Om behovet av kvinnliga förebilder - och om att sakna Ingalill

Jag och min bror pratade om det där med förebilder. Det är ganska länge sen nu. Jag sa att jag har många. Både kvinnor och män. En del för dem de är, andra för mer specifika egenskaper.

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag är kluven inför fenomenet. Men tänker att tillvaron blir roligare när man ser fenomenets möjligheter istället för att irritera sig på detaljer som finns på andra sidan av myntet. Om man ser möjligheten som följer i att kvinnors ojämställda situation speglas och förs fram, istället för att irritera sig över att bli gratulerad en dag på året..

En av mina största förebilder hade sin storhet i just detta, att se möjligheten i alla situationer. Därtill en ideologisk medvetenhet som var knivskarp. En jämställdhetskämpe av rang. En förebild som kvinna och vän.

Hon fattas mig. Snudd på dagligen. För drygt ett halvår sedan tog vi farväl i Gustavsbergs kyrka. Sen dess har min vardagstillvaro ändrats i flera avseenden. Jag är oppositionsråd sedan årsskiftet. Och en av de viktigaste motivatörerna är just Ingalill. Genom hennes stöd, råd, vänskap och tilltro vågade sig många yngre kvinnor ta steg de annars inte tagit. Vilken förmån att få haft en så fin förebild så nära. Det går att förändra samhället, det går att göra det bättre på alla möjliga sätt. Det går att göra det jämställt.

Jag tänker på henne idag. På begravningen höll jag mitt livs svåraste tal. 

Den här dagen på året kommer jag alltid att tänka på Ingalill. Talet berättar lite, lite om varför.

Det är en overklig känsla att Ingalill inte längre finns bland oss. Ännu har inte verkligheten helt trängt in. Därför kan jag inte hålla ett tal till Ingalill som var. I imperfekt och dåtid.  
Jag måste få adressera dig, Ingalill, och snarare tala med Dig, än om dig-som-var. 

*** 

Det är i dagarna trettiotre år sedan våra vägar korsades för första gången. Föga anade jag då att du skulle komma att bli en så viktig person för så många människor utan att många av dem visste hur viktig du var för dem. Föga anade jag då hur viktig du skulle komma att bli för mig, långt senare i livet.  

Med sjuåringens perspektiv såg jag en glad person, jag minns doften i ditt hus, ombonad och varm. Jag minns matstolarna med rottingsits som stod kring det stora bordet. Som lämnade ett lustigt mönster i låren när man hade bara ben. Och fåtöljerna med hjul i vardagsrummet som hade brunt bredspårigt manchestertyg. Man kunde smygåka med dem över golvet. Jag minns hur fint det var hemma på Nyhemsvägen 30. 

*** 

När du valde att lämna LO-ledningen för tolv år sedan engagerade du dig i lokalpolitiken här. Med dig hade du en imponerande drivkraft. Fokuset var ständigt detsamma. Du slogs i varje läge för de mindre privilegerade, de underordnade. De som hade svårt att själva göra sin stämma hörd. Orättvisor skulle utplånas. Du stod på deras sida. Varje gång. 

***

Mina starkaste minnen från våra första år som kollegor i politiken är O-R-D-E-N. Din tillgång till dem. De nyanserade, starka, bildrika och träffsäkra orden. Dina målande beskrivningar gjorde det omöjligt för omgivningen att ducka för problemen du tagit dig an. Ibland naket och rakt, ibland mångordigt bildmässigt, ibland närmast poetiskt. 

Helga Henschen har skrivit om Orden: 
"Ord kan bli solar
ord kan bli floder
ord kan öppna portar
och bygga broar
ord kan störta tyranner
om tillräckligt många av oss
beväpnar sig med ord" 

När ditt namn kom upp på den elektroniska talarlistan på bioduken i fullmäktigesalen brukade alltid min bänkkompis, Andrine och jag, stöta varandra i sidan och säga; Nu! Nu blir det bra, nu ska Ingalill prata! 

Jag undrar så om du någonsin såg det och förstod vad vi sa till varandra, Andrine och jag, när du på ditt karaktäristiska sätt släntrade stegen upp på scenen fram till talarstolen. Vi såg så fram emot att höra dig än en gång använda orden, brodera en berättelse med ett viktigt budskap. 

*** 

Jag minns när Anna Lindh gick bort. I tomrummet efter en stor förebild tänkte jag vilken tur jag hade som alltjämt hade en av mina största förebilder kvar. Dessutom så nära inpå. Så nära att man kunde ta på henne. Krama henne. Vi har kramats så mycket det senaste året. Jag har tanken full. Vilken tur eftersom de ska räcka så länge nu.  

***

Jag skulle vilja gå från dörr till dörr och berätta för alla och envar vilken viktig person vi nu har förlorat.  

Den lojala hustrun till sin vårdbehövande make. Hon som kämpar så för att hjälpa sin man med allt vad han behöver, omvårdnad och omsorg, ibland dag och natt.

Du slogs för hennes rätt till anhörigstöd och avlastning – det skulle hon få veta

Den deltidsarbetande kvinnan på Coop. Hon som har svårt att klara försörjningen, som vill jobba heltid men inte har möjlighet för att det saknas barnomsorg som matchar hennes behov; sena kvällar och helger ibland.

Du slogs för hennes rätt till nattis – det skulle hon få veta!

Den orolige sonen som känner sig otillräcklig för att inte hinna hjälpa sin sjuka pappa tillräckligt mycket, som bekymrar sig för att han ska trilla och inte komma upp igen.

Du slogs för deras rätt till trygghetslarm och äldreombudsman – det skulle de få veta!

Alla barnfamiljer i vår kommun som saknar en naturlig träffpunkt där barnen kan leka och vuxna umgås.

Du slogs för deras tillgång till en lek- och skulpturpark, du slogs för stolthet över brukstraditionen och formgivararvet i Gustavsberg – det skulle de alla få veta!

*** 
Det finns så mycket att minnas med dig. 

Vi talade om böcker och relationer, om rese- och kulturupplevelser.

Du kom hem från en utflykt med Oscar och sa: ”Jag har varit i Lådbilslandet med Oscar, helt fantastiskt – det måste du prova med Elvira! Vi borde ha något sånt här också, i vår kommun!”  

Jag minns din röda kavaj som du klädde dig högtidligt fin i varje första maj. 

Jag minns hur du ständigt kom med nya tidningsutklipp där det stod något särskilt tänkvärt och viktigt som vi borde läsa. 

Jag minns hur du med en blandning av frustration och stolthet i rösten bekymrade dig över att din mamma Bollan klättrade runt på stolar när hon tvättade sina fönster hemma i Lidköping. Du var orolig att hon skulle trilla och slå sig, samtidigt stolt över hennes energi. 

Jag minns hur du med din sirliga handstil gjorde noggranna noteringar i de tjocka pappersluntorna vi fick utskickade inför varje sammanträde. Och dina prydliga utskrifter av tal och inlägg du skulle hålla. 

Jag minns hur du, under det senaste året när aptiten tröt, petade runt i räksalladen under våra arbetsluncher. Jagade tomaten med gaffeln som du ändå egentligen inte ville äta. 

Men det allra mest levande, fina minnet av dig är ditt breda leende och flörtblinkningen du fyrade av allt som oftast. Den i kombination med en tumme upp när du tyckte någon hade sagt eller gjort något bra! 

***

Mentalt har jag tagit farväl många gånger. Så även denna sommar. Förförra tisdagen tänkte jag, nä, Ingalill hon kommer att leva tills hon blir nittio, minst! Hon har envisheten för det. 

Dagen efter såg jag ditt namn på min mobildisplay. Klockan 12.21 svarade jag glatt: -”Hej Ingalill, vad glad jag blir att höra Din röst!”

Det var din röst, fast i en yngre tappning. Det var din dotter. Det var ett sorgebesked. 

Cathrine och Gösta!
Jag har tänkt mycket på er. Tack för att vi fått dela er Ingalill, er mamma och maka, så mycket.  

*** 

Som en avslutning vill jag citera den brasilianske författaren Paulo Coelho: 

"Världens härlighet är förgänglig,
och det är inte genom den vi ska mäta vårt liv,
utan genom valen vi gör när vi följer vårt levnadsöde,
tror på våra utopier
och kämpar för våra drömmar.
Vi är alla huvudpersoner i vårt eget liv,
och det är ofta de anonyma hjältarna
som lämnar efter sig de djupaste spåren".
 
I den akuta sorgen efter beskedet om din bortgång skrev partivännen Lennart på min facebooksida. 

Lennart, han skrev: 
– "Vi har ett arv att vårda." 

Det har vi. Och det ska vi göra. Du har satt djupa spår. Vi ska vårda ditt arv, det lovar jag Dig Ingalill, vi ska vårda ditt arv.  

Vila i frid. 
 

Tänker på dig och fylls av energi. Det finns så mycket kvar att göra. Jag hör dig viska "Ut och förändra världen, Annika!". Ser fram mot imorgon och dagen efter det. Och dagen efter det!




 

Motivation

När orken tryter brukar jag tänka på den här personen och hans kompisar. Fungerar utmärkt som inspiration. Tror till exempel att han skulle gilla en rejäl lekpark när han hälsar på!

Därför ska jag påminna den politiska (m)ajoriteten i veckan som kommer att det nu var väldigt länge sen de biföll vår motion om just det. En rejäl lekpark i centrala Gustavsberg. Flera år sen. Och så ska jag säga att vi vill gå dit, du och jag, innan du har börjat gymnasiet!

Demokrati

Äter knäckebröd med ost och dricker te. Rysk Earl Grey. Och summerar de senaste dagarna i tankarna.

Mycket kretsar kring frågan om den framtida organisationen för Värmdös skolor. Som jag skrev i tidigare postning idag så finns ett tjänstemannaförslag framtaget som bland annat innebär att Munkmoraskolan ska läggas ned och att Kyrkskolan minskas från en f-5-skola till en f-3-skola. Det väcker naturligtvis många synpunkter, kritik och frågor. Det väcker ilska och sorg. Det väcker engagemang.

Igår kväll genomfördes ett möte med ca 150 föräldrar på Kyrkskolan och ikväll ett möte med ca. 50 föräldrar i Munkmoraskolan. En snabb slutsats man kan dra efter de båda mötena är att demokrati är svårt. Dialog och kommunikation likaså. Jag har funderat mycket på hur man hanterar stora, svåra politiska frågor på bästa sätt. Dialog före ett förslag utarbetas? Under tiden? Eller när det finns ett färdigt förslag att diskutera? Mötesform? Rollfördelning? Ska tjänstemän vara med? Ska politiker "duellera" med sina åsikter eller ha "fredsmöten" och i första hand ta emot synpunkter?

Som sagt, demokrati är svårt. Men ack så viktigt.

I frågan om hur Värmdö ska organisera sin skola framöver har ett förslag utarbetats under ett antal månader. Det presenterades för utbildningsstyrelsen på ett extrainsatt möte förra tisdagen. Förslaget publicerades på kommunens hemsida torsdagen dessförinnan. Styrelsen har ambition att fatta beslut i ärendet på sitt nästa möte den 18:e oktober.

Dagarna efter publiceringen började föräldrar i Ängsvik höras av. Och ytterligare dagar senare även föräldrar från Munkmora. Många begav sig för att lyssna till utbildningsstyrelsens möte förra tisdagen, över 70 personer. Där fick inga utomstående yttra sig, de fick nöja sig med att lyssna på den diskussion som vi politiker runt bordet förde. Det stora intresset gjorde att utbildningsstyrelsen beslutade att två dialogmöten skulle hållas, så snabbt som möjligt.

Det är alltså dessa möten som genomförts igår och idag. Mail har skickats. Telefoner har gått varma. Många frågor har ställts, felaktigheter i utredningen har identifierats och brister har konstaterats, det finns behov av mer fakta i ärendet.

De närmaste dagarna kommer jag och mina s-kompisar försöka sammanfatta de frågeställningar som vi anser behöver kikas på. Min egen lista med frågor har vuxit för varje dag som gått den här veckan, trots att jag också hunnit efterforska svar på mellan varven. Jag ska försöka bena ut de som jag tycker är viktigast i detta forum de närmaste dagarna!

Nu ska jag ägna de sista vakna minutrarna åt att glädjas åt det faktum att det finns så många engagerade och kloka människor i vår kommun, som bryr sig om och kräver svar!

Det är demokrati det.

Nystart

Det händer mycket. I livet, i kommunen och i världen. Därför tar jag ett omtag nu och kickar igång tyckeriet igen. Det skrivna ordet ska man inte underskatta, det har de senaste dagarna visat. Än en gång. Ny layout kan indikera lite mer svärta. Men jag lovar att blanda upp besk kritik med konstruktiva alternativ och lite humor någonstans mitt i bekymren. Och ibland bara låta inläggen ånga av glädje och energi! Ikväll är det dialogmöte med Munkmoraskolans föräldrar och andra som är intresserade av skolans framtid. Det finns ett förslag som ska beslutas av utbildningsstyrelsen den 18 oktober. I det föreslås Munkis läggas ned. Jag tror inte att det är rätt tänkt! Men ikväll ska jag, och förhoppningsvis många kommunpolitiker med mig, i första hand lyssna på föräldrarnas synpunkter och försöka svara på eventuella frågor de ställer. Nacka Värmdö Posten har skrivit om detta. Länk.

Nyttan med en annonsbilaga i DN

Jag gillar verkligen att läsa papperstidningen på morgnarna.

Ibland får vi prenumeranter en liten bonus i form av annonsbilagor. Ja, jag menar inte att alla annonsbilagor fångar mitt intresse. Men ibland.

Som idag.

Naturskyddsföreningens 12-sidiga bilaga ger mig flera idéer, så jag packar ned den i handväskan påväg till jobbet.

1. Värmdö (och Stockholmsregionen) borde kika närmare på Köpenhamns konkreta satsningar för att stimulera att fler att cykla istället för att ta bilen.
(I Köpenhamn tar 35% cykeln. Motsvarande siffra för Stockholm är 10%)

Kanske får bli en liten tripp dit med familjen på semestern och förena nytta med nöje. Kika på framgångsrik cykelinfrastruktur och turista i Nyhavn skulle kunna vara en bra kombo.

2. I intervjun med Jonas Åkerman, trafikforskare vid KTH, redovisas hur antalet personkilometer per person och trafikslag (bil, buss och järnväg) förändrats genom åren. Han utvecklar i intervjun vad som krävs för att Sverige ska nå klimatmålen, en hel del intressanta och tänkvärda förslag till åtgärder och prioriteringar.

Hoppas få gehör för idéen att bjuda in honom till ett seminarium i kommunen framöver!

Lugn av Lugn

Det är Världspoesidagen idag. Det förpliktigar tycker jag. Det borde finnas mer poesi i våra liv mellan varven, både bokstavligt och bildligt.. Så jag tänker att jag ska bjuda på lite nu. Inte egen, någon sådan finns inte. Jag går till den rika källa som andra skapat åt oss.

En poetissa jag gillar är Kristina Lugn. Kanske kom jag att tänka på henne för att hon är en sorts superkvinna. Och för att jag av någon anledning ofta tänker på henne den 8 mars när det är Internationella kvinnodagen. Och det var ju rätt nyss.

Eller så är det för att en av mina favoritalster som kommit ur hennes penna påminner mig om min farmor.

Min farmor skulle fyllt åttioåtta år igår om hon alltjämt hade levat. Eftersom hennes födelsedag sammanfaller med vårdagjämningen blir jag alltid påmind om "hennes dag". Någon kommentar på nyheterna eller Facebook. "Nu är natt och dag lika långa". "Våren är här". "Vi går mot ljusare tider". Hon hade allt en bra dag att fylla år på, farmor.

Dikten. Varför minner den om henne?

Kanske för att hon älskade sin trädgård på landet. Eller för att jag har ett smyckesskrin i fina klädskåpet som jag fått av henne. Eller för att jag ofta for med tåg när jag hälsade på de sista tjugo åren.

Eller bara för att hon fattas mig.

"Jag har en himmelssäng
i vinterträdgården.
Jag har en murken himmelsäng
i den vilt förtvivlade vinterträdgården.
Jag har en hängskena också
och en rotationsvinkel.
Jag har en krypgräns
och ett nivåberoende fasfel.
Jag har ett märkligt mossbelupet
smyckeskrin som ingen har sett.
Och en järnvägsstation.
Jag har en liten järnvägsstation
strax innan natten börjar.
Dit brukar jag vandra ibland
tillsammans med alla dem
som fattas mig.

Där brukar jag älska dem
populärvetenskapligt.

Och kvinnorna.
Och kvinnorna som skymtar i tågfönstren.
Och draperierna.
Och draperierna som fladdrar i deras nyfallna hår.
De är underjordiskt sköna psalmer som de riktiga kvinnorna
har hämtat upp ur min älskades sömn.
Redan imorgon kommer ni att kunna läsa dem
i era tidtabeller."

Ur Hundstunden av Kristina Lugn

Det kom ett mail..

Postade i förra veckan ett inlägg om den bedrövliga hanteringen när kommunen medverkat i en upphandling av vuxenutbildning. Sedan dess har två saker hänt i ärendet.

1. Frågan diskuterades återigen på kommunstyrelsen som sammanträdde i onsdags. Vi hade krävt att få kopior på avtalen som nu undertecknats utan politiska beslut.

Vid mötets start fanns inga handlingar att tillgå, varpå vår begäran upprepades och underströks. Efter ett par timmar kom så papprena på bordet. I samband med detta uppstod en ny diskussion. Vi frågade vilket beslut det är som ligger till grund för de påskrivna avtalen.

(I den kommunala världen ska beslut var överklagningsbara, kommunens delegationsordningar och reglementen reglerar tågordningen för vem som får besluta vad).

Förvirring uppstod då det först hävdades att beslut tagits. När vi begärde en precisering av VILKET beslut (när togs det, av vem, redovisat var) fick vi besked att beslut SKA tas. På nästa möte med Finansieringsnämnden för utbildning. Det äger rum den 18:e april. Då undrar man lite smått hur de ansvariga i kommunledningen tänker. Valen från de sökande ska göras i början av maj. OM nämnden beslutar att INTE fullfölja det "erbjudande" som upphandlingen ger, hur ska det finnas en rimlig möjlighet att ta fram ett alternativ och kommunicera detta till de Värmdöbor som vill utbilda sig?

Vid mötet framfördes att CAS (kommunens egen vuxenutbildning) inte påverkas nämnvärt av dessa avtal och att de inte har några synpunkter på/upplever något negativt med upphandlingen. Ett absurt påstående om man lever med bara lite markkontakt i kommunens verksamhet.

2. I fredags fick alla ledamöter i kommunstyrelsen ett mail. Det publiceras nedan:

Ang. upphandlingen av kommunens vuxenutbildning
"Jag begär härmed att mejlet skickas till samtliga medlemmar i Värmdö kommuns styrelse och kräver ett möte med beslutsfattande politiker snarast.

Jag arbetar på CAS där vi nu ställts inför stora förändringar som får allvarliga konsekvenser för kommunens kunder. Kommundirektören, Stellan Folkesson har undertecknat ett upphandlngsavtal som innebär att skolan kommer att ingå i en grupp om 8 kranskommuner. Detta avtal innebär att skolan konkurrensutsätts och får konkurrera med 24 utbildningsanordnare i framförallt Stockholm där resurserna vida överstiger CAS. Denna förändring ska ske på en omänskligt kort tid och inga hänsyn har tagit till de konsekvenser som beskrivits i den konsekvensbeskrivning som lämnats in.

Jag kräver en förklaring till hur Värmdö kommuns politiker kan låta en tjänsteman fatta så avgörande beslut utan att en gängse politisk diskussion och beslutsprocess skett. Detta är ett beslut som får allvarliga konsekvenser för skolans kvalitet och fortlevnad, och därmed för Värmdö kommuns kunder.

Vi är många som vill få en förklaring till detta förfarande. Några av mina kolleger har mejlat kommunalrådet Lars-Erik Alversjö för att få svar på frågor, men inte fått något svar".

Hälsningar
NN


Lärare i svenska och mediaämnen
Centrum för arbete och studier


Fortsättning lär följa i denna fråga..
(Bilden tillhör Fotoakuten)

Regeringen slarvar bort frågan om lärarleg

Får just höra att det idag meddelats att införandet av lärarlegitimationer skjuts upp på obestämd tid. Och jag måste erkänna att jag inte begriper hur utbildningsministern och regeringen tänker.

Skolpolitiken har nu under väldigt många år rankats som en av de topp tre viktigaste frågorna bland svenska väljare.

Många kurvor pekar i fel riktning när det gäller kvaliteten på den svenska skolan. Vi tappar mark i jämförelse med andra länder. Trenden har funnits länge, under många år.

Jag är inte stolt över mitt partis historiska insatser på det skolpolitiska området. Vi tuggade alldeles för länge i hjulspår som inte ledde till en bättre skola. Tvärtom. Det var "mer av samma" och inte någon rejäl självkritik. Än mindre ett omtag politiskt. Vi har absolut ett ansvar för att skolan idag brottas med stora problem.

Jag har uppskattat en del av de förändringar som den borgerliga regeringen har initierat sedan maktskiftet år 2006. Samtidigt måste jag tyvärr konstatera att det varit mer snack än reell verkstad kring en del av reformerna.

Min uppfattning är att en rejäl kvalitetsutveckling inom skolan startar med en satsning på lärarna. Det borde inte vara möjligt att ifrågasätta lärarnas betydelse för en god kvalitet i skolan verksamhet. Forskning med alla möjliga infallsvinklar har belagt det om och om igen.

Det kom ny statistik i förra veckan kring antalet sökande till lärarutbildningen. Det är en tragedi för Sverige att det i dagsläget råder en situation som innebär att det finns en sökande per plats på lärarutbildningen. EN. Ingen som helst konkurrens. Inget urval. Finns det någon som tror att alla som söker utbildningen är lämpliga som lärare?

Jag tror inte det.

Lärarutbildningen har alltjämt ett bedrövligt rykte. Lönen är låg. Arbetsbelastningen är skyhög. Och resurserna för att göra en bra insats på sin skola har krympt den senaste tjugoårsperioden (grundskolan).

Det har talats om att professionalisera läraryrket. En av metoderna har varit att alla lärare ska legitimeras.

Regeringen har valt att sjösätta en stor mängd reformer under ett par år. En del tycker jag är riktigt bra. Andra är jag direkt kritisk till. Tyvärr är det ett genomgående tema att reformerna inte finansieras. Det leder till att goda idéer ger ett dåligt resultat. I vissa lägen blir det sämre än innan.

Lärarlegsreformen är en sådan som inte finansierats. Signaler kom väldigt tidigt från Skolverket att uppdraget är orealistiskt med den utformning regeringen valt, sett till både tidsperspektiven att införa reformen och med vilka resurser jobbet skulle göras.

Jag tycker det är väldigt sorgligt att folkpartiministern Björklund slarvar så i genomförandet av det som skulle kunnat vara EN viktig pusselbit bland flera.

Nu är införandet uppskjutet på obestämd tid. Det hade varit väsentligt bättre om det varit på bestämd tid. Nu blev det en Björklundsk pratprodukt istället.

(Bilden kommer från Fotoakuten)

En protokollsanteckning.. om vuxenutbildning

Vi politiker kan skriva anteckningar och reservationer till kommunens olika beslutsprotokoll. Nedanstående protokollsanteckning behandlar hur Värmdö abdikerar politiskt i en viktig fråga. Den handlar om att jag och mina partikompisar känner oss fullständigt lurade. Och väldigt besvikna.


"I november förra året fick Finansieringsnämnden för utbildning (FNU) ett nytt ärende att ta ställning till. Caset var ett förslag att tillsammans med sju andra kommuner (Lidingö, Salem, Huddinge, Nykvarn, Järfälla, Södertälje och Botkyrka) genomföra en sk. samordnad upphandling av vuxenutbildning.

Kundval inom vuxenutbildningen skulle införas och CAS skulle konkurrensutsättas, enligt förslaget.

Samtidigt kan man konstatera att det redan i flera år har funnits möjligheter för de som vill studera att söka till andra anordnare än den kommunala.

Under mötet den 8 november ställdes ett antal frågor. Flertalet av dessa kunde inte ges några tydliga svar vid sammanträdet, bland annat frågan hur stor risken var att den lokala KOMVUX-utbildningen på CAS i Gustavsberg äventyrades. Ett värsta scenario hade varit att man kontrakterar nya utbildningsanordnare långt bort som gör att färre vill utbilda sig. Ett annat att underlaget för den lokala verksamheten därmed minskar såpass mycket att den inte längre kan erbjuda heltäckande utbildningar. Vilket i sin tur skulle riskera leda till ännu färre sökande/elever, vilket i sin tur skulle leda till ännu mindre utbud osv. i en nedåtgående spiral. Det var en farhåga som en enig nämnd ville se problematiserad. Därför fattade också nämnden enhälligt beslutet att ärendet behövde kompletteras med en risk- och konsekvensanalys. Därmed avgjordes inte ärendet utan nämnden valde att återremittera frågan.

Döm om vår förvåning när nämndens ordförande tre veckor senare (29/11) berättar att beslutet att delta i upphandlingen efter sammanträdet ändå tagits. Inte av nämnden, inte av någon annan politisk instans utan av en tjänsteman. Vid det tillfället fick vi uppfattningen att nämndens ordförande var upprörd över detta. Det var i vart fall vad hon sa.

Vi väckte frågan om hur det kunnat bli på detta sätt på kommunstyrelsen, redan dagen efter informationen givits oss. Då framfördes att det politiska ställningstagandet skulle tas i ett senare steg i processen. Nu hade man bara "satt igång den", sen kunde ansvarig nämnd bestämma sig för att avstå möjligheten till resultatet av upphandlingen. Visserligen skulle det kunna vara behäftat med risk för vite om kommunen drog sig ur, men formellt hade kommunen iallafall möjligheten, resonerade kommunledningen under mötet.

Sen har månaderna gått. Vid kommunstyrelsens sammanträde den 8 februari frågade vi om den kommande hanteringen. När ska frågan avgöras och av vilken instans? Beskedet från såväl kommundirektör som kommunstyrelsens ordförande var att den ansvariga nämnden självklart skulle avgöra frågan innan några avtal undertecknades.

På nämndens (FNU) ordinarie sammanträde den 15 februari ställde vi återigen frågan om när en behandling av ärendet kunde väntas. Varken tjänstemän eller majoritetspolitiker sa sig veta när detta kunde tänkas ske. Vi diskuterade också andra aspekter av CAS framtid och föreslog att nämnden skulle be kommunstyrelsen att en övergripande beredning gjordes i ett ärende kring CAS framtida verksamhet. Bakgrunden var de signaler som framkommit, att olika uppdragsgivare till CAS på olika håll nu minskar sina "beställningar". För att få en god helhetsbild om förutsättningarna för CAS framtid behövs kunskap från flera olika beställare. Det förslaget avslog majoriteten.

En knapp vecka efter sammanträdet (21/2) uppmärksammas en ledamot i s-gruppen på att avtalen i upphandlingen ska tecknas under mars månad. Vi skriver då en fråga till kommunfullmäktiges möte kvällen därpå med den korta frasen "När ska ärendet om upphandling av vuxenutbildning behandlas i Finansieringsnämnden för utbildning?". Frågan tillställdes nämndens ordförande och mailades till henne direkt och till kommunens sekretariat.

Vid fullmäktige (22/2) var ordföranden frånvarande. Vi efterhörde då om vice ordföranden i nämnden eller kommunstyrelsens ordförande, som båda var närvarande, kunde svara på frågan. Kommunfullmäktiges ordförande sa att de inte behövde svara om de inte ville eftersom frågan var ställd till nämndens ordförande. Vi fick inget svar.

Den socialdemokratiska gruppen kommunicerar mailledes under sportlovshelgen kring hur vi ska agera. Vi finner ingen annan möjlighet än att kräva ett extra sammanträde med nämnden om den ska hinna besluta i frågan eftersom nästa ordinarie äger rum den 18 april, i värsta fall en och halv månad försent.

Begäran om extra sammanträde insändes till kommunen den 28 februari.

Ordföranden meddelar dagen efter, den 29 februari, att nämnden kallas in till den 5 mars.

Av för oss obegriplig anledning har nämndens ordförande valt att behandla ärendet enbart som ett informationsärende trots att vår begäran avsåg en politisk behandling och ett beslut.

Vid kvällens sammanträde har majoriteten informerat nämnden att avtal nu är påtecknade med 24 leverantörer, samt att avtalen undertecknades den 1 mars. Vi ifrågasatte att detta skett utan politisk behandling i enlighet med de besked vi fått under de senaste månaderna och så sent som på kommunstyrelsen den 8 februari. Ordförande meddelade att det var ett misstag att ärendet över huvud taget fanns med på nämndens sammanträde den 8 november. Hon har hänvisat till att kommundirektören har rätt att teckna ramavtal enligt den delegationsordning som Värmdö har.

Vi i s-gruppen kan konstatera att det ingalunda är en "ny möjlighet" som givits kommundirektören i delegationsordningen eller att det är en ny information, det framgår redan i tjänsteskrivelse som låg till grund för beslutet om återremiss i november. Även de andra kommunerna som deltar i upphandlingen har delegationer till sina tjänstemän men har SAMTLIGA valt att politiskt behandla frågan innan respektive kommun gått med i den samordnade upphandlingen. Värmdö skiljer ut sig.

Vi har också under kvällens sammanträde fått höra att kravet på konsekvensbeskrivningar inte är möjligt att uppfylla, för att man "inte i förhand kan veta hur folk väljer".

Ikväll fick vi redovisat att ärendet har MBL-förhandlats tidigare. Vid följdfrågor från vår sida framkom att förhandlingen avslutats i oenighet. Arbetsgivaren skriver i protokollet att förhandlingen ska återupptas efter beslut i ärendet i kommunfullmäktige. Av det kan vi förstå att ärendet skulle behandlas politiskt, inte bara i nämnden utan också i kommunfullmäktige. Nu kommer frågan aldrig dit.

De frågor som ställts, av både opposition och majoritet, har problematiserats i flera av de andra kommunernas tjänsteskrivelser inför beslut. Där har det som är omöjligt i Värmdö varit möjligt. Det har lett till olika beslut i olika kommuner. I Järfälla har en enig nämnd valt att delta, trots att de prognisticerar merkostnader för verksamheten iom. högre utbildningspriser. I Tyresö har en enig nämnd valt att avstå med hänvisning till att valfrihet för den studerande redan finns, och att den dessutom är lagreglerad. I Lidingö beslutade deras nämnd att ingå trots farhågor att detta kunde påverka elevunderlaget för den lokala verksamheten. I Lidingö rådde politisk oenighet. I samtliga tre kommuner styr moderaterna. I Värmdö har vi socialdemokrater inte tagit ställning utan avvaktat den information samtliga politiker sagt sig vilja få redovisad.

Vi i den socialdemokratiska gruppen i Finansieringsnämnden för utbildning är upprörda över hur frågan hanterats i vår kommun, över det faktum att vi blivit lurade och att de konsekvensbeskrivningar som sagts vara omöjliga att göra har gjorts och presenterats i våra grannkommuner. Antingen har vi avsiktligt blivit lurade av majoritetens politiker eller så har de inte kommunicerat med varandra och kommunens tjänstemän och försatt nämnden i ett "fait a complait". Oavsett vilket har vårt förtroende för ledningen i denna nämnd tagit allvarlig skada."

Efter mötet som ägde rum förra måndagen önskade jag att våra nämndsammanträden protokollfördes som de gör i landstinget. Protokoll där debatten/diskussionen återges ord för ord. För jag gissar att en eller annan kommer att undra om detta verkligen är sant.

Det är det.

Nej, inte bra!

Arbetet med hur Gustavsberg ska se ut i framtiden har pågått under väldigt många år. Redan år 2004 togs initiativ till parallella uppdrag där fyra arkitektkontor fick i uppdrag att utifrån vissa formulerade mål skissa på hur Gustavsberg skulle kunna se ut med ny bebyggelse, trafiklösning, arbetsplatser osv.

Efter valet år 2006 blev frågan om Gustavsbergs utveckling nedprioriterad och under två år hände inget. Under hösten 2008 aviserade fabriken att de ämnade lägga ned sin verksamhet i Gustavsberg och flytta fabriken om inte kommun satte fart med frågan att omdana Gustavsberg som kommunen tidigare talat om.

I november 2008 tillsattes en särskild politisk beredningsgrupp med en representant från varje parti. Ett förslag till planprogram för hela Centrala Gustavsberg togs fram med många tillhörande utredningar.

Studieresor vidtogs, båda nära och längre bort. Medborgarmöten anordnades, workshops med fastighetsägare hölls och en vision för Framtidens Gustavsberg formulerades. Visionen antogs enhälligt av kommunfullmäktige i november 2009 - länk. Ambitionen uttalas tydligt: ta tillvara Gustavsbergs starka kvaliteter som bruksort, det som ska byggas ska hålla hög arkitektonisk nivå.

Under 2010 startade arbetet med detaljplaner för de tre delområden som kommunen ville prioritera. Fabriksstaden, Kvarnbergsterrassen och Ekvallen. Det politiska arbetet präglades under dessa första år av ambitionen att jobba konsensusinriktat. Viljan att söka lösningar som backades upp av alla var uttalad. Arbetet var för mig personligen ett av de intressantaste och mest stimulerande jag medverkat i. Alla sju personer från varsitt parti hade olika specialkompetenser och respekten för varandras synpunkter var stor.

Kanske var det också därför arbetet flöt smidigt och de problem som behövde lösas gick att bena ut utan större konflikter. Detta blev också en kvalitet i dialogen med medborgarna. Det har många olika personer vittnat om som jag talat med under hela denna "resa". Många, många har uttalat det lovvärda att kommunens politiker talat sig samman, att trovärdigheten för projektets långsiktighet blivit stark iom. detta och att det gjort det enklare för allmänheten när de velat kommunicera kritik och synpunkter på olika detaljer.

Efter valet 2010 organsierades arbetet om, ett utskott bildades som styrgrupp. Arbetet med detaljplanerna fortskred. En utställning i Runda Huset presenterade den tänkta utvecklingen. Den har varit öppen under en stor del av 2011 och är, vad jag känner till, den mest ambitiösa kommunen någonsin haft. Här finns en modell över Centrala Gustavsberg, beskrivningar av olika delområden i glättade broschyrer, redovisning av tidsplan och beslutsprocess. Hit har grupper, klasser, organisationer och enskilda kunnat komma för att ta del av, och lämna synpunkter på tankarna och förslagen.

Under denna period har nya fördjupade trafikanalyser gjorts. De visar att centrum riskerar stora trafikproblem när de olika delområdena byggts ut. Utredningarnas slutsats är att kommunen måste skaffa sig en beredskap för att hantera en ökad trafikmängd. Utredarna pekar på flera förslag och förordar ett (den sk. Norra Länken, en väg mellan Gamla Skärgårdsvägen och Skeviksvägen). I valrörelsen 2010 blev detta en het fråga. Vi politiker blev uppvaktade av många kring vägfrågan och alla partier markerade att den utpekade vägdragningen inte är önskvärd. Den uppfattningen delar jag. Av många olika skäl som jag kan utveckla i ett separat inlägg.

Problemet nu är att kommunen inte sätter fart med att titta på hur trafiklösningen kan lösas om inte en stor omställning till kollektivtrafikresande blir verklighet.

Samtidigt fortsätter arbetet med att ta fram detaljplaner som möjliggör för många hundra nya bostäder i respektive område trots att den grundläggande frågan, trafiken, inte är utlöst. I min värld måste det vara klokare att lösa den först, ha ett antal handlingsalternativ eftersom ingen vet hur trafik- och transportbeteendet kommer att se ut på tio-trettio års sikt.

Så till klon för detta inlägg. Bebyggelsen på Kvarnbergsterrassen. I visionsdokumentet som jag länkat till ovan skrev vi i dåvarande ledningsgruppen följande text som kommunfullmäktige enhälligt ställde sig bakom:

"Kvarnbergets norrsluttning bjuder en sällsynt möjlighet att skapa nya värden i Gustavsberg, centralt placerat mittemot samhällets "vardagsrum" - parken, och med den branta topografins utmaningar. Här ges spännande förutsättningar att skapa attraktiva bostäder och lokaler med utsikt över Farstaviken, kvällssol och kontakt med stadsparken.

Bebyggelsen ska göra att promenaden mellan centrum och fabriksområdet upplevs som intressant och att de båda områdena knyts ihop. Bostäderna kan blandas med lokaler för publika verksamheter i gatuplanet.

Ambitionen är tydlig, här ska något extraordinärt skapas gestaltningsmässigt, något som är busigt och kaxigt och som sticker ut. Planarbetet får svara på vilken typ av bebyggelse som blir den bästa liksom i vilken omfattning lokaler för service och verksamhet ska planeras."

En markanvisning genomfördes i höstas där intressenter fick inkomma med sina anbud, pris och utförande i ett paket. Jag hade farhågor kring valet av metod. Tänk om inga tillräckligt bra förslag kom in?

-Inga problem Annika, sa både tjänstemän och majoritetspolitker. Blir ingen bra kvalitet så kan kommunen ALLTID avbryta och byta spår.

Tre förslag inkom. Jag och mina partikamrater var besvikna över att det inte inkommit fler. När vi fick se förslagen var det inget av dem vi gjorde vågen över.

En bedömningsgrupp som tillsatts, bestående av några tjänstemän och tre externa personer med olika professionell kompetens hade granskat och betygsatt förslagen.

Bedömningsgruppen ansåg att ett av förslagen ändå motsvarade de centrala kriterierna. De motiverade sig i mina ögon såpass trovärdigt att jag kunde acceptera ett upplägg som gick ut på att kommunen skulle fortsätta diskutera kring förslaget och modifiera brister som fanns (exempelvis minska antalet lägenheter och hitta bättre lösningar för angöringar).

Vid efterföljande möte fick vi besked att exploatören hade snudd på halverat det ekonomiska budet för sitt förslag. Därmed var det inte längre aktuellt, enligt tjänstemännens sätt att se på saken. Kvar fanns då två alternativ som inte tillnärmelsevis motsvarar de ambitioner och förväntningar som den politiska gruppen i Gustavsbergsarbetet formulerat. Alla i utskottet var eniga om detta på sitt sammanträde den 8 december.

Vad som sen skedde över jul- och nyårshelgen vet jag inte. Men ett par nyckelpersoner i (m)ajoriteten bytte uppenbarligen uppfattning och utskottet i övrigt kördes över. Den 18 januari beslutade de i kommunstyrelsen att trots allt anvisa marken till PEAB. Jag har mycket, mycket att säga om själva hanteringen och beslutsprocessen i detta ärende men sparar det till en separat postning.

Många kompisar, grannar, släktingar och medborgare har frågat om det är sant, om "vi" verkligen menar allvar. Ska det byggas så som det stod i tidningen? Finns det något sätt att förhindra att så sker, det ser ju inte klokt ut och förstör det viktigaste området i hela Gustavsberg?

Det som nu planeras motsvarar inte på något sätt den ambitionsnivå som ledningsgruppen satt för projektet.

Hoppet är det sista som överger människan. Också i den här frågan. Nu ska ett detaljplanearbete starta. Du som medborgare har möjlighet att påverka den slutliga utformingen. I den kommande processen, gör din röst hörd om Du har synpunkter! Jag kommer att använda min.

Jag kommer att skriva fortlöpande om denna fråga här på min blogg så att du enkelt kan se när det finns möjligheter och tillfällen att komma till tals. Jag har också sett flera insändare i lokaltidningarna, gör som de som skrivit, meddela din uppfattning du också, det har betydelse!

Ett par av insändarna finns alltjämt på nätet, se länkar nedan:
Insändare 1
Insändare 2

Barnfattigdom

Barnfattigdom. Sug på ordet. Spontant känns det beskt i munnen.

Efter att ha lyssnat på föredrag av de som kan mer om ämnet har det beska blivit än mer beskt..

Den vackra söndagseftermiddagen ägnades åt partimöte. Ett av ämnena var barnfattigdom. Inbjudna var företrädare från Stadsmissionen och Rädda barnen. De blandade fakta&forskning med beskrivningar av hur deras organisationer arbetar och vad de ser. De ser klyftor som ökar och alltfler barn som lever i fattigdom. Ca 220 000 barn i vårt land handlar det om. 220 000.

Siffran för Värmdö uppgick till 692 i en nyligen publicerad rapport från Rädda Barnen. Det är 692 barn för mycket. Det finns barn som lever på gatan inte många kilometer härifrån. Yvonne från Stadsmissionen beskrev hur antalet barn och unga som lever i tunnlarna under tunnelbanan blir fler och yngre. Hon konstaterade också att över hundra barn förra året blev vräkta från sina hem, trots att det är förbjudet enligt lag.

Av Rädda Barnens föreläsare fick vi lära oss att barn som kommer från fattiga hem löper dubbelt så stor risk att bli mobbade i skolan och tredubbelt så stor risk att bli slagna hemma.

Vi resonerade om vilka insatser och åtgärder som kan göras. En barnfattigdomskommission startas nu av Socialdemokraterna i Värmdö. Målet är att finna och föreslå strategier för att avskaffa barnfattigdomen i Värmdö. Är du intresserad och vill vara med, hör av dig! Du behöver inte vara partimedlem för att haka på.

Vi säger ofta att barn är kloka. Hur sant det är kan du ta del av här. Länken går till en fantastisk liten bok som Stadsmissionen gett ut som heter "Barns tankar om fattigdom i Sverige". Det är en bok full av små aforismer som barn levererat. Så kloka ungar!

Ett axplock:
"Om vi alla var lite mer vänner så tror jag vi löser fattigdomen. Om vi alla skaffar varsin vän som är fattig så kan vi hjälpa varandra. Han bor hos oss eller så hjälper vi till med att han får ett eget hem. Då är man inte helt själv längre."
Gustav, 9 år

Tranströmertröst

Jag är fortfarande överjordiskt glad att Tranströmer utsågs till årets Nobelpristagare i litteratur. Han är en förtrollande liten farbror. Jag har både läst hans alster och lyssnat till honom. En av mina favoriter är hans dikt "Gläntan" (Sanningsbarriären, 1978).

Den första strofen, "Det finns i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse".. känns löjligt aktuell när jag ser tillbaka på den senaste veckan. Det verkar trångt där i gläntan, många är det som är vilsna. På det ena eller andra sättet.

Men då, i frustrerade stunder, får man ta fram sin Dagerman; "Jorden kan du inte göra om, stilla din häftiga själ, endast en sak kan du göra; en annan människa väl.."

Ett steg i taget, ett samtal i taget, en strid i taget.


Jag tror jag ska ordna en liten fest. På Tranströmertema!


(Bild: Ulla Montan, Albert Bonniers förlag)

Talet till Elisabeth

Jag är så ledsen.

Ikväll delade jag sammanträdesrum med dig Elisabeth, som så många gånger tidigare. Så många minuter, timmar, dagar och veckor det kommit att bli vid det här laget. Som jag har lyssnat på dig, lärt mig av dig och diskuterat med dig. Efter tio år med dig som ansvarig tjänsteman där jag haft mitt fokus som politiker, inom skolans värld, finns det så många spännande, viktiga, svåra och roliga stunder i minnets bibliotek.

Du är en starkt lysande stjärna Elisabeth.

Det finns två egenskaper hos dig som är i sin helt egen klass. Jag vill börja med din värdegrund och din osvikliga kompass som aldrig glömmer att se varje litet barn, varje yster gamling och varje strulig skolelev med samma respekt, empati och professionalitet. Att se varje individ och möta var och en där denne befinner sig. Att ringa tillbaka till varje orolig förälder innan dagen är slut oavsett hur sen timman hunnit bli, att bekymra sig för även de detaljer som många andra skakat på axlarna åt.

Jag har alltid varit fascinerad över hur du också i de svåraste diskussionerna kan nå både barn och vuxna runt bordet, få alla att känna sig sedda och hörda. Att kombinera ledarskap och ansvarstagande med delaktiggörande från den enskilde när en lösning ska väljas. Jag har aldrig nånsin hört dig tala illa om något av våra förskolebarn eller någon av våra elever eller sätta dig till doms över de förutsättningar de kommit med, tvärtom, du har alltid framhållit den värdegrund som du förkroppsligar. En osviklig lojalitet med alla barn, ALLA barns rätt till sin kunskap och utveckling.

Jag tror att din viljestyrka och obändiga energi ibland har skrämt människor i din omgivning Elisabeth. Men det är inte ditt fel att de inte förstått hur i grunden enkel din livsfilosofi är, förändra det som är dåligt och utveckla och framhålla det som är bra.

Din andra naturbegåvning är att stå som starkast när det behövs som bäst. I krissituationer är du varje omgivnings dröm. Det är starka ord, jag vet det. Men jag skriver dem med eftertryck, av egen erfarenhet. Flera kriser, tragedier och svåra episoder har du fått ta huvudansvaret för. Vid vart och ett av dessa tillfällen har din auktoritet överglänst allt motsvarande jag haft insyn i. Och berömmet har aldrig låtit vänta på sig. Oräkneliga är de tillfällen när kommundirektör, chefskollegor, medarbetare eller politiker uttryckt det som alla involverade tänkt; "Vilken tur att vi har Elisabeth".

Jag lärde känna dig för över tio år sen nu, som det strävsammaste man kan tänka sig. Den mörkblåa skrivbordslampans sken brann från tidig morgon till långt in på nattkröken de flesta av veckans dagar på Mariagatans kontor. Du visade ett stort mått av lojalitet också i de frågor du trodde mindre på, som vi politiskt ändå drev fram. Jag litade alltid på dig. Och Du visade hur väl det lönade sig.

I bagaget hade Du redan en lång erfarenhet när vårt samarbete startade. Under nittiotalet tog du kommunens förskolor på en utvecklingsresa av sällan skådat slag. Den kröntes med utnämningen "Årets förskolekommun" år 2001. Arbetet skedde under moderat politikerledning. Du och de då ansvariga politikerna i socialnämnden visade att med gott samarbete kan man nå nästan hur långt som helst.

(Bilden har jag oblygt lånat från bloggen 100kulturhusdagar, för att den är så Du! Jag hoppas ingen tar illa upp.)

Dina framgångar ledde till ett utökat uppdrag, också skolan och fritid lades till. Det var ingen promenad i parken. Jag mötte flera från skolans värld som tydligt redovisade sitt missnöje med att få en gammal förskolefröken som chef. Men du erövrade ledarskapet och vann respekt hos också dina nya medarbetare. Sträck på dig och var stolt, det var banne mig inte en enkel uppgift. Jag har många gånger funderat över hur du lyckades. Jag tror att viktiga framgångsfaktorer varit din förmåga att skapa en stolthet över verksamheten, stolthet och gemenskap.

Jag väljer att stanna min historieskrivning där. För jag tycker att du de senaste åren givits en närmast omöjlig uppgift när förutsättningarna förändrades och många av de resurser som i andra kommuner betraktas som självklarheter togs bort i Värmdö. Du gjordes till chef för all verksamhet i egen regi. En mastodontorganisation med uppdrag över ett så brett fält som bibliotek, gymnasieskola, fritidsgårdar, förskolor, äldreomsorg, kulturskola, handikappomsorg, grundskola mm. Kraven löd kvalitetsutveckling, resurser skars bort och så infördes en omöjlig politisk organisation som kortsluter sig själv med ständiga konflikter, dubbelkommando och otydlighet.

Det som varit viktiga ingredienser tidigare, och motorn i mycket av kvalitetsarbetet, avskaffades och lades ned. Dina muskler, dina verktyg som ansvarig chef plockades bort. Jag minns fortfarande hur den av kommunledningen inhyrda revisionskonsulten från "det stora bolaget i stan" (år 2009 tror jag att det var) chockad utbrast att kommunens organisation framstod som riggad för att den kommunala verksamheten skulle misslyckas, när hon fått förutsättningarna beskrivna för sig.

Med hart när omöjliga förutsättningar har du ändå stretat på. Kämpat. Det ska du ha en stor eloge för. Ditt fokus har aldrig lämnat grunduppdraget, att göra bästa möjliga verksamhet på alla håll och kanter.

Jag är ledsen för att ingen sa de här orden till dig ikväll Elisabeth. Jag tog så för givet att vi skulle ges ett särskilt tillfälle att få tacka för alla år du ägnat åt våra små och stora. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att tacket till Dig skulle inskränka sig till en ynka blomma och ett trettiosekunderssvammel efter närmare tre decenniers viktiga insatser. Jag tror inte det skulle hända någon annan stans. Du är värd ett riktigt tack.

Gå med stolthet Elisabeth. Stolthet!


(Klienter och medarbetare på Ekhaga har med sin egenhändigt byggda och färgstarkt målade stol visat sin uppskattning över en färgstark ledare, över Dig).

Jag hoppas så..

.. att en tunisisk bloggerska får fredspris nu om någon minut!

Hoppas, hoppas, hoppas!

Nästan ett år

Sålänge sedan är det jag senast skrev ett inlägg här. En lång paus. På frågan jag fått om varför jag inte skrivit har det funnits många svar. Tiden, förutsägbarheten i det skrivna, trötthet efter en intensiv valrörelse och därpå förlusten av världens bästa farfar. Facebook. Lust. Och mycket annat.

Just lust är en viktig ingrediens om bloggande ska kännas meningsfullt. De senaste månaderna har jag allt oftare kommit på mig själv med att tänka, "det där borde någon skriva om", en insändare.. eller ett blogginlägg. Ämnen saknas alltså inte. Jag har hunnit samla på mig en lång lista över saker att diskutera!

Så den närmaste tiden kommer självklara teman som behovet av en satsning på skolan, bristen på lekplatser (nej, det har inte byggts någon på det år som gått, trots att beslutet togs för nu väldigt länge sedan i fullmäktige) och synen på vad som är rättvist fördelade resurser, att diskuteras här.

Revisorskritik, glimtar av vardagsnöjen och små tillvaropraliner som läsupplevelser, musik och teater växlas med stundtals indignerade beskrivningar av kommunala sammanträden och dito beslut.

Framåtsyftande idéer och visioner, båda konkreta för det lilla samhället där jag lever och verkar och mer högtflygande tankar hoppas jag ändå kommer att bära tonen och vara den röda tråden när Annikas Tyckeri nu går in på ett andra varv. Lusten att påverka, viljan att förändra det som dåligt och ytterligare förbättra det som är bra är en allestädes närvarande känsla i min kropp. Det ska bli ett lustfyllt äventyr att översätta tankarna och känslorna i konkreta knapptryckningar på det vita äpplets tangentbord - välkomna att följa med om ni har lust!

Jag tror det blir en rik höst.


(Foto: Lotta Jakobsson)