Rea på morötter till skolan

Det fortsätter att blåsa kring minister Björklund. Hans attityd och inställning till skolans problem och utmaningar har provocerat mig under en längre tid.

Ensidigt pekpinnigt fokus på regler, betyg och ordningsfrågor men aldrig en kvalitetsdiskussion som nagelfar de svåra, och viktiga, frågorna. Nämligen hur den svenska skolan kan professionaliseras och utvecklas bättre, hur skolan, lärarna, samhället samt barnen och dess familjer ska bete sig för att eleverna ska lära sig mer. Det torde vara ett okontroversiellt önskemål i den kunskapsutvecklande värld vi lever, där konkurrens om kunskapare blir alltmer knivskarp för varje år som går.

Men icke. Istället tycks den svenska utbildningspolitiken ha fastnat i ett träsk av "det-var-bättre-förr-då-var-det-iallafall-ordning"-retorik. Det är tröttsamt och fantasilöst. Betyg- och ordningsfrågans totala dominans i skoldebatten skymmer de viktiga frågorna, de verkliga utmaningarna. Är det för att Björklund har så lite att säga i dessa sammanhang som fokus kvarblir på frågan om betyg i trean? Eller femman? Eller sjuan?

Av de uttalanden som levereras och de förslag Björklund lanserar går det att skönja Björklunds egen 60-talsskola som förebild. Betygssystmet som föreslås är ett exempel. Är 1960-talets lösningar svaret på 2010-talets behov. Nej. Såklart inte.

Ibland har jag undrat om ministern själv har barn i skolåldern eftersom han gång efter annan uttalat beskrivningar om skolan som jag inte känner igen mig i, varken som mamma till en fjärdeklassare eller som engagerad i den lokala skolpolitiken.

Låt mig återigen fokusera betygsfrågan för att den är konkret och enkel. Ministern vill ha tidigare betyg så att föräldrar och elever vet hur barnet ligger till. Jag vet redan det. Genom det finmaskiga system som finns i min dotters skola har jag järnkoll på hur hon ligger till i olika ämnen. Vad hon är duktig på och i vilket ämne hon behöver träna mer. Vi skriver varje termin ett ämnesvist kontrakt mellan skolan och hemmet, mellan lärare - elev och förälder. Hon har en individuell utvecklingsplan (IUP) som fungerar utmärkt bra.

Jag tillhör inte kategorin som är prinicipiell motståndare mot betyg tidigare än i år 8 men jag förstår inte varför denna fråga tillåtits bli så dominerande i skoldebatten. Jag tror IUP-metodiken når väsentligt längre än en siffra på ett papper vid läsårets slut. Att tro att kunskapsnivåerna så drastigt skulle förbättras genom tidigare betyg är banalt.


Var det bättre förr? Ja, om man lyssnar till ministern får man onekligen det intrycket.

Jag var på kontaktsamtal i skolan igår med min dotter. Det ledde till att jag igårkväll frågade min pappa (som jag är uppväxt själv med) hur det fungerade när jag gick i skolan på 70-/80-talet. Hur involverad var han? När jag beskriver hur skolan arbetar idag och hur vi informeras och förväntas fungera som ett konkret stöd på olika sätt i vår dotters utveckling konstaterar han enkelt att, nej, så var det inte för tjugofem år sedan. Otaliga undersökningar och en mängd forskning visar på betydelsen för elever av förväntningar och stöd/engagemang hemma. Slutsatsen är enkel. På detta område har skolans sätt att arbeta utvecklats de senaste decennierna.

Motsvarande kvalitetsutveckling på olika områden är vad vi skulle behöva diskutera. Metodutveckling. Pedagogisk utveckling. Utöver att ständigt sträva mot nya landvinningar för att vässa utbildningen för våra barn och unga finns ett antal saker som är ofrånkomligt viktiga. Engagerade lärare, involverade föräldrar och tillräckligt med pengar så att klasserna inte svämmar över och så att det räcker till de som behöver extra stöd.


Några tips på vägen:
1. Leverera den satsning av resurser på skolan som du lovat. För Värmdös del är det 40 miljoner kronor som vi ännu inte sett skymten av.
2. Satsa på en fortbildning av lärarna som i praktiken kommunerna och de enskilda lärarna kan efterfråga. Modellen "Lärarlyftet" har inte fungerat, vilket enklast bevisas av hur lite av de avsatta pengarna som gått åt.
3. Släpp gnällretoriken och gå i spetsen för en positiv vision. Väsentligt fler kommer då att vilja kavla upp ärmarna och bidra, både elever, föräldrar, lärare och samhället i övrigt.
4. Se över lärarutbildningen och anpassa den för dagens och morgondagens uppgifter.
5. Formulera en vision som de 300 000 lärarna attraheras av och vill jobba för. Tröttheten är stor över det ständiga hackandet och ditt svartmålande av skolan.
6. Ställ piskorna i garderoben och börja rea morötterna i skolan.

Artiklar på temat:
Jan Björklunds bild av skolan ifrågasätts, SvD 28/8
Björklund blundar och tror, SvD 30/8
Björklunds trovärdighet ifrågasatt, SvD 31/8
Björklunds ansikten,DN 2/9
Fler steg i nytt betygsystem, DN 6/2
Förslaget påminner om 60-talets skola, DN 6/2