Så går en dag i vårt liv och kommer aldrig mer..

-"Kurt min bror, uppfinnaren".

Så brukar alltid farfar tala om den excentriske man som jämt haft något lustigt att säga när man varit på besök.

Pappa ringer nu på kvällen och berättar att han inte längre finns hos oss.

Och plötsligt spetsas livet en aning. Det blir viktigt att krama E extra när hon går till sängs. Att uppskatta tekoppen särskilt som J brygger. Att slå samtalet till vännen M som jag borde gjort för flera dagar sedan.

E konstaterar sakligt att "-Nu har vi en till att tända ljus för på Allhelgonaafton".

Snart är det tid för det. Det blir fint.

Årets bottennapp, nr 2A

I våras la den nytillträdda moderatledningen ned "Det modiga högstadiet" - skolan som var resultatet av en samverkan mellan kommunen och två fristående skolor, Lemshaga och Grantomta. Skolan skulle starta halvåret senare i anrika fabrikslokaler i centrala Gustavsberg och närmare femhundra elever hade anmält sitt intresse att gå där.

Under dramatiska former dödades projektet, grundskolenämnden kallades till ett möte för att behandla förändrade proporttioner i ägandet, men väl på plats handlade det plötsligt om att lägga ned hela skolan. Samma kväll behandlades samma ärende på extrainkallad kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

Maktfullkomligt och fullständigt kuppartat.

Det hänvisades till ett parallellt ärende som fått avslag på sin ansökan hos Skolverket. Problemet var bara att jämförelsen helt saknade grund. I det fallet, Tom Tit i Södertälje, ägde kommunen hela bolaget. Här skulle kommunen bara äga en minoritet. Härom månaden kom dessutom beskedet att Tom Tit visst får bedrivas. Även i den konstruktion där kommunen är helägare..

De borgerliga partierna som så ofta och gärna talar sig varma för valfrihet och alternativa driftsformer. Här hade de ett helt nytt exempel på det. En friskola med uttrycklig ambition att samverka med närsamhället och de befintliga skolorna i kommunen, såväl kommunala som fristående.

Men DET upplägget var inte tillräckligt privat för att vinna moderaternas och folkpartiets gillande. Därför fick det korgen. Trots att närmare femhundra elever ville gå där.

Valfrihet på politikernas egna villkor.. Ynkligt.

Vem hade fel?

I gårdagens Akuellt framgick att de nya förslagen i budgetpropositionen inte alls skulle leda till några skattesänkningar för de trettio procent med lägst inkomst, tvärtemot vad regeringen sagt.

Istället skulle de landa på minus en hundralapp i månaden. Källan uppgavs vara Riksdagens Utredningstjänst (RUT).

Finansminister Anders Borg kommenterade det hela som osakliga falsarier från socialdemokraterna.

Det hade varit intressant om journalisten hade konfronterat Borg med det faktum att källan är RUT och vad han hade svarat.

G(n)äll

J har svårt för gälla röster.

Tidigare upplevde jag mig aldrig besvärad av människors röster. Nu händer det då och då.

Det kan vara så att Carolina Gynning kommer att förstöra hela denna säsongen av Idol. Just på grund av rösten.

Konstigt

Kollar senaste nytt på DN på nätet.

E far runt. När hon passerar mig och datorn fryser hon steget.

E: Är det där liksom tidningen som vi får i brevlådan på morgonen fast på datorn?

Jag: Ja, det är det. Här kan man hela tiden se om det hänt något nytt. Man behöver inte vänta till dagen efter när tidningen kommer.

Hon begrundar detta några tiotals sekunder, sen säger hon:

E: Mamma, tänk vad konstigt det skulle va om det stod där på tidningen på datorn att du har världens snyggaste lår.


Ja. Visst vore det konstigt.

Stöd demokratin i Burma!

Stöd Burmas demokratirörelse - bär rött på överkroppen idag!

Lördagskrönikören skriver till sina gymnasieelever på en torsdag

Hallå alla barn!

...och här kommer en liten text om VÅR kultur. Hur kommer det sig att man inte ser några bögar och lebbar på den här skolan? Jag ser tjejer och killar hålla hand, jag ser hångellistor där tjejer och killar paras ihop eller uttrycker intresse för varandra, jag läser inlämningsuppgifter där killar fantiserar om tjejer, jag hör killar och tjejer i cafeterian älta sina förutsägbara uppfattningar om vem av det motsatta könet som är attraktiv och vem som inte är det.

Inget konstigt i det om det inte vore för att 5-10%(enligt vissa uppskattningar upp till 30%) av eleverna ALDRIG uttrycker vad de känner. Under mina snart 7 år som lärare har jag sett EN enda öppen flata och INGEN enda bög. När jag frågar eleverna i SOK:en om de känner någon bög eller flata blir svaret att många faktiskt gör det. Problemet är bara att de känner en och samma person som dessutom aldrig skulle få för sig att hångla i korridoren. Homosexualiteten märks faktiskt bara som förolämpning, som vits eller som retsam antydan i hångellistan.

Hade Irans böghatande ayatollor fått välja skola i Sverige så hade definitivt Gångsätra blivit det turbantätaste stället i hela Sverige. Det är ju här de rätta åsikterna finns. Skojigt nog är enda sättet att få blonda böghatare att ta ställning för homosexuellas rättigheter att lägga deras egna åsikter i munnen på en muslim. Då jävlar svidar de om till upplysningsfilosofer på nolltid!

Hur kommer det sig att på en SAMHÄLLSSKOLA i en av de rikaste, mest välutbildade kommunerna i ett av världens modernaste, rikaste, mest välutbildade, mest demokratiska länder, är det OMÖJLIGT, t.om. på gymnasiet, att vara öppet homosexuell?

Ett begåvat och två mindre begåvade svar brukar höras.

Det första mindre begåvade svaret går ut på att de homosexuella helt enkelt inte förstått att de är homosexuella. En bög är alltså en man som fantiserar om sex med en annan man och därför drar slutsatsen att han tycker om kvinnor. Efter åratal av mödosamma grubblerier (som alltid tycks ta slut EFTER studenten) kommer han fram till att jo, jag är nog ändå...

Det andra mindre begåvade svaret handlar om att homosexualiteten smittar ungefär som förkylning. Alltför ensidigt umgänge med människor av samma kön får trygga heteron att bli läskiga homon. Ingen har funderat på om det möjligen var så att homot redan var homo och absolut ingen funderar över den sinnessjuka homofobin i miljöer med mycket män. Inte världens bästa miljö för homosexuella epidemier direkt.

Det tredje, begåvade, svaret är att Sverige är ett långt mindre modernt land än vad dess invånare inbillar sig. Heteronormen, idén att alla inte bara ÄR utan BÖR vara heterosexuella regerar lika starkt som på den gamla onda tiden. Homosexuella hamnar visserligen inte på mentalsjukhus för att torteras till heterosexualitet men mobbas effektivt till underkastelse och tystnad av människor som samtidigt skroderar med sin upplysning och sin tolerans (vi är ju inte som muslimerna gubevars!).

Vad gör man? För bägge könen är det lätt. Killarna behöver faktiskt bara visa det mod de ständigt säger sig ha(men sällan bevisar). Tjejerna å sin sida kan sluta låtsas toleranta och istället vara det.

SÄG IFRÅN!

Till slut två frågor för att tydliggöra för alla med snopp vad MOD är.

1. Hur många killar vågar inte spela matchen i amerikansk fotboll?
2. Hur många killar vågar avvika från normen?

Rätt svar på bägge: EXTREMT FÅ!

MVH Johan Ribbing, förbannad queerkille

Böcker som bråkar

Har ni dem också?

De där titlarna som ni av något skäl bestämt er för att ni bara ska ha läst. Inte läsa. Utan läst. Inte för upplevelsen eller njutningen under läsningens gång utan för att ni VILL HA LÄST BOKEN.

Jag har såna. Även om fåfängan avtagit lite grann med åren och därmed också ambitionen att läsa "svåra" eller hippa böcker, så drabbas jag alltjämt ibland. Av ambitionen att läsa böcker som jag inte vill läsa.

Ryssarna till exempel. De bråkar nästan hela högen. Tegelstenarna prydda med författarnamn längre än kinesiska muren. De vann alltid. Nu har jag slutat gå i närkamp med dem. D-o-s-t-o-j-e-v-s-k-i-j. S-o-l-s-j-e-n-i-t-s-y-n. M-a-j-a-k-o-v-s-k-i-j.

Det kan också vara ett förrädiskt bokomslag. Boken SER ju så bra ut. Sju sidor in i boken så skriker kroppen nej-Nej-NEJ. "Illusionernas bok" av Paul Auster till exempel. Jag har försökt att nedkämpa boken dussintals med gånger. Torsk varje gång.

Eller så kan de vara de där människorna man verkligen gillar, nära vänner eller mer avlägsna förebilder, som tipsar om en titel man bara måste uppleva. M, som jag uppskattar mycket, är det tydligaste exemplet. Många tips har renderat ännu fler ronder. Med förlustens småbittra eftersmak. Nu, efter många år, kan jag bara lakoniskt konstatera: vi har inte samma smak när det gäller böcker. Punkt.


Tur att merparten av böckerna inte är bråkstakar, utan fantastiska dansörer som tar en med i omväxlande upplevelser. Senast var det en foxtrot med Susanna Popova och hennes "Överklass". En trygg, välbekant dans som inte bjuder på några direkta överraskningar men som kan vara smårolig så länge den pågår.

Nu är jag på jakt efter en eldig Tango.

Stämning

På kommunstyrelsen senast fick vi information om Älvsbyärendet som jag skrivit om tidigare. Då framgick det att det faktiskt inte handlade om någon stämning, utan bara om ett hot om stämning. Lokaltidningen hade fått det lite om bakfoten fick vi veta.

Nu har jag fått höra att hotet tydligen blivit verklighet. Vi är stämda. På riktigt.

95 miljoner kronor är stämningsbeloppet satt till. Nästan halva årsbudgeten för förskolan.

Alla bäckar små

Läser att oppositionsledaren i Burma, Aung San Suu Kyi nu förts från den husarrest hon befunnit sig i under långt tid, till fängelse.

Dessa modiga män som härskar och förtrycker vet inte hur de ska handskas med de ökande fredliga protesterna. Så djärvt att fängsla symbolen för det protesterna handlar om, demokrati och frihet.

Jag sökte en snabbis på nätet efter någon form av namninsamling eller budkavle för att kunna bidra i det lilla för egen del. Käringen mot strömmen korsar min väg i sökandet. Jag inser när jag läst hennes inlägg att det kanske finns en poäng med att om skriva detta igen, trots att jag ännu inte funnit den där budkavlen jag ville tipsa om. Att varje liten människa som uppmärksammar det som händer där, långt borta, bidrar lite lite till att det kanske ganska snart kan bli annorlunda.

Bilderna som kablas ut från munkarnas marsch ger en gåshud.

Vilket mod, vilken kraft, vilken manifestation.

Rapport

Fick just höra från kompisarna som har paus i Samhällstekniska nämndens möte att m-ledningen plötsligt och utan förvarning lagt ned(!) arbetet med kustplanen. Det är jäääättekonstigt.

Genomtänkt?

Vart tog han vägen?

Killen med Hellyhansen-tröjan, mjukiskapitalisten Jonas Birgersson, vart tog han vägen?

Och vem är dagens Jonas? Ibland saknar man gångna tider..

Årets bottennapp, nr 3

Sveket mot miljön och vallöften
Två frågor som handlat om att bebygga naturkänsliga områden vållade stor politisk turbulens under våren.

Fågelbro-Ekbacken
I det ena fallet, Fågelbro-Ekbacken, uppvaktade de närboende partiföreträdare innan valet för att höra hur respektive parti såg på den exploatering som ett stort byggföretag önskade genomföra på den sista lilla gröna lungan i området. Vi lovade att följa de närboendes synpunkter om vi fick fortsatt förtroende.

Det har sagts mig att borgerliga partiföreträdare gjorde likaledes. Trots detta valde man att gå fram med beslut om exploatering strax efter tillträdet. Många alliansledamöter i fullmäktige sa mellan skål och vägg att de inte alls gillade detta.

Beslutet överklagades. När kommunen skulle yttra sig över överklagandet, föreslog kommunstyrelsen att ärendet skulle inhiberas. Då hade majoriteten i frågan om att bebygga Ekbacken svängt då centerpartiet röstade med oppositionen. Nu ser det av allt att döma inte ut att bli någon ytterligare byggnation i Fågelbro efter de långa och många debatter och de intensiva påtryckningar som de närboende organiserade.

Hålludden
I helt jungfrulig mark finns planer på att etablera en konsthall. Det är en privatperson som sökt med ljus och lykta efter Platsen med stort P för att förverkliga en livsdröm, en konsthall. Frågan har diskuterats i flera år. Markägaren, en stor aktör i Värmdö, har erbjudit sig att sälja den aktuella marken till privatpersonen. Men i gengäld har de krävt att få bygga villor i omgivningen.

Detta har vi varit helt kallsinniga till. Det är vansinne att bebygga den aktuella delen av Farstalandet. Av miljöskäl. Infrastrukturskäl. Natur- och rekreationsskäl.

Efter åtskilliga förhandlingsvarv kunde en överenskommelse nås. Eftersom det fanns en gammal detaljplan för området som medgav bebyggelse tvingades kommunen acceptera en liten grupp med hus i ena delen av fastigheten. Resten av marken skulle, utöver området för konsthallen, bevaras som naturmark.

Vi var också tydliga med att avtalet skulle vara villkorat. Inga bostäder om konsthallen av något skäl inte skulle bli av. Här ville Alliansen annorlunda. Eller iallafall valda delar av Alliansen. Återigen visade det sig tydligt att centerpartister och somliga folkpartister hade svårt med exploateringspolitiken.

Efter en lång diskussion i fullmäktige framtvingade någon del i Alliansen en kompromiss i förhållande till det utskickade förslaget. Fullmäktige antog ett uttalande av vilket framgick kommunens intention, inga bostäder före etableringen av konsthallen kommit igång.

Redan dagarna efter deklararerade företrädare för det stora bostadsföretaget att de ämnade köra bygget som det passade dem. Föga oväntat avstår de från att ta styrning av uttalanden. Fullmäktige borde gjort som vi föreslog; skrivit in det i avtalet.

Ogenomtänkt tillväxtpolitik
Det är ingen klok tillväxtpolitik kommunledningen driver. Det finns många bevis för att sättet på vilket kommunen växer får avgörande konsekveser för kommunens ekonomi. Om tillväxten sker koncentrerat i områden där infrastruktur redan finns utbyggd kan det gynna ekonomin ordentligt. Om tillväxten istället sker på platser som Ekbacken och Hålludden leder det till en extra påfrestning eftersom stora investeringar krävs på kort eller medellång sikt. Att inte dessa argument tar skruv när miljö- och rekreationsargument biter dåligt är märkligt med tanke på hur många miljoner de vill spara.

Tröst

Sitter och sammanställer nyckeltal, typ: Hur många ungar går det på varje anställd i förskolan? Och vad kostar skollokalerna per barn och år? Och så jämförs med andra kommuner. Det har nämligen kommit nya siffror från Skolverket idag.

Inte en jätterolig syssla. Men viktig.

Siffrorna ser bra ut. Det har successivt de senaste åren blivit mer och mer pengar till verksamheten "i klassrummen" istället för till hyror och andra kringkostnader. Undrar hur det ser om ett par år när alla besparingar genomförts, 6,2+19 miljoner kronor ska tas bort från grundskolan. Usch vad beklämmande.

Jag tröstäter lite choklad.

Lycka till Sundbyberg

Efter en rekorderlig arbetsdag med många, kolliderande möten (sammanträden alltså), oväntade möten (på lunchfiket, med gammelgamla kompisen Per som jag inte träffat på så många år) och långa möten (sammanträden igen) känns huvudet lite segt.

Ett alternativ nu skulle kunna vara att försöka skriva något tänkvärt och klokt före sänggång.

Ett annat är att nöja sig med att uttrycka en förhoppning att Helene Hellmark Knutsson och de andra socialdemokraterna i Sundbyberg kan lösa det låsta läge som kommunen haft i lokalpolitiken under ett par månader. Ikväll valdes på deras fullmäktige Helene till nytt kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande.

Och sen ta ett hett bad...

...men först efter att ha uttryckt förhoppningen att fredliga munkmarschen i Burma nu får ännu fler av omvärldens blickar riktade emot sig. Ju fler, desto svårare för diktaturen att göra som de gjort tidigare, vidta blodiga åtgärder mot protester och kritik.