..har gått ur tiden. När jag läser att Olov Svedelid lämnat in far tankarna iväg.
Jag tänker på sommaren 1996. Nyinflyttad på Kungsholmen i en bryttid i livet med en annalkande tillvaro som student. Skralt med pengar men desto mer av framtidstro, förväntan och nervositet.
Den sommaren blev jag bästis med lokala antikvariatsinnehavaren i huset intill. Han satt på en pall i den lilla dammiga, av böcker överfulla, lokalen i korsningen Scheelegatan/Bergsgatan. Jag hade just läst den sista i Sjöwall/Wahlöös bokserie om Martin Beck. Ett tomrum som skulle fyllas med vad?
Han tipsade om Rosenbaum, Svedelid/Silberskys gamle advokat. Det blev en kär rutin. Gå förbi antikvariatet med den pastellrandiga frottéhandduken i ena nypan och en enkel matsäck i den andra. Slänga lite käft med mannen på pallen, köpa en bok i serien och släntra upp i Kronobergsparken. Läsa hela dagen. Å så samma sak dagen efter.
När jag rör mig på vissa adresser i Stockholm tycker jag mig kunna se honom, Samuel Rosenbaum. Lätt krökt rygg och kritvitt hår. Alltid oklanderligt klädd. Med hatt och käpp om årstiden så anbefaller. En respektingivande gestalt med imposant men samtidigt lågmäld auktoritet.
Det känns som länge sedan. En annan tid. Ett fint minne.
(Bilden är Karlsviks).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar