TV-debatt med taggad Ohly

Ikväll var det final för de sk. "superveckorna". Partiledardebatt i två akter i SvT.

Det var flera påtagligt nervösa partiledare som i olika frågor hade ovanligt svårt att formulera sig. Snart sagt faktiskt alla trasslade någon gång till det i sina resonemang. Om någon tvivlat på att mycket i valrörelsen kommer handla om jobben så kan man nu sluta med det. Det kommer att vara huvudfrågan nummer ett. En nyligen presenterad opinionsundersökning visade att oppositionspartierna har högre förtroende i denna fråga.

Kanske är det den informationen som gjort att de tre partiledarna för oppositionen sträcker på ryggen numera och talar med större självförtroende än tidigare. Jag tycker ofta det blir fånigt när vi redan frälsta ska utbrista förtjust att vi var bäst i alla avseenden och motståndarna urusla. Trots det skriver jag nu att jag är en stolt sosse som går till sängs om en stund. Och att jag kommer att känna ytterligare självförtroende när jag kommer till jobbet imorgon. Mona Sahlin var tydlig, säker och empatisk. En bra kombination. Hon hade bra fokus i sina inlägg.

Den största överraskningen ikväll stod Lars Ohly för. Hans budskap var rena och tydliga, hans exempel från vardagen slående och jämförelserna mellan den nu förda moderatpolitiken och det rödgröna alternativet var befriande enkla och pedagogiska. Med nerv gav han svar på tal i både sjukförsäkringsdebatten och skattefrågan.

Det faktum att moderatregeringens omfattande skattesänkningar som genomförts med lånade pengar ökat ojämställdheten mellan män och kvinnor med i genomsnitt en tusenlapp i månaden var ett exempel. Därtill att hälften av de totala skattesänkningarna i kronor räknat gått till den tiondel av svenskarna som tjänar mest är en viktig del av det facit som den här mandatperioden inneburit. Den rikaste tiondelen bland svenskarna har fått gigantiska skattesänkningar med lånade pengar medan sjuka och arbetslösa fått sina redan små inkomster ytterligare nedskurna.

Utöver jobbfrågan kommer ett annat viktigt område vara skatter vs. välfärd. Kommuner och landsting har tvingats till dramatiska nedskärningar under åren som gått vilket fått till följd att barngrupperna i förskolan ökat, klasserna i skolan har blivit större och alltfler lämnar grundskolan utan behörighet att gå vidare till gymnasiet. Detta är grundbulten inom politiken. Att leverera dessa kärnverksamheter med hög kvalitet, inkluderat äldreomsorg och sjukvård. Vi urholkar Sveriges konkurrenskraft och framtida möjligheter att vara ett framgångsland om inte vi vänder den trend vi nu är inne i där siffrorna pekar åt fel håll.

Ett är säkert, det kommer att bli ett spännande politiskt år!

Tre snabba saker

En ny blogg att lägga upp på bloggrollen:
Ungdomspolitik - Heja D!

En debattartikel att läsa i DN som ställer mycket på ända när det gäller sjukförsäkringspolitiken. Särskilt den nuvarande regeringens..

Ett arrangemang att boka in:
Måndag kväll med Jytte, Ardalan och fler.
Gustavsbergsteaterns foaje klockan 19 är det som gäller. Temat för kvällen: "Inga fler skitår"!

Begravd

Jag är begravd i Facebook. Hoppas flyta upp igen under morgondagen..

Apropå tidigare inlägg

Jag skrev nyss om dagens rollspelsövningar med Kommunstyrelsen. Den centrala frågan för dagen handlade om hur vi möter medborgarnas önskemål och krav på service. Det påminde mig om den läsvärda artikeln på DN-debatt i helgen där ett antal kvinnor skrev om de viktiga utmaningarna som politiken måste ta tag i. Det handlar om
1. Anpassade trygghetssystem
2. Utbyggd barnomsorg och en bättre bostadsmarknad
3. Klimat- och infrastrukturfrågorna, bl a kollektivtrafiken
Artikeln ger oss aktiva politiker viktiga frågor att bita i och sammanfaller bra med dagens frågeställningar.

Igår höll jag oväntat med Malin Siwe som skriver i samma tidning. Hon skrev om behovet att få fart på frågan om Slussen. Alla partier har ett delat ansvar för att frågan inte avgjorts utan dragits i långbänk. De svåra avvägningarna blir inte lättare för att de skjuts på, snarare tvärtom. OCH de svåra avvägningarna kommer inte att försvinna. Tvärtom.

Jag tillhör den sannolikt mindre konservativa falangen i denna fråga. Alltså lite mer centern och lite mindre folkpartiet.. Vid omdaningen av Slussen ser jag gärna att staden vågar skapa något nytt intill det gamla. Därför blev jag glad när det i dagens nätupplaga av DN framgår att partikompisarna i stan tänker i samma banor!

Organisationsteori..

Inte så spännande rubrik, jag vet.

Men idag har kommunstyrelsen i Värmdö ägnat sig åt rollspelsövning hela dagen. LEAN-modellen var det som skulle testas i praktiken. Hur kan kommunen utveckla sina verksamheter och förbättra kvaliteten i det man gör. En process med ständig kvalitetsförbättring i fokus som utgår från varje medarbetares medverkan.

En del AHA-upplevelser rymdes förstås, så brukar det vara i sådana sammanhang. I avrundningen av dagen frågade jag hur kommunledningen nu tänkt att vi ska gå vidare. På det fanns det inget tydligt svar, tyvärr.

Det gör mig fundersam av flera skäl. Enligt min uppfattning lider Värmdö alltjämt stora brister med den nya organisation som hastigt sjösattes i början av mandatperioden, dåligt genomarbetad och obefintligt förankrad. Alltfler har öppet börjat tala om problemen som är systemet är behäftat med, såväl tjänstemän på olika nivåer som politiker från båda sidor. Det är positivt om frågan kommer på bordet och en seriös utvärdering och omprövning görs kan det födas något bättre.

När vi funnit en form som i mycket högre utsträckning tydliggjort olika nivåers ansvar och en kvalitetsgranskning och uppföljning värd namnet finns på plats i organisationen, kan man gå vidare och se över sina arbetsformer och processer, typ LEAN som vi idag fick pröva. Men utan det förra på plats blir det senare bara en symbolhandling som landar platt. Positivt förändringsarbete kommer att malas ned om inte de elementära styrprinciperna finns tydliggjorda.

Jag hoppas att de ledande tjänstemännen, som nu tagit initiativ i organisationsfrågorna, följer upp med en strategi för hur kommunen kan komma på rätt köl och hjälper den ansvariga (m)ajoriteten att planera en fortsättning som de facto ger kommunen möjlighet att växla över till ett mer ansvarstagande spår. Ledning och styrning måste ges förutsättningar att fungera bättre än de senaste åren.

Även om jag tycker att ansvaret för denna typ av initiativ egentligen borde tas av de politiskt ansvariga..

Plötsligt händer det

Det har gäckat mig. Jag har ibland kunna finna mikroskopiskt små korn av tankestråk som möjligen lite, lite sammanfaller med mina. Men oftast har det känts som om vi existerat på var sin sida om månen, jag och Malin.

Jag vet inte hur många texter jag läst av ledarskribenten Siwe på DN men det är över hundra, det måste det vara. Idag hände det tillslut. Jag tycker som hon. Hon har helt rätt!

Det handlar om Slussen. Det handlar om att det nu måste hända något.

"Sluta mobba Munkmora"

På NVPs hemsida skriver författaren Börge Hellström en angelägen artikel om Munkmora med en träffande rubrik.

Jag blir glad att någon ryter ifrån och pekar på viktiga insatser som kan och borde göras. I likhet med Börge har också jag mer än en gång tänkt att Munkmora verkligen inte är prioriterat av de styrande partierna. Ett bra projekt som drevs där under förra mandatperioden, som skapade god utveckling i området, lades ned när (m)oderaterna med stödpartier tillträdde 2007 och sedan dess har inget gjorts för att hörsamma de boendes olika synpunkter.

Bostadsfrågan är ett exempel som Börge tar upp. Den är uselt hanterad av (m)ajoriteten i kommunen. Inte en enda ny hyresrätt har de sett till att få till stånd under mandatperioden. Underhållet av bostäderna som finns är under all kritik. Osv.

Usch vilket gnälligt måndagsmorgon-inlägg det blev. Bra artikel, Börge! Bra synpunkter! Om du vill engagera dig politiskt, känn dig varmt välkommen hos oss!

Vi har skrivit motionen "Munkmora i fokus", den finns att läsa här!

En tidig dagens bästa&sämsta

Dagens bästa (hittills) är M-Schlingmanns utspel att moderaterna nu byter inställning i synen på kvinnors möjlighet till kvalificerade uppdrag i bolagsstyrelser etc. Svenska Dagbladet skriver bland annat om detta.

Dagens sämsta är att omsvängningen inte verkar vara förankrad bland moderaterna. Kommentarstrådar till rapporteringen och bloggar som reflekterar över utspelet på olika håll är fulla av kritik.

I sak tror jag det i detta sammanhang är nödvändigt att tala i termer om kvotering. Utvecklingen har de senaste decennierna gått med myrsteg. Det finns kvalificerade både kvinnor och män för dessa uppgifter men kulturen och vanans makt sätter alltjämt, närmast ensidigt, männen i fokus.

Samtidigt förstår jag att det kan vara förvirrande för gräsrotsmoderater när regeringen ena veckan gör utspel mot kvotering, för att nästa vecka inta motsatt ståndpunkt. Det kan ju få en att fundera om det är en grundat ställningstagande eller om det är ett ytligt försök att locka några nya sympatisörer..

Grattis till Gustavsbergs Porslinsfabrik!

Tillsammans med sexton andra företag har Gustavsbergs Porslinsfabrik fått uppdraget att tillverka detaljer till sommarens kungliga bröllop. Det har skrivits och rapporterats om detta i ett otal mediakanaler, bland annat SvD skriver nu när de sjutton företagen presenterades på Formexmässan som hade premiär idag!

Gustavsbergsdottern och VDn för Porslinsfabriken, Christina Strandberg, har designat porslinsprodukterna som kommer stå på bröllopsmiddagen.

Grattis Christina och alla andra på fabriken!

(Bilden tillhör Gustavsbergs Porslinsfabrik).

Dagens glädje och sorg

Dagens glädje står husorganet för. Eller snarare, en artikel i densamma. Det handlar om jämställdhet och pappaledighet. DNs redovisning berättar att andelen föräldradagar som tas ut av papporna ökar. Det är förstås en välkommen uppgift. Men det går för långsamt, 12,4 år 2000 har blivit 22,3 nio år senare. En ökningstakt på drygt en procent per år. Med den ökningstakten skulle vi nå fifty-fifty om sisådär tjugotre år..

Den stora glädjespridaren är den lilla krönikan till höger på uppslaget. När E var liten var jag hemma tio månader och hennes pappa i åtta. Jag känner så igen mig i Hermanssons rader om hur det var då. Hans krönika om då och nu gör mig glad hela förmiddagen, och förhoppningsvis får den fler fäder att vilja vara hemma med sina barn:

Lycka är att hitta en gunga
Åtta år gick mellan mina första och mina senaste pappadagar – men det är som om en tids ålder bytts mot en annan.

"Då, i början av 2000-talet, gick vi till Försäkringskassan för att få veta hur vi kunde dela på föräldradagarna. På väggarna uppmanade skinande affischer fäder att vara hemma med sina barn. För säkerhets skull hade vi ringt upp innan och sagt att vi skulle dela rakt av.

Tjänstemannen gav oss två förslag – ett där barnets mor skulle ta rubbet, ett där hon ”avstod” tre månader till mig. Vi antog inte förslagen, och har nu delat föräldraledigheter i princip till hälften tre gånger om. För varje gång har de vagnrullande papporna blivit fler och fler, de delar en liten vardag som är både gråmulen och fantastisk.

Verkligheten har alltså snart hunnit i kapp affischerna. Till viss del kan den historiskt snabba omfördelningen av föräldradagar säkert förklaras med ändrade värderingar och regler. Men förändringar drivs också av annat. Där pengar och status ökar, tenderar också kvoten män öka. Klart sedan tidigare är att det finns skillnader i fäders uttag – mellan landsändar och stadsdelar, mellan yrkesgrupper och samhällsklasser

Stegvis höjd maxersättning har förmodligen bidragit till att fler medelklassmän tar chansen. Samtidigt som ett mer jämställt arbetsliv sannolikt ökat benägenheten för många kvinnor att inte vara hemma länge.

Till sist, för den som undrar: Det kommer alltid att finnas fler ”lattemammor” än dito pappor, eftersom den tidigare delen av ledigheten sannolikt alltid kommer att domineras av kvinnor. Att fika bredvid en ständigt sovande spädis är inga problem. Men det är typ triathlon att sitta på lokal med en rabiat ett-och-ett-halvtåring och försöka hälla i sig en kaffe dyrare än barnets vecko meny.

Hellre då att driva runt i parkerna i förhoppning om en ledig gunga. Där i vardagen, såväl gråmulen som fantastisk".

Mattias Hermansson


Dagens sorg står de hemska rapporteringarna från Haiti för. Idag också. Läste härom dagen att svenskarna genom olika insamlingar samlat ihop totalt fem miljoner kronor. Då blir jag frustrerad. Det en dryg femma per svensk. Det är för lite.

Nu har vi gått in i årets, för många familjer, fattigaste vecka, dagarna före januarilönen. Hoppas vi är många, många som prioriterar en ekonomisk hjälpinsats till Haiti när lönen kommer för de av oss som har jobb, om en knapp vecka.

(Bilden kommer från Fotoakuten).

Varningens finger

Jag kommenterar inte särskilt ofta opinionsundersökningar. Väljaropinionen är alltmer lättrörlig och knappt ens dagsfärska siffror är något att lita till.

Den senaste månaden har olika mätningar redovisat att övertaget för oppositionspartierna växer.

Det finns de som tar siffrorna till intäkt för segervissa kommentarer. Det är dumt. Det sämsta vi kan göra med dessa nyheter är att ta dem för något mer än vad de är; nämligen ett mätresultat som är giltigt i just denna stund, när mätningen gjorts.

Resultaten ger oss ökat självförtroende, råg i ryggen. Men ett gott självförtroende bor vägg i vägg med självgodhet och hybris. Fula karaktärer som inte lockar många sympatier. De ska vi passa oss för.

Lika dumt är det av partierna som ligger i underläge att gällt gnälla över mediernas rapportering och ytterligare stegra konfliktnivån i debatterna. Jag tror inte man vinner särskilt många nya sympatisörer med den retoriken, snarare blir reaktionen att ännu fler medborgare vänder politiken ryggen alldeles.

----

Det är en intressant paradox att förtroendesiffrorna för de politiska företrädarna ser ut på ett sätt samtidigt som partisympatierna pekar i motsatt riktning. I klartext; Reinfeldt har högt förtroende och Sahlin lågt, samtidigt som oppositionen drar ifrån alliansen i väljarsympatier.

Slutsatsen måste bli att vi ska fortsätta poängtera politikens innehåll. Peka på dubbelmoralen i att sänka skatterna mest för den tiodel som är rikast, samtidigt som våra medborgare som lever i det myntade "utanförskapet" tvingas till allt sämre levnadsvillkor. Peka på dubbelmoralen i kritiken mot våra förslag som ofinansierade när gynnandet av de rikaste tio procenten sker just ofinansierat, med lånade pengar, kostnader som vida överstiger våra föreslagna förändringar i sjukförsäkringen. Och peka på dubbelmoralen i att kräva besked av oppositionspartierna i frågor där regeringspartierna själva inte är överens och har en gemensam linje.

Vi ska framföra våra åsikter med självförtroende. Men inte med självgodhet.

Statistiken talar sitt tydliga språk, den fråga som regeringen själva utsåg till förra valets viktigaste fråga har misslyckats. Arbetslösheten och utanförskapet har ökat istället för minskat.

Igår var det åtta månader kvar till valet. Jag ser fram emot de sju månaderna och tjugonio dagarna tills vallokalerna stänger. Vi ska prata politik med våra väljare varje dag fram tills dess!

Annars..

..låter jag Lundells "I ett vinterland" dåna ur högtalarna medan jag steker Felix Pyttipanna och firar dagens fynd på Åhléns; tre fräcka ögonskuggor från Nouba!


(Nope! Preparaten testas inte på djur).

Besked och besked

Idag har de rödgröna lämnat besked om sin syn på sjukförsäkringsfrågan och hur man vill hantera den vid en valvinst till hösten. Reinfeldt tjuter att det är en "fuskuppgörelse" när han nu inte längre kan få tjuta om att det inte finns någon gemensam överenskommelse mellan de tre oppositionspartierna.

Jag dristar mig att tro att vi kommer få se det många gånger framöver de närmaste veckorna.. Ännu finns ett litet tidsfönster att försöka hinna vara indignerad över att besked saknas i olika sakfrågor och i vetskapen om att tidsfönstret krymper kommer tonläget sannolikt fortsätta stegras som hittills.

De tre oppositionspartierna har lovat besked för de olika politikområdena successivt de närmaste månaderna så att väljarna i god tid före valet ska veta hur vårt alternativ ser ut. Det uppskruvade tonläget så här i januari månad tyder på att regeringens företrädare är orolig för att de rödgröna kommer lyckas.

När det gäller sjukförsäkringen tycker jag att överenskommelsen är förtroendeingivande, både i sakfrågan och hur den kommuniceras. Alla som har läst hela artikeln på DN-debatt har fått svaren på de viktiga frågorna. Synen på principerna för sjukförsäkringen, synen på stupstocken, synen på hur det tidigare systemet fungerade (som man alltså inte vill återvända till), ekonomi- och prioriteringsfrågor.

Och medan statsministern hävdar att det är en "fuskuppgörelse" så bloggar andra alliansare om att de rödgröna gör vad regeringen själv borde ha gjort.

Samma bloggare har recenserat seminariet med kommunstyrelsen som jag skrev om igår, i positiva ordalag. Det väcker mina förhoppningar om att den lokala (m)ajoriteten faktiskt vill gå vidare och göra något konkret åt frågan om bristen på hyresrätter. Att man inte bara, som hittills, låter det handla om läpparnas bekännelse som inte följs upp av konkreta initiativ. Att man går från att säga att man vill göra något åt bristen på hyresrätter till att göra något åt bristen på hyresrätter.

Fan vilket bra budskap!

-Fan vilket bra budskap!
Ropar den osocialdemokratiske maken, från hallen strax efter han stigit över tröskeln vid 20-tiden.

-?

Han kommer in i köket.

-Och så ser hon riktigt bra ut på bilderna. Busig på något vis, fortsätter han.

-Vem? Vad pratar du om?

-Sossarna i stan.. Sug på den här; "Barn ska få välja skola. Men skolan ska inte välja barn". Klockrent budskap. Sa den borgerlige gymnasieläraren.

Visste du att stockholmaren..

..ser mer positivt på invandring och homosexualitet

..är snabbare på att ta till sig ny teknik

..är mer benägen att e-handla

..är mer positiv till distansarbete

..är mer positiv till ökad konsumtion och inte får lika dåligt samvete av att konsumera

..har större möjlighet att påverka sitt eget liv

..litar mindre på sina grannar

..är mindre nöjd med sin bostad, sitt arbete och sin fritid

..känner något större samhörighet med det svenska samhället

..aldrig är riktigt nöjd


Allt enligt en sammanställning som regionplanekontoret gjort i sin tidskrift "Stockholmsregionen".

Hyresrätter, hyresrätter!

Idag är det seminarium med kommunstyrelsen. Vi ska revidera Översiktsplanen och ämnet för dagen är "boendeutvecklingen" i Värmdö. Utredaren Åke Nilsson redovisar mängder av viktig och intressant statistik. Mycket är känt sedan tidigare, annat är ny fakta.

Bilderna visar med tydlighet hur extrem befolkningsprofilen i kommunen är. Här råder en demografi som närmast påminner om u-ländernas. Så rik är nämligen kommunen på barn och ungdomar. I åldersgruppen 18-35-åringar är situationen den rakt motsatta, de är kraftigt underrepresenterade.

Slutsatsen blir ytterst enkel när Åke sedan visar utvecklingen på bostadsmarknaden. Av den framgår att andelen hyresrätter är långt lägre här än i andra kommuner. OCH att det nu inte byggts/byggs några nya hyreslägenheter alls de senaste åren.

Vi vet att de unga generationerna tvingas härifrån oavsett de vill eller inte, när de söker sitt första boende. Det är dumt, av flera skäl.

Dels borde det såklart vara en självklarhet att ungdomar har möjlighet att välja att bo kvar i sin kommun om de vill när de flyttar hemifrån.

De är viktiga förebilder i samhället för de yngre ungdomarna.

Det är en "dålig affär" för kommunen att investera i våra barns och ungdomars utbildning och omsorg först i tjugo år. När de sedan börjar arbeta och ännu inte har egna barn så är de, ur kommunens perspektiv, en plusaffär ekonomiskt. De betalar skatt till kommunen men kostar inte så mycket. Efter vi saknar boenden som de kan efterfråga försvinner de härifrån.

Vad jag inte förstår är varför inte (m)-företrädarna i denna fråga håller den valfrihet lika högt som de annars säger sig göra. Varför får inte Värmdös ungdomar och andra möjlighet att välja att bo kvar i kommunen, att bo i hyresrätt, om det är det man önskar?

Vi får ju en fingervisning om att det finns en hemläxa att ta tag i, om man menar allvar med valfrihet också i denna fråga. Det står över 4000 personer i Värmdös bostadskö.

Sockerdricka och Cecilia som bloggar

Sockerdricka. Det känns som jag har sockerdricka i kroppen. Det är effekten av dagen som gått.

Vi har tillbringat sju timmar tillsammans idag på det första steget i kandidatutbildningen som arrangerades idag. Närmare 50(!) deltagare som alla gav sin bild av vilken riktning vi vill att Värmdö ska utvecklas i. 86 förslag till hjärtefrågor har vi vaskat fram i dagens första omgång. Här ett axplock:
(Foto: Lennart Karlsson)

"Bättre kvalitet, mål och resultat, i skolan - Kenneth

"Förbättra förskolan och skolan så att alla barn får bli sedda utefter sina egna förutsättningar och behov, för att kunna bli demokratiska, empatiska samhällsdeltagare" - Cecilia

"Flera hyresbostäder, framför allt mindre så att ungdomar kan få ett första boende" - Peter

"Se till att alla får en värdig ålderdom och, inte minst viktigt; blir behandlade som individer i ett kollektiv" - Ulla

"Skapa fungerande och attraktiv kollektivtrafik, både för pendlare och resenärer inom kommunen, äldre, funktionshindrade och ungdomar kvällstid" - Ulf

"Fler offentliga mötesplatser för barnfamiljer samt ungdomar i Värmdö, ex. lekparker, cykelcrossbana Grisslinge" - Malin

"Utveckla kulturen som kitt i samhället" - Kalle

"Ökad kvalitet inom äldreomsorgen genom bättre samordning av landstingets och kommunens resurser" - Karin

"Bättre medborgarinflytande i närområdena" - Magnus

"Förbättra den sociala miljön för barn och unga" - Anette

"Att skapa bra villkor för människor, att utveckla egna idéer och att göra dessa människor "nyttiga" för omgivningen är ett område som är både spännande och viktigt för framtiden" - Andreas

"Utveckla demokratin, få fler att rösta och våga låta göra sin röst bli hörd" - Disa


Jakob har bloggat om dagen här och här, liksom Andrine.













OCH goa Cecilia på Ingarö startade sin blogg idag - jättekul!

Fler är i startgroparna, nya och nygamla förmågor, får återkomma med länkar även till dem. Ett tiotal socialdemokrater som bloggar i Värmdö, det måste vara lite av ett rekord för en kommun i vår storlek!

Dessutom som har "Hänt i Värmdö" öppnat idag. Det är en blogg som de två närmaste månaderna kommer att presentera olika granskningar av de lokala vallöften alliansen gav inför denna mandatperiod. Spännande analyser utlovas!

Nästnästa söndag är det uppsamlingsheat för de fullmäktigekandidater som inte kunde komma idag, sen fortsätter vi tillsammans i februari. Jisses vilken vår och sommar vi har framför oss!

Valår!

Lördag, lugna ledighetslördag.

Lång frukost, långläsning av morgontidningar och bloggar. Bad och bus med dottern. Och så lite motion.

Sen är det dags för en stunds förberedelser inför Morgondagen med stort M. Vi har kandidatutbildning hela dagen imorgon. Andrine har gjort ett strålande arbete med programinnehållet. Min programpunkt heter "Hjärtefrågor".

Aldrig har vi haft så många anmälda. Aldrig har vi haft i närheten så många kandidater som till höstens val. Unga, äldre och alla åldrar däremellan, kvinnor och män, Värmdöbor, Gustavsbergare, skärgårdsbor och dito Ingaröbor. Studenter, arbetare, akademiker, egenföretagare och pensionärer. Nyinflyttade och urVärmdöbor. En salig blandning av människor helt enkelt.

Det är svårt att tänka sig att julledigheten tog slut bara för en vecka sedan. Att det är valår råder det ingen tvekan om, den politiska temperaturen är redan hög, trots det nyliga uppehållet. Det tänks, skrivs, planeras, fotograferas och diskuteras. Vi är många som har längtat.

Yes - nu är det valår!

Grattis Bistro Gustavsberg!

Igår var vi, nio glada räkor, på Bistron i Gustavsbergs hamn för att äta lunch. Vi möts av den glädjestrålande ägarinnan Sofi som pekar på det nyuppsatta diplomet på väggen.

-Vi har vunnit pris, Stockholms bästa lunchrestaurang!!

Och mycket riktigt, DNs utmärkelse från en av de sista dagarna i december motiveras träffande:

"Serverar mat som kan förgylla en hel eftermiddag"

Så är det, verkligen. Gå dit. Ät. Njut!

Heja Sofi&Hinke och stort grattis!

På nattduksbordet

Har läst snart halva den flortunna boken av Katrine Kielos med titeln "Våldtäkt och romantik", ett kontroversiellt alster som jag kan rekommendera.

Skriver inte mer om den nu. För nu vill jag läsa.

Vad var det som hände? Kommunstyrelsen den 13 januari..

Igår kväll var det dags för årets första kommunstyrelse.

Ovanligt få ärenden, ett tjugotal, skulle behandlas.

Mötet startade klockan 18. Nästan tre timmars diskussioner och det stora flertalet ärenden hinns med. Det är en ovanligt konstruktiva och bra diskussioner. Vi problematiserar, vänder&vrider med olika perspektiv på frågorna med väldigt olika karaktär. Det är högt i tak och en god stämning i replikväxlingarna över bordet. Som vanligt föreslås ett antal alternativ till de förslag som är utskickade. Somligt från oss, annat från de båda övriga oppositionspartierna MP och V. Men också nya förslag från någon av majoritetens företrädare.

I ärenden utan alternativförslag klubbas besluten vartefter. De med nya förslag eller tilläggsförslag samlas ihop för överläggning i majoritets/oppositionsgrupperna i en paus. Strax före kl 21 bryter vi för detta.

Vi går igenom våra ställningstaganden. Efter ca. tjugo minuter återupptas mötet.

Stämningsläget har dramatiskt förändrats. Nu är tonläget uppskruvat. I det första ärendet säger (m)ajoriteten nej trots att förslaget ligger helt i linje med (m)ajoritetens egna formuleringar i "Vision Värmdö 2030". Det kommer krystade motiveringar som går ut på att "förslaget kommit försent", "att det är självklarheter som alla vill genomföra - därför vill majoriteten säga Nej". Tillslut begär centerpartisten en ny paus innan frågan ska avgöras. Efter pausen röstar de för förslaget.

Jag fick idag höra att de inte kunnat läsa lappen där förslaget stod nedtecknat. Därför hade de bestämt sig för att avslå detsamma. Istället för att ta reda på vad det stod.

Vi går vidare till ytterligare frågor. Samma sak. De annonserar sina Nej samtidigt som de säger att de är för i flera frågor.

Kommunens fastighetsbolag föreslås avvecklas. Miljöpartiet ställer fyra frågor skriftligt som de önskar besvarade senast vid kommunfullmäktige om två veckor, som tar det slutgiltiga beslutet. Kloka och rimliga frågor som sannolikt de allra flesta med ansvar för beslutet vill ha svar på. (M)ajoriteten säger Nej. Igen.

Jag blir verkligen förvånad. Men förvåningen ska öka..
När avslagsbeslutet är taget anmäler centerpartisten en anteckning till protokollet där han vill att det ska framgå att frågorna som miljöpartiet ställt SKA besvaras.

-Vad menar han, undrar jag försiktigt till bordsgrannen?
-Vi ställer oss bakom samma anteckning, säger min partikollega Lars. Och snart hänger alla partier med.

Så i protokollet kommer det nu framgå att miljöpartiet har lagt ett förslag som (M)ajoriteten röstat ned, men som samma majoritet - tillsammans med de tre oppositionspartierna - samtidigt deklarerat ska genomföras..

Hur tänkte dem, undrar man?

En av kvällens viktigaste frågor handlar om tillsättandet av en utredning kring barn/elever i Värmdö med särskilda behov. Frågan har dragits i långbänk. Utredningen skulle tillsatts i augusti.

Vi förstår att det finns någon fnurra bland dem på andra sidan bordet. DE vill nämligen bestämma vilka personer som ska företräda VÅRA partier i utredningen trots att tjänstemännen tydligt redovisat att det är respektive partis ensak att avgöra. Vi står på oss. Nya ajourneringar.

-Det ska bara ta två minuter, säger vice ordföranden.

Efter ca en halvtimme, närmare midnatt, får vi komma in igen.

-Glöm allt vi har sagt före pausen, ni får utse vilka ni vill men beslutet kan inte tas ikväll, blir beskedet nu.


Det har vid mer än ett tillfälle förekommit kritik mot oss för att vi med våra frågor förlängt mötena. Att gårdagskvällens möte blev nästan sju timmar långt pga. deras interna strider får (m)ajoriteten helt och hållet ta ansvaret för. Jag har egentligen inga synpunkter på att vissa möten tar lång tid. Men tråkigt nog tappar jag respekten för kollegorna på andra sidan bordet när de i fråga efter fråga uppträder som igår kväll. Det är en klen tröst att veta att flera av de själva tar avstånd från de konstiga diskussionerna och ställningstagandena.

Igår kväll var det tur att mötet inte besöktes av intresserade medborgare. De hade undrat vad vi politiker sysslar med.

När postkontoret har stängt

Försöker logga in på kommunmailen för att fortsätta med lite skrivjobb som inte blev klart innan hemgång tidigare ikväll. Något är vaj, kanske är det kylan som gör att ett nytt felmeddelande dyker upp i en ruta som säger att postkontoret inte har öppet..

Då infinner sig övervägandet: lägga sig och läsa? Bok eller kommunstyrelsehandlingar? Eller skriva ett inlägg här? Om någon av böckerna jag läst under ledigheten kanske?

Slöheten vinner, jag sitter kvar i soffan med datorn i knät och skriver ett inlägg.. Om ledighetens första läsupplevelse..

1. Tre sekunder - Roslund&Hellström
En fullpoängare i sin genre. Även om jag irriterar mig över att evigt trulige polis-Evert har slutat att lyssna på Siw Malmkvist. Han var roligare med henne i rummet.

Temat och den moraliska frågeställningen denna gång handlar om polisväsendets arbete med informatörer/infiltratörer. En inte ointressant fråga som man kan vrida och vända på en stund.

Som vanligt är historien laddad. De praktiska och tekniska greppen som bokens huvudperson gagnar för att gardera sig är mästerligt uttänkta. Ångesten byggs skickligt upp och snart ligger du där, lika svettig i nacken i verkligheten som diktens Piet Hoffman när han rör sig i gangstermiljöer i ständig risk att ha blivit röjd som golare.

Spänningen är tät liksom i tidigare böcker och det språkliga stilgreppet alltjämt stramt och med svärta. Tillsammans med Box 21 och Flickan under gatan är detta en av de bästa i serien om Evert Grens och hans kollegor vid Stockholmspolisen. Jag hoppas att författarnas produktivitet håller i sig så att vi framåt sommaren har skäl att gå till bokhandlaren och köpa nummer sex i serien. Priset de vann för "Bästa deckare 2009" var välförtjänt!

Göran lämnar?

Under julledigheten har moderaten Göran Jansson bestämt sig för att lämna sina politiska uppdrag i kommunen enligt två centerbloggar.

Göran har varit en sjyst och reko person som det alltid varit lätt att respektera och samarbeta med. Det politiska arbetet i de organ som han lett har för det allra mesta präglats av dialog och gott samarbete och varit en tydlig kontrast till hur det fungerat på andra håll.

Det är tråkigt om det stämmer att Göran ska sluta. Hoppas att så inte är fallet.

Ett öra rött

Ett blogginlägg på rött tema. 

Julen har firats så. Rött. Traditionsenligt i alla bemärkelser. Långbord hemma i vardagsrummet med God Jul-servisen dignande av sillar, laxar, strömmingar, systerns hembakta bröd, styvpappans egenkryddade snaps och dito blandade mumma, de oslagbara köttbullarna med mors signum. Prinskorvar och skinka från av brodern utlovad glad gris i Nibble. Osv. osv.

Ljus tända i alla olika ljusstakar som bär sina historier och minnen. Och de vita porslinskyrkorna som nu hunnit bli tre till antalet och bilda en liten by i fönstersmygen skänker med hjälp av varsitt värmeljus små ljuskatter i det lilla fönsterrummet. Fridfullt sken.

(Bilden tillhör Blås&Knåda)

Juldagspromenaden lika lång och välbehövlig som tidigare år med svågerns energiknippe till hund i hälarna. Det snöblandade regnet som piskade ansiktet kändes mest friskt. Motionen och samtalen livgivande. 

Och så annandagsbion som veks för "Avatar" denna gång.. En högst extraordinär bioupplevelse som vi alltjämt talar om. 

Den röda traditionsnörden har fått alla önskningar uppfyllda. Därtill passade E på att, som en annan tradition bjuder, insjukna med jobbig hosta och röda öron.

Ett avbrott från gängse firande var att lagom till nyår fara söderöver för en vecka. Röda Havet. Trumhinnan bråkade värre än vanligt på nedresan.. Ett öra rött. Ett till. 

En fantastisk upplevelse att närma sig ett nytt land med nya människor, nya dofter och smaker.

J ser varje tillfälle att komma i slang med folk. Taxichaufförer är av naturliga skäl lätta att få en pratstund med. Det blir intressanta samtal. Om landet och regionen, om politik och religion.

De med hela öron har snorklat och dykt i det sagolika Röda Havet. 

Badat, sovit, tränat och ätit. Turistat. Tittat på solen. Men ännu mer i mina böcker. Fantastiska julklappsböcker. Har bland annat nalkat mig bokformen som jag tidigare inte brytt mig så mycket om. Politiska memoarer. Riktigt underhållande, både intressant och rolig läsning. 

Den musikaliska inramningen fick årets skiva stå för. Melody Gardot. Det går inte att låta bli repeatknappen.

Det har varit en ljuvligt skön ledighet i alla avseenden. En röd ledighet.