Den som skrattade högst åt denna jämförelse var föremålet själv. Den galna bilden får oss i familjen fortfarande att dra på smilbanden.
Igår lämnade han oss och det känns djupt sorgligt. Samtidigt är alla varelser på andra sidan att gratulera. Han kan lyfta vilken tillställning som helst med sina historier, diskussioner och ironier och sitt bullrande, hjärtliga skratt.
Jag minns honom i den mörkblå frottérocken i träfåtöljen i ekens skugga på landet, mitt i ljudbruset som flödade ut genom öppna fönster och dörrar. Den starka passionen för musik i allmänhet och Emmylou i synnerhet. Och länge kommer jag höra honom skråla med var gång jag lyssnar till henne, Elvis, Credence, Dubliners eller Travelling Wilburys.
Den ständigt pågående kaffemuggen på det lilla träbordet står där också i minnesbilden, jämte den evigt brinnande cigaretten och den pågående diskussionen om det ena eller andra.
Politiska diskussioner med svärfar var min favorit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar