Ibland är det skönt att fundera högt och tycka till om stort och smått. Somligt i hast och annat mer genomtänkt. Ofta kring politik och samhällsfrågor. Ibland mer personligt.
onsdag 1 oktober 2008
Stödenheten, rond 8
Att frustrationen är stor över att mycket inte fungerar i den nya organisationen som m-styret skapat har väl framgått. Jag har skrivit ganska mycket på det temat.
En verksamhet som drabbats orimligt hårt av förvirring och brist på engagemang från ledningen är barnen som har behov av särskilt stöd och den personalgrupp som arbetar med dessa barn. Frågan om verksamhetens framtida organisation och ansvar har bollats fram och tillbaka. In i utredningar och efterföljande beslut. Dessa har sedan rivits upp på högre politisk nivå och nya utredningar har tillsatts.
Under tiden kämpar de på, barnen och personalen. Med ovisshet om pengar (som det ideligen finns för lite av, just nu är prognosen -6,5 miljon kronor för det här året - och inga nya pengar har tillförts för nästa år) och framtida villkor.
Idag ringde en av medarbetarna. Uppgiven och ledsen.
-När tror du vi får veta, frågade hon?
För henne och många andra går anställningen ut vid årsskiftet. Och de får inga besked om vad som sen händer. Någon har hört att Någon chef inte vill ha kvar de resurspersoner som nu finns i verksamheten och som jobbat med barn i behov under många år. För att de rutinerade medarbetarna kostar för mycket och ersättningen från kommunen inte täcker deras löner. Då vill man byta till billigare arbetskraft, dvs. mindre kvalificerade medarbetare än de vi har.
-Lyssna inte på skvaller, genmälde jag. Vi ska försöka att få besked nästa gång nämnden sammanträder, blev mitt löfte.
Genom frågans hantering kan i nuläget alla politiker ducka. M-styret har beslutat föra över ansvaret till den sk. produktionen. Dvs. respektive förskola/skola har nu "fått" den personal som arbetar med barn i behov. Och en peng har följt med att betala denna medarbetare med. När nu ersättningarna görs om, barnens behovsprövning har blivit "striktare" (LÄS strängare, färre barn får stöd, de som får - får mindre) och ersättningen dessutom är en genomsnittlig peng, blir konsekvensen att chefen på den enskilda förskolan inte längre har råd med de erfarna medarbetarna.
Och för att slippa säga upp folk har hanteringen dragits i en sådan långbänk att alla med självbevarelsedrift söker sig nytt jobb på annat håll. En ohederlig och djupt klandervärd hantering.
Stödenhetens chef och närmaste medarbetare fick nog redan i våras. Då hade m-styret klabbat runt med frågan i ett och ett halvt år. Nu har ytterligare månader adderats till, och inga besked har kommit. Men det utreds!
Och medan gräset gror dör korna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar