onsdag 21 mars 2012

Lugn av Lugn


Det är Världspoesidagen idag. Det förpliktigar tycker jag. Det borde finnas mer poesi i våra liv mellan varven, både bokstavligt och bildligt.. Så jag tänker att jag ska bjuda på lite nu. Inte egen, någon sådan finns inte. Jag går till den rika källa som andra skapat åt oss.

En poetissa jag gillar är Kristina Lugn. Kanske kom jag att tänka på henne för att hon är en sorts superkvinna. Och för att jag av någon anledning ofta tänker på henne den 8 mars när det är Internationella kvinnodagen. Och det var ju rätt nyss.

Eller så är det för att en av mina favoritalster som kommit ur hennes penna påminner mig om min farmor.

Min farmor skulle fyllt åttioåtta år igår om hon alltjämt hade levat. Eftersom hennes födelsedag sammanfaller med vårdagjämningen blir jag alltid påmind om "hennes dag". Någon kommentar på nyheterna eller Facebook. "Nu är natt och dag lika långa". "Våren är här". "Vi går mot ljusare tider". Hon hade allt en bra dag att fylla år på, farmor.

Dikten. Varför minner den om henne?

Kanske för att hon älskade sin trädgård på landet. Eller för att jag har ett smyckesskrin i fina klädskåpet som jag fått av henne. Eller för att jag ofta for med tåg när jag hälsade på de sista tjugo åren.

Eller bara för att hon fattas mig.

"Jag har en himmelssäng
i vinterträdgården.
Jag har en murken himmelsäng
i den vilt förtvivlade vinterträdgården.
Jag har en hängskena också
och en rotationsvinkel.
Jag har en krypgräns
och ett nivåberoende fasfel.
Jag har ett märkligt mossbelupet
smyckeskrin som ingen har sett.
Och en järnvägsstation.
Jag har en liten järnvägsstation
strax innan natten börjar.
Dit brukar jag vandra ibland
tillsammans med alla dem
som fattas mig.

Där brukar jag älska dem
populärvetenskapligt.

Och kvinnorna.
Och kvinnorna som skymtar i tågfönstren.
Och draperierna.
Och draperierna som fladdrar i deras nyfallna hår.
De är underjordiskt sköna psalmer som de riktiga kvinnorna
har hämtat upp ur min älskades sömn.
Redan imorgon kommer ni att kunna läsa dem
i era tidtabeller."

Ur Hundstunden av Kristina Lugn

Inga kommentarer: