Ett par dagar har passerat sedan valet i söndags. Först igår fastslogs mandatfördelningen i riksdag och fullmäktige.
Det har sagts av många att 2010 års valresultat saknar vinnare. Den parlamentariska situationen riskerar att innebära fyra skakiga och osäkra år. I skrivande stund är det alltjämt oklart hur regeringsbildningen ska se ut. Aktuellt som skvalar i bakgrunden tippar att vi nu har att se fram emot ett minoritetsstyre de kommande åren. Någon säger att det inte nödvändigtvis behöver bli så turbulent för det. Vi har ju haft minoritetsregeringar förut som fungerat hyggligt. Problemet är att sverigedemokraternas ställningstagande i snart sagt varje beslut kommer att få konsekvenser. Antingen går regeringens förslag igenom, eller så fälls det. Partiet kommer att få mycket uppmärksamhet oavsett vilket.
Jag är genuint sorgsen över att Sverige nu har antidemokrater och rasister i sitt parlament. Att individualism och egoism nu skruvas ett varv till, till en oacceptabel nivå. Det känns obegripligt. Som grannen S sa, att så många är emot flyktingar för att man vill ha hela semlan själv. Bara av det skälet. Man vill inte dela med sig lite bröd, mandel och grädde.. Det är obegripligt.. Futtigt. Fattigt. Osolidariskt. Och sorgligt.
Vi har tittat på alla youtube-klipp som florerar nu och som delas på Fejjan fortare än ljusets hastighet. Robert Gustafssons nazistkärring, Sverigedemokraten som bevara julafton, Palmes tal, Manifestationen från Sergels Torg i måndags osv. Det lindrar för stunden. Men så viker känslan av overklighet undan och en genuin ilska, ångest och sorg tampas vilt i det inre. Då och då. Varje dag. Vi söker manifestationer att delta i, grupper att gå med i, knappar att fästa på rockslaget och sällskap att ty sig till där vi vältrar oss i tumultet av trista känslor. Någon dag till, högst ett par.
I helgen ska jag samla kraft för att börja ett nytt kapitel i mitt politiska värv. Kapitlet startar sin berättelse på måndag. Då träffas vi klockan 18, alla s-valarbetare som gjorde ett storartat arbete i många veckor fram tills i söndags. Dessutom tror jag att det strömmar till nya Värmdöbor som vill vara med. Varje dag nu, har det hörts av nya personer som vill vara med och göra en insats. DET är ett glädjekorn som jag ska berätta mer om framöver. Och om några dagar kommer en rapport om läget i lokalpolitiken. Det är ett kapitel för sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar