Inte Ceciliornas vecka

Cecilia 1.

Besked har just kommit att Arbogarättegången inte tas om. Det var för väl.

Samtidigt borde det inträffade rendera viss sjävrannsakan hos både den nämndeman, Cecilia Uggla (m), vars uttalanden var det som utlöste dagens prövning om ny rättegång, som hos Domstolsverket, myndigheten som ansvarar för dessa frågor.

Jag var nämndeman vid Svea hovrätt i mitten av nittiotalet. Jag minns ännu känslan i kroppen de dagar det inte var universitetsstudierna som stod på agendan utan uppdraget i hovrätten som skulle utföras. Ett stort och viktigt ansvar som jag hade enorm respekt inför. Desto mer förvånad blev jag över att själva utövandet av uppdraget inte föregicks av någon introduktion/utbildning/kurs. Vi fick förvisso svära en ed samt rekvirera nyckel och passerkort samt några A4-sidor formalia med "praktisk information". Men någon grundkurs för nämndemän fanns inte att tillgå. Exemplet i Arboga kanske kan aktualisera den frågan?

Successivt lär man sig förvisso tack vare professionella lagmän som guidar rätten fram, men kvaliteten skulle kunna utvecklas betydligt med någon form av introduktion för nya nämndemän. Något för Domstolsverket att ta tag i.

Var det dock något man fick lära sig, redan när eden svors så var det just att inte hålla sig med uppfattningar om huruvida en åtalad var skyldig eller ej, förrän rättegången avslutats. ÄN mindre prata med utomstående, dvs andra än kollegorna i rätten.

Med en så extremt mediabevakad rättegång som den i Arboga är det obegripligt att inte Cecilia Ugglas standardkommentar var -Inga kommentarer. Om hon så väcktes mitt i natten.


Cecilia 2.
Ett annat rabalder i veckan har utlösts av det beramade blogginlägget som paret Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar lät publicera. När jag först läste det var det min övertygelse att vi utsatts för ett försök till practical joke. Tyvärr verkar så inte vara fallet. När de nu kommenterar den störtflod av reaktioner som inlägget skapat blir jag ännu mer förundrad.

Har de kort om jobb och vill påminna om att de finns?
Är de uttråkade i största allmänhet och vill röra om i grytan lite grann?

Jag tvivlar på att det som de anger som syfte för sitt dravel, att mitt och andras sexliv skulle bli vildare av deras märkliga texter, kommer att bli verklighet. Att dessutom blanda in mäns våldsamhet mot kvinnor som något positivt är en provokation av det värsta slaget.

Jag misstänker att det var fler än jag som tyckte hyggligt om boken "En spricka i kristallen" och såg en författare i bakgrunden som framstod stark och klok. Och att det är på fler listor än min hon har rasat placeringsmässigt.