Resbörjor

..är alltid de bästa stunderna. Då lever förväntan, man tjusas av det man ser utanför bilrutan, fascineras av den vilda naturen, älvarnas egensinnighet när vi passerar över dem på broar i varierande snitt.

Kaffet väntar i sin termos. Kanelbullarna sprider doft i kupén.

J drar sina vitsar och barnen tjuter av skratt i baksätet. Favoriten är den parodi på "Vem vill bli miljonär"-frågorna, som hans far en gång startade och brukar bjuda på vid sommarens grillmiddagar på landet.

Fråga:
Vilket sädesslag ingår i havreflarn?

1. Havre
2. Flanell
3. Indiska oceanen

Första gången

..glömmer man aldrig. Jag bloggar i realtid som jag reser. En ny grej. Och jag kommer inte att glömma förutsättningarna för det hela. Snörök och lite för många långtradare på vägarna för att det ska kännas bra..

Men nu vankas det obligatoriska färdstoppet vid Åres chokladfabrik!

Den välsignade tröttheten

Det är den jag känner just nu. Efter många stavtag i nästan helt igensnöade spår. Det blev en magnifik dag.

Barnen sover nu med rosor på sina kinder som jag inte kan minnas motsvarighet till. Hundvalpen gnyr på sin lilla röda teddyfilt och sparkar i sömnen. Säkert är det både jakten på snöriporna på fjället och flykten undan våra skidspetsar i spåret som återupplevs i drömmarna.

Jag kommer att vakna ledbruten imorgon, men ändå nöjd. Nöjd över att ha ännu en fantastisk fjällendag att lägga till i minnesbanken.

Innan sömnen återstår en annan kick. Några sidor till ur "Min far hade en dröm". Jag läser Barack Obamas självbiografi och slukar den välformulerade texten. Jag har funnit en ny förebild. Han är häpnadsväckande i så många avseenden.

Nytvagad

Under en vecka på året tvagar jag mig minst två gånger. Bara då, den enda veckan. Idag var en sådan dag i en sådan vecka.

Resten av året duschar och badar jag. Möjligen tvättar jag mig också någon enstaka gång. Men i fjällen tvagar jag mig.

Det kommer sig av att stugan vi huserar i är rustik, som J brukar säga. Det innebär att den i princip ser ut och fungerar på samma sätt nu som när den byggdes av hans mormors föräldrar på 40-talet. El finns visserligen nu, det gjorde det inte då.

Men vatten hämtar man i hinkar, toalett finns det ingen och möblemanget är detsamma som vid husets invigning 1946.

Tillvaron här går ut på maximal natur- och motionsupplevelse i kombination på dagarna. Kvällarna viks för enorma middagar, bokläsning och allmän återhämtning. Efter ett par dagar känner man sig lätt obekväm med sig själv apropå mycket fysisk ansträngning och minimalt med dusch/bad/tvätt..

Framåt den tredje dagen brukar därför den första av resans två besök på högfjällshotellets badanläggning genomföras.

Välbefinnandet är.. obeskrivligt. Sejourerna under de snålrinnande duscharna är oändliga och mängder av Palmolives olivduschcreme får lämna sin flaska för att förhöja upplevelsen ytterligare. Skrubb, inpackning och lotion. Inte en millimeter av de 157 centimetrarna lämnas åt sitt öde.

Kort sagt, påväg därifrån konstaterar jag alltid att det måste vara så här det känns att vara tvagad.

En annan iaktagelse är att just dessa två middagar, de efter tvagningarna, sticker ut särskilt. Maten i fjällen är alltid himmelsk, som vore den kryddad med unika smaker som inte finns att tillgå någon annan stans. Men de som serveras på tvagarkvällarna är de som bäst sitter kvar, som närmast tatuerade i sin beständighet, på ens olika sinnen.

Det goda livet.

Nackas besked

.. är att de röstat nej till tilläggsavtalet.

Jag tycker hela agerandet är ytterst märkligt. Vill du fördjupa dig i varför, läs inlägget från tidigare idag eller kika på ABC-nytt från i fredags, där både Nackas Erik Langby och jag kommenterar frågan (andra inslaget i sändningen).

Ett annat alternativ är att läsa om hur Nacka Värmdö Posten rapporterar om saken. Av artikeln framgår att det skulle vara möjligt för Värmdö att teckna tilläggsavtal med andra kommuner även om Nacka nu säger nej. Ändå står det på följande sätt i de handlingar som tillsänts kommunerna:

"För att möjliggöra korrekt information till de elever som nu söker till gymnasiet inför omvalsperioden krävs att samtliga berörda kommuner fattar beslut om att godkänna föreslaget tilläggsavtal senaste den 28 februari 2008." (Min fetning).

Handlingen är daterad den 14/2 och är utskickad av KSLs kansli. Längst ned i vänstra hörnet pryds brevet av ordförandens högerlutade namnunderskrift. Erik Langby.

Jubileum

Vi firar nästan alltid i fjällen eftersom den 25/2 oftast infaller på sportlovet och vi är här då.

Det var elva år sedan våra händer fann varandra och de pigga ekorrbruna ögonen blev mina följeslagare i vardagen.

Drygt fyratusen dagar. Händerna lite mer fårade och blicken har djupnat. "Detta är ett av de sätt..".

Nackas beslut

Ikväll sammanträder Nackas utbildningsnämnd. De ska ta ställning till det förslag till tilläggsavtal som nu finns utarbetat och som skulle ge Värmdös ungdomar förtur till det egna gymnasiet Värmdö gymnasium vid Gullmarsplan.

Idén kommer från KSL, kommunernas samarbetsorgan som också utarbetat grundavtalet, skälet till de många turerna de senaste veckorna. Vi drog en försiktig lättnadens suck när vi fick höra talas om idén och uppgiften att alla man talat med nu vill försöka lösa Värmdöelevernas problem.

Ända tills i fredags. Då kom andra besked. Nacka kommer säga nej till förslaget. Trots att samma Nackas kommunstyrelseordförande är ordförande också i KSL och pappa till den konstruktion som nu Nacka ämnar säga nej till.

Det är svårt att se logiken i allt arbete som lagts ned från alla möjliga håll om Erik Langby först ställer sig bakom ett förslag som samme Erik sen säger emot. Det innebär enligt informationen från KSL att det inte blir något tilläggsavtal. Alls. Det kräver nämligen samtliga kommuners undertecknande. Enligt KSLs brev.

Och då blir det ingen förtur för Värmdöeleverna.

Jag återkommer med besked om hur utbildningsnämnden i Nacka beslutade. Tills dess håller jag tummarna i mina tjocka täckhandskar. Klockan 16.30 börjar deras möte.

Friden

Med på denna resa följde fler oavslutade arbetsuppgifter än någonsin tidigare påväg till en semester. Därtill en inlånad minilaptop - med uppkoppling!

Skulle kunna vara ett vansinnigt upplägg. Skulle kunnat innebära ingen avkoppling alls. Om inte jag vore så otroligt förtjust i bergen, snön, skidåkningen, läsningen, den goda maten och de många diskussionerna. Nu är arbetsuppgifterna utförda på kvällskvisten, snart sagt allihopa. Ett litet mail återstår.

I stugan är allt sig likt. Vattenkranen i det lilla pumphuset ett hundratal meter från huset har lagt av vilket leder till att vi nu smälter snö i stora kokkärl för att fylla de stora dunkarna med diskvatten. Borta vid stughotellet låter de oss fylla de mindre med dricksvatten för matlagning och dyligt. Vi känner oss förvånansvärt ett med naturen och stressas inte alls av kastrullbärandet.

Det är lustigt. Hur vissa miljöer så fullständigt får oss att acceptera naturens nycker och tilltag.

Dagens starkaste upplevelse är den jag upplever för mig själv. Med längdskidorna fästade på mina gamla pjäxor kommer vi på eftermiddagen äntligen iväg. På tur. Det fullkomligt lyser om J och han närmast spritter iväg över myren. Jag tänker att en sådan lust ska man inte hålla tillbaka. Därför blir mitt förslag när vi korsat landsvägen och kommit över till de många olika färdvägarna upp på fjället att vi ska fara varsin väg. Han vill upp, högst upp på fjället i vådlig fart. Jag vill hellre glida i lugnare mak och känna hur kroppen sakta väcks till de välkända rörelserna, ett stavtag i taget, den ena skidan som glider förbi den andra..

J är inte svårövertalad. Våra vägar skiljs och han tar sig iväg uppför berget.

Rytmen och lugnet infinner sig obegripligt fort. Helt ensam. Hör småfågelkvitter jag inte förnummit på så länge. Solen hänger som en gul, solmogen apelsin precis framför mig, en liten bit upp. Som om den nästan gick att ta på, smeka över kinden i sin strålande glans. Axlarna sjunker ned och tankarna saktar av. Här behöver man inte tänka fort. Själen hinner ifatt kroppen och allt blir helt igen. Dessa stunder undrar jag varför vi inte bor och lever annorlunda.

Naturen är kraftfull. Magnifik i alla sina skiftningar. Den snälla, varma solen. De farbroderliga snötyngda granarna. Den vita ystra snön som yr runt omkring. Jag blickar upp mot Blåhammarens fjällstation och ler vid tanken att någon av dagarna som kommer sikta dit. Stugorna syns knappt, snön yr och solen står i direkt motljus. Men jag vet att de finns där. Och att de serverar den ljuvligaste fruktsoppa jag någonsin smakat.

Efter två timmar i total fridfullhet vänder jag skidspetsarna hemåt stugan. Jag gissar att jag siktar det charmiga brunmålade huset med gröna fönsterluckor innan J hunnit tillbaka. Och känner en djup tillfredställelse vid tanken på att det väntar mången skidturer än, innan vi vänder fars röda bil åter mot Stockholm.

Galen tid

De senaste veckorna har varit speciella. Dagarna har varit präglade av en enorm intensitet och kvällar, och stundtals nätter har arbetet fortsatt. Mina få nära vänner utanför politiken undrar vad jag håller på med, vart jag har tagit vägen. Familjen har jag mest sett till frukost med hålögd blick. Träningskortet jag vann har kommit långt mindre i spel än önskat och älsklingsboken är ännu inte utläst trots sin dragningskraft.

Arbetet har i hög utsträckning handlat om den kaosartade situation jag skrivit mycket om på sistone. Om gymnasiefrågan. Telefonsamtal för att jaga information, skrivaren som går varm med utskrifter av material i ärendet, ögonen som går i kors av läsande, nya telefonsamtal och mailskrivande för att försöka sprida informationen vidare till alla som ringer och skriver och undrar.

Intensiteten i frågan har gått lite i vågor under veckorna sedan mitten av januari, även om det kontinuerligt kommit nya frågor och ny fakta, som i sin tur lett till ännu fler nya frågor, och trycket i ärendet varit stort och mitt absoluta fokus i arbetet sedan den 14 januari.


Idag har jag suttit i bilen hela dagen. Avbrott. Semester.
Vi har som vanligt siktet inställt på Jämtlandsfjällen och den gamla, lite sjaviga släktstugan. En av höjdpunkterna på året brukar det bli, total avkoppling och en ro som är svår att beskriva.

Under den långa resan har jag tänkt mycket på perioden som varit. På att jag känner mig sliten. Men framför allt nöjd på ett ovanligt sätt. Det är inte många frågor som engagerat mig så på djupet som denna. Jag tänker på J som så ofta har den inre lampan tänd. Glöden som kommer sig av att han brinner för sin uppgift. För sitt jobb. För sina elever. För att vara en bra pappa och livet i övrigt.

Jag har känt ett brinn de här veckorna som jag sällan upplevt förut. Inte för att jag annars vantrivs, tvärtom, jag är fortfarande fascinerande engagerad för politiken. Men för att detta är en akut fråga. Den drabbar och berör så många människor. Och det betyder något konkret, direkt för många personer om vi lyckas lösa den kris som våra ungdomar försatts genom klantig allianspolitik.

Missa inte!

Andra delen av dokumentärserien "Klass 9A" som börjar om drygt 90 minuter..

Jag gjorde som en av våra chefer föreslog, tittade på seriens första del när den repriserades i helgen. Vi satt naglade alla tre i soffan, jag, J och E.

J tyckte eleverna verkade väldigt snälla med tanke på sitt rykte. Jag kan tänka mig att de var lika delar tagna av stundens allvar - ny chans, nya möjligheter - , påverkade av kameran och osäkra inför alla nya lärare. Därför blir det spännande att se hur det utvecklas i kvällens avsnitt.

När vi pratade om vad som en utmärker en bra lärare kunde vi snabbt konstatera att vi hade samma favorit i det första programmet. E säger att "en bra lärare tycker om en".

Visa ord.

Genomklappning

Torsdagskvällens fullmäktige blev en uppvisning i ansvarsflykt och abdikation. Det drygt tre timmar långa mötet bjöd citat som skulle kunna fylla resten av detta års blogginnehåll, så anmärkningsvärda ord som fälldes i olika inlägg.

Det började med att kommunstyrelsens ordförande (KSO) berättade att han hade haft vax i öronen de senaste månaderna (jo, på allvar). Han hade enligt egen uppgift inte förrän fjärde gången frågan lades framför honom för beslut förstått innebörden av vårt förslag att kommunstyrelsen borde ges ett ansvar för kvalitetsfrågorna i den kommunala verksamheten i kommunen.

NU ville han plötsligt ställa sig bakom ett sånt förslag som tidigare mött kalla handen tre gånger. Och det var ju bra.

Sen kom frågan om vem som ska bära ansvaret för just den verksamhet som kommunen är "producent" till. Här menade KSO att det borde kommunstyrelsen få göra från och med nu. Trots att m-ledningens olika företrädare under ett helt år hävdat att just kommunstyrelsen haft det ansvaret. Kommunstyrelsens ordförande ville ta makten från nämnderna men när revisionstiderna nu närmar sig var han inte så intresserad av ansvaret. Alltså har plötsligt nämnderna retroaktivt fått det rara nöjet att vara mottagare av den kritik vi kan räkna med att revisorerna kommer att rikta mot det som inte fungerat under föregående år. Ett antal allvarliga frågor har inte hanterats på ett fullgott sätt, gymnasiefrågan är bara det senaste exemplet, nu får ovetande nämndledamöter bära hundhuvudet för detta.

Jag frågade hur det kom sig att vi under ett trettiotal olika nämndsammanträden under 2007 fått höra att frågor vi ställt, som handlat om "produktionen" av den kommunala verksamheten, beskrivits inte ha med nämnderna att göra?

Då inträffar något historiskt. Två nämndordföranden och ett kommunalråd går efter varandra upp i talarstolen och berättar att de haft ett ansvar som de inte förstått att de haft. De kommunala "produktionsfrågorna" har varit helt utan politisk ledning och styrning under ett helt år!

Vi var nog många som nöp oss i armen under debatten. När lokaltidningen kom idag fick jag iallafall bevis för att jag inte hörde fel. Vill du läsa så klicka in dig här.

I samma tidning rapporteras också om en revisorsrapport som innebär svidande kritik av kommunledningen hantering av den genomförda omorganisationen. Bristen på ledning och styrning är den röda tråden, artikeln går att läsa här. Hur revisorerna kommer reagera på de uppgifter som framkom i torsdags återstår att se. Jag undrar om man med de uppgifterna kan bevilja nämnderna ansvarsfrihet?

När ska moderaterna sluta fly från ansvaret?

Ett annat tips

Om det var ett bok-, artikel- och ett tv-tips i inlägget nyss så kommer här ett annat.

En av kommunens superengagerade chefer kom förbi på förmiddagen. Såg oss där vi satt på ett litet planeringsmöte genom glasrutan och knackade på. Hon ville tipsa om programmet som sändes igår, "Klass 9A". Hon var lyrisk.

När jag nu på kvällen läser att kollegan klokEva levererar precis samma tips så vågar jag också puffa för en tripp in på SvTs hemsida, trots att jag ännu inte sett programmet själv.

Det lär vara något alldeles extraordinärt och en välbehövlig vitamininjektion i tider då det råder inflation av vansinniga utspel på skolans område.

De senaste två i raden, polisutryckning för att hämta skolkare säger skolministern, och bötfällning för gymnasieungdomar som röker utomhus men inte på anvisad plats. Det är Nacka kommun som tillskrivit myndigheterna om att få gå med bötesblocket och de passar på att likna eleverna med hötappsätande kossor. Progressiv skolpolitik? NÄ. Dessa idéer känns snarare Anno 1808 än 2008.

En spricka i kristallen

heter boken jag haft stor behållning av att senast läsa. Författarinnan är Cecilia von Krusenstjärna, dotter till den kände industriledaren Pehr G Gyllenhammar.

Hon porträtterar en kall, ytlig och tragisk familj i alla avseenden. Ja, förutom tillgången på pengar då, skulle någon inflika. Samtidigt kunde någon annan ställa frågan om det inte är just närvaron av pengar och status som är själva roten till det som skapat den kallhamrade och elitiska miljön.

I det sammanhanget är det intressant att ta del av intervjun som DN publicerade härom dagen.
Dagarna efter jag slagit ihop bokpärmarna har de nämligen fört ett samtal med pappa Pehr med frågor som penetrerar just detta. En lång artikel där närgångna frågor ställs just utifrån dotterns porträtt av familjelivet. Han säger bland annat att det absolut värsta som finns är fattigdom (som en kommentar till kritiken mot honom som far, frånvarande och totalt fixerad vid sin karriär och framgång).

Och uttalandet ställs i blixtbelysning när kvällens Kalla Fakta går av stapeln. När jag läste PG-artikeln härom dagen fnös jag en aning för mitt inre. Inte för att det inte existerar fattigdom eller klassklyftor i Sverige men mer för hans tonläge som jag uppfattade det i artikeln. Von Oben.

Ikväll tänker jag delvis annorlunda. Janne Josefssons intervjumetoder har jag skrivit om tidigare men ilskan efter kvällens reportage handlar alls inte om det, intervjutekniken. Nej, det är en stor portion frustration att människor i vårt samhälle faktiskt lever helt utan rättigheter. Svenska människor skor sig på enskilda individers utsatthet. Det är så djupt upprörande. Om det trots allt var detta Pehr åsyftade såklart enkelt att hålla med honom.

En centerpartist ber om ursäkt

..apropå gymnasiekaoset, och det ska han ha en eloge för. Också den är publicerad i en av de två husorganen. Läs den här!

Värmdö får IG

två gånger samma dag.

Senaste dygnet har två intressanta undersökningar presenterats.

Den första frågan handlar om lärartätheten i Sveriges skolor. Skolverket har låtit sammanställa utvecklingen och glädjande i sammanhanget är att det för Sverige som helhet blivit fler lärare i skolorna.

Jag tror det är en avgörande fråga om Sverige långsiktigt ska kunna hävda sig på den internationella marknaden. Utbildning är den enskilt viktigaste faktorn om vi vill vara konkurrenskraftiga och ge våra medborgare maximal möjlighet att lyckas i livet.

Desto mer oroväckande att Värmdö i denna sammanställning halkat ned många, många placeringar i kommunrankingen. Nästan ända ned till botten. Näst sist. I landet. Hoppas att redovisningen får larmklockorna att ringa hos alliansens politiker när vi nu snart går in i budgetarbetet inför nästa år. Att fullfölja de aviserade besparingarna på 15 miljoner kronor i en situation där nämnden förra året gjorde ett underskott på 20 miljoner och dessutom har näst sämst lärartäthet i landet är inte en seriös och ansvarstagande politik. Fullfölj istället det som var era vallöften, nämligen att tillföra skolan 40 miljoner kronor.

Läs sammanställningen på riksnivå här och på regional nivå här.

Samma trista placering, 289:e av 290 platser, innehar vi i den ranking som Forum för småföretagsforskning idag presenterar. Klicka in till deras undersökning via denna länk och scrolla ned till rubriken "FSF publicerar nytt index över det kommunala småföretagarklimatet 2007".

Nästan lika viktigt som det är med utbildning är frågan om företagsklimatet. Entrepenörsanda och goda företagarvillkor är hörnstenar i ett framtida framgångsrikt samhälle. Även i denna fråga borde dagens presenterade resultat mana till eftertanke hos den styrande m-ledningen. Man har ett heltidskommunalråd som har ansvar för båda de ovanstående frågorna, nu måste han tillsammans med sina alliansbröder och systrar ta dessa signaler på allvar och lägga förslag för att förbättra Värmdö. Vi kommer dra vårt strå till stacken med förslag framöver, på båda områdena.