Prioriteringar, Borg

SvD har gjort en genomgång av vinnare och förlorare på moderaternas politik såhär i halvtid. Föga förvånande finner man att män gynnats väsentligt mer än kvinnor. Det kommer väl inte som en chock för någon. Borg påpekar i artikeln att han hoppas att detta kommer att leda till att fler kvinnor börjar arbeta mer.

Finansministern är en av ministrarna i regeringen som alldeles garanterat är välmöblerad innanför öronen, det har varit min uppfattning sedan han äntrade sin taburett. Men som Mikaela Valtersson (mp) påpekade i budgetdebatten härom dagen anser jag att han nu hastigt devalverar sig i vådlig fart.

I mandatperiodens början kartlade DN ministrarnas syn på sig själva, huruvida de var feminister eller ej. Anders Borg var en av få moderater som sade sig vara det.

Självklart vet han hur dagens realiteter ser ut när det gäller mäns och kvinnors uppdelning av hemarbete och karriär. Genom att systematiskt gynna den inkomsttagarkategori där männen är i klar majoritet, nämligen höginkomsttagargruppen, så cementeras naturligtvis de ojämlika förutsättningarna. Det är mer ekonomiskt för familjen att mannen satsar ännu lite mer på sin karriär, det ger bäst klirr i kassan.

Även om man kan ha synpunkter på alla sammanställningar av vinnare och förlorare, så är det ofrånkomligt att den politik som nu förs hjälper till att befästa ojämlikhet mellan kvinnor och män.

Hade man på allvar velat stimulera att kvinnor gick upp i arbetstid skulle skattesänkningarnas tyngdpunkt istället ha legat på de inkomstsegment där kvinnor är överrepresenterade istället för tvärtom. Det skulle dessutom minskat klyftorna i samhället som nu snabbt växer.

I slutet av dagens artikel påminner journalisten om löftet från våren -07 då Borg och partisekreterare Schlingmann lovade att "ensamstående mammor och deltidsarbetande kvinnor skulle få det ekonomiskt bättre under den här mandatperioden. Extra barnbidrag, högre bostadsbidrag och riktade skattesänkningar har diskuterats." Hon konstaterar att något konkret förslag från finansdepartementet har ännu inte kommit.

Det kommenterar Borg på följande vis:

"–Man kan diskutera olika konstruktioner, men vi har inte hittat något som riktigt fungerar väl ännu."

I politikens värld handlar det mesta om prioriteringar. Finansminstern har efter två år tydligt visat hur hans ser ut i praktiken. I teorin ägnar sig Borg åt läpparnas bekännelse. Det är trist. Särskilt som han är en av de få som säger sig vara feminist.