Systerskap på Starbucks

Ömma fötter ska medges efter en "tur" på stan som blev nio timmar lång. Ett särskilt minne fick jag.

Stod i den lilla kön till damernas på Starbucks, där jag köpt dagens megamugg med latte att ha i nypan när jag svischade runt bland butiker och gendarmer (det var en herrans massa snutar på stan, vet inte om det var efterbörderna av presidentfirandet som motiverade de frekventa klasarna av lustiga konstaplar med hatthjälmar på huvudet). Framför mig står en snygg, chic tjej, något tiotal år yngre än jag. Medan vi står och väntar, hon är härnäst på tur, makar sig en man ursäktande förbi oss. Han är väldigt smal och mina ögon dras ofrånkomligt till de stora lappar som hänger vid sidan om ena bakfickan. Han slinker in genom dörren till herrarnas och låser om sig.

Tjejen framför mig brister ut i ett fnitter och söker ögonkontakt. Jag tittar på henne. En lång harrang på franska blir belöningen. Jag ser urskuldrande på henne och säger på rostig engelska -Sorry, I don't understand.
-Didn't he have his ...öh, what's it called..? Jag hjälper henne med en nick. Jo, lapparna kvar..
-We must tell him when he comes out. Really, how embarrising for him..!

Jag är inte lika övertygad om att hoppa på en vilt främmande man som garanterat talar språket jag inte förstår.. Hon läser mina tankar, tycks det.
-Promise me, promise me, that if he comes out while I'm in there, you must tell him!?
-Uhm.. säger jag och drar avsiktligt på svaret. But what if he don't understand me..?

Hon är väldigt trevlig och entusiastisk tjejen, så om bara hon stått intill mig när det hela ska utspela sig hade jag inte tvekat.
Nu blandar hon in tjejen bakom också, som visat sig noterat samma sak som vi båda. Och som också talar franska för säkerhets skull.
De utbyter varsin kulspruteliknande salva. Tjejen framför fortsätter på engelska.
-She will help you if he doesn't speak English, säger hon.
-Yes! I will definitly help you, säger hon vänd mot mig. Också hon en pigg och glad fransyska.
-We must help these men that don't see the most simple things, fortsätter min nyfunna vän först i kön och skrattar igen.
-Okej, sure, svarar jag. Och tycker det är ett ganska kul drama vi hamnat i.

Vi börjar tala om att vänta med vår tur alla tre, för att vi gemensamt ska kunna hjälpas åt när mannen ska uppmärksammas på lapparna.
Precis då öppnas dörren till herrarnas och han kommer ut.. Vi öppnar som tre fågelungar unisont munnarna för att informera om vår iaktagelse. Strax efter faller våra hakor samtidigt ner en halvmeter varpå vi brister ut i gapflabb. Han har bytt byxor! Det stora vardagsdramat är över på ett par minuter. Men roligt var det.

På Paul köpte jag min vallmobaguette med skinka några timmar senare. Det måste vara världens bästa sandwichåterförsäljare.

Fortfarande galen

Det är skön dag. Har Still-crazy-after-all-these-years mood.

Fantastiskt bra låt. Med den i iPoden kan det bara bli en fin eftermiddag, solokvist på shop- och kikastråk. Mest kika. Lafayette och Champs E.

Josses..

..vilken kvall..
Aven om dramatiken i huvudsak uteblev har det anda varit en omtumlande kvall. Som jag tidigare beskrivit dofterna, fargerna, ljuset och livet kan jag nu fortsatta med hur-det-gar-till-nar-man-valjer-president. Inget hummande, hymlande eller smussel har inte!
Gatorna ar fulla med manniskor som triumferar over att man nu far en ny president, aven de som rostat for den forlorande kandidaten deltar i kansloyttringarna. Somliga mer destruktivt, men pafallande manga tycks anda fira kanslan av en ny tid, aven om man hellre sett en annan vinnare an Sarkozy.

Jag har forgaves forsokt fa tag i uppdaterade siffror - vad blev det egentligen for rostsiffror? Men det tycks omojligt att fa klarhet i. Forst ska det namligen firas att landet har ny president..!

Le Monde lar vara palitligaste kallan nar tidningarna kommer imorgon sa jag lar val fa aterkomma..

Aterstar att se hur mycket somn det kan bli inatt med alla tutande och festande Parisare i farten.

Valdag

Monsieur Collet lägger sin röst.

Vi var förberedda på långa köer.
-Det brukar det vara, säger moster.

Vi följer ändå med, en skön, kort promenad i solen. In på Victor Hugo-skolan. Och vips, var det färdigt.
Det gick nästan snöpligt fort.

-Det är märkligt när det är val, säger J. Man vill att det ska vara pukor och trumpeter. Det är ju stort! Och så går det på ett kick och man har knappt förstått att man gjort det där speciella. Röstat.

Inga köer alltså, trots att det rapporteras vara historiskt högt valdeltagande. Inte sedan 1974 har så stor andel begett sig iväg till valurnorna enligt radionyheterna.

I Frankrike får inte några vallokalsundersökningar presenteras förrän de sista vallokalerna stängt klockan 20.00. Det hindrar dock inte andra europeiska medier från att publicera sina resultat. Dessa rapporter har föranlett värden i huset att gå ned i källaren efter en flaska champagne att lägga på kylning.

Det tycks som om Frankrike får vänta lite till på sin första kvinnliga president..

Om en timme börjar valvakan!

Sovrumsutsikt

Seine flyter stilla utanför fönstret och balkongen.



Balkongblomster.

Fransk jämställdhet

Js moster, som är svenska och gift med franske Francis, berättar under middagen om jämställdheten i Frankrike.

När hon kom hit 1966 hade lagstiftningen just justerats. Gifta kvinnor fick nu möjlighet att öppna eget bankkonto och förfoga över de pengar de själv arbetat ihop. Det skulle ännu dröja ett antal år till de stora reformerna.. Det var ex. fortfarande mannen som enligt lagen hade rätt att bestämma var familjen skulle bo. En kvinna kunde dömas om hon till äventyrs bosatte någonstans mot makens vilja.

1975 ändrades mycket. Fram tills dess hade det enligt den lagstiftningen varit möjligt att döma gifta kvinnor som varit otrogna till mellan 4 månaders och 2 års fängelse. Gifta män, däremot, riskerade böter. OM de tog med sig sina älskarinnor HEM till hustrun.. (Något som alltså inte hade krävts för att kvinnor skulle dömas till fängelse, där räckte det med själva otroheten). Dessutom blev det inte längre mannens, pappans, ensak att bestämma var barnen skulle gå i skola etc. Mamman och pappan fick nu gemensamt ansvar.

Nymodigheten för året, ja - i år 2007, är att det inte längre är tillåtet att aga sitt barn. Jag blir förvånad och arg när jag tänker på att det fram till nu varit tillåtet, lagligt, att i uppfostringssyfte misshandla sina barn. I ett modernt samhälle som Frankrike.

Kvinnor och barn lever i en priviligerad tillvaro i Sverige, i jämförelse med resten av världen när det kommer till frågor som har med jämställdhet att göra. Även om jag alltjämt upplever ojämställdheten - den som ännu existerar i Sverige - som provocerande och orättfärdig.

Att resa ger perspektiv.

Floden blev mitt liv

En ljuvlig tretimmars promenad på eftermiddagen i försiktig försommartemperatur och med ett bedövande ljus. Grönt. Skirt grönt.

Promenaden gick utmed Seines strand väster om Paris. Overkligt lugnt, trots närheten till stan. Gamla båtar låg ankrade längs flodens sidor och gav fantasin en skjuts. Väntade mig att få se Nancy Catos karaktar i gamla tv-serien "Floden blev mitt liv" komma farande uppför en lejdare på någon av skorvarna med ett nytt temperamentsfullt utbrott på lut. Krinolinblusen lite tufsig och med håret på ända.

I verkligheten sitter här och där på soffor och utskjutande bryggor par omslingrade och blickar ut över vattnet. Någon fiskar.

Makalöst vacker dag. Energin fylls på i depåerna och J skrattar till och med på franska när han talar med sin morbror under promenadens gång. Jag lyssnar till rotvälskan. Och njuter.


En av båtarna längs promenaden.

Snopet

Efter en halvkaotisk eftermiddag har vi landat hos slaektingarna i Paris nu ikvaell.
Det forsta vi informeras om aer att om dryga tvaa timmar (vid midnatt) upphor valkampanjen helt infor sondagens val. Fraan en helt makalost intensiv kampanj i veckor gaar nu medierna och kampanjorganisationerna i tystnad.

Saa vi faar helt enkelt aenga oss aat vanligt turistande de forsta dagarna.. Paa sondag klockan 20.00 drar det igaang igen. Tyvaerr visar de senaste (och sista) opinionsmaatningarna ett overtag for Sarkozy, storre nu aen tidigare.

Men jag haaller alltjaemt tummarna!


Frankrike aer intensivt. Dofter. Smaker. Tempo.
Jag aer overmannad. Igen.

Fantastiskt.

Packad

Jodå, Äpplet ska också med..!

Om inga tekniska missöden uppstår i grodornas hemland kommer nog en eller annan post också dagarna framöver.

Paris rapporterar klart väder och vårvärme. Mm....


Några timmars jobb, sen så är det dags att bege sig.

Nya Slussen

Vissa frågor är så långsiktiga att förmågan att komma till en slutsats och gå till beslut tycks hämmas i sig.

Slussens framtid torde ingå i gruppen. Så länge jag kan minnas och haft intresse för politik i den relativa närmiljön, och det börjar bli ganska många år nu, har frågan om Slussen diskuterats.

Nött, läckande, sjunkande och i sönderfall. Det har Slussen varit länge. Otaliga initiativ har tagits. Skisser skissats, kalkylatorer kalkylerat och visionärer visionerat. Ändå har inte mycket konkret hänt. Några neonbluttar kom till för några år sedan bortanför den bortersta plattformen vid bussterminalen till Nacka och Värmdö. C'est tout.

Senast under förra mandatperioden togs genom Billström initiativ till parallella uppdrag, vilket innebär att ett antal arkitektbyråer ritat förslag till en ny långsiktig lösning.

Imorgon rapporterar DN att, såvitt man kan bedöma ligger förslaget "Nya Slussen" (illustration på bilden) bra till. Det framgår av tidsplanen att den Nya lösningen kan vara färdigställd att ta i bruk år 2018. 2018!

Jag får panik vid blotta tanken att Slussen ska fortsätta se ut och fungera som det gör i ELVA ÅR till innan något händer. Snart struntar jag helt i mina preferenser för den ena eller andra aspekten i de olika lösningarna - GÖR NÅNTING - VADSOMHELST, bara det händer något SNABBT.

Nya Slussen var inte mitt favoritalternativ men jag är beredd att strunta i det. Bara gör nåt!

Eftersom elva år är ett kolossalt långt tidsperspektiv hoppas jag att utgångspunkterna när man planerar för det nya är att skapa en så långtgående flexibilitet som möjligt. Transporter och kommunikationsmedel ser förhoppningsvis radikalt annorlunda ut när vi når fram till Slussen år 2018.

Om vi till exempel anländer med spårbilar, hur funkar det då?

Fil

En tallrik filmjölk till lunch behöver inte vara fel. Med lite frukt i.

Kaffet efteråt är aldrig så gott som efter en fillunch.

Prisad

Jag har bloggat om honom flera gånger förut.

Det faktum att han nu tilldelats årets Bellmanpris gör att jag skriver några rader igen.

Lika glad som jag var över att Värmdöbon och tidigare Skolstyrelsekollegan Susanna Alakoski Söderlund vann Augustpriset för sin bok "Svinalängorna" i höstas, lika ledsen var jag över att Khemiris "Montecore" därmed inte vann.

Det blev revansch igår.

"Ett öga rött" och "Montecore", läs dem. Han är ett språkligt geni.

Spänningen stiger

Det närmar sig valdag i andra omgången av Frankrikes presidentval. Spänningen stiger. Ikväll hölls den stora, direktsända tv-duellen mellan de två kandidaterna.
Stämningen rapporteras varit laddad och tonen hård mellan de två.

Intressant kanske, att båda använt de nordiska länderna som förebild under diskussionen. Ändå landar de i helt olika visioner för morgondagens Frankrike. Sarkozy tror att vägen till framgång nås med hårdhandskarna på medan Royal lanserat omfattande satsningar för att ge landet ett lyft.

Opinionsmätningar visar alltjämt ett litet övertag för Sarkozy men av intensiteten i kampanjen att döma tar ingen sida segern för given/förlorad. Le Pens utspel igår, då han rådde sina sympatisörer att valskolka, torde stressa Sarko. Att dessutom Bayrou, "mittenkandidaten" som lyckades över förväntan med stöd av 18 procent i första valomgången, markerat större aversion mot Sarko än väntat, har inte gjort spänningen och ovissheten mindre.


Jag packar väskan så smått, bara ett par dagar kvar till liftoff!

UPPDATERAD: För alla som är intresserade av mer filulerande kring valet i Frankrike rekommenderas "Käringen mot stömmen".

Varmt, initierat och fyllt av humor - tack Eva!

Andrine har kommit ut

Värmdös politiska stjärnskott, Andrine Lood, har börjat blogga! Här är en länk så att ni kan bekanta er med henne!

Ro hit med TV-licensräkningen

Ser dramatiseringen av Peter Birros "Arbetarklassens sista hjältar". En sådan bedrövlig fantastisk historia.

Svärtan och smärtan är knivskarp. Skådespelarinsatserna ..bedövande skickliga. Man tåras, våndas, frustreras och känner hopplösheten som sin egen genom tv-rutan.

En sådan här produktion på bra sändningstid i halvåret motiverar en årsavgift till Radiotjänst i Kiruna. Jag blir uppspelt vid tanken. Hur rooligt det ska bli att betala räkningen nästa gång. Och att jag kommer att minnas att SVT krönte en skön första maj med att sända något så särdeles bra. Ska vi gissa på att att det dessutom kommer fungera som en provokation för alla public-service-motståndare som Stegö-Chilo, Billström och Ingerö mfl.?

Eftertexten berättar att rollinnehavarna Ahlstedt och Persbrandt båda är uppväxta i arbetarklassmiljö i Stockholms förorter. Numera är båda lokaliserade i Värmdö. Den förre medverkade på Folkrörelsedagen här för några år sedan och höll ett tal som ännu sitter etsat på både trum- och näthinnorna.

Har du missat kvällens sändning får du chansen på nytt den 17/5. Missa inte!!