tisdag 28 februari 2012

Nej, inte bra!


Arbetet med hur Gustavsberg ska se ut i framtiden har pågått under väldigt många år. Redan år 2004 togs initiativ till parallella uppdrag där fyra arkitektkontor fick i uppdrag att utifrån vissa formulerade mål skissa på hur Gustavsberg skulle kunna se ut med ny bebyggelse, trafiklösning, arbetsplatser osv.

Efter valet år 2006 blev frågan om Gustavsbergs utveckling nedprioriterad och under två år hände inget. Under hösten 2008 aviserade fabriken att de ämnade lägga ned sin verksamhet i Gustavsberg och flytta fabriken om inte kommun satte fart med frågan att omdana Gustavsberg som kommunen tidigare talat om.

I november 2008 tillsattes en särskild politisk beredningsgrupp med en representant från varje parti. Ett förslag till planprogram för hela Centrala Gustavsberg togs fram med många tillhörande utredningar.

Studieresor vidtogs, båda nära och längre bort. Medborgarmöten anordnades, workshops med fastighetsägare hölls och en vision för Framtidens Gustavsberg formulerades. Visionen antogs enhälligt av kommunfullmäktige i november 2009 - länk. Ambitionen uttalas tydligt: ta tillvara Gustavsbergs starka kvaliteter som bruksort, det som ska byggas ska hålla hög arkitektonisk nivå.

Under 2010 startade arbetet med detaljplaner för de tre delområden som kommunen ville prioritera. Fabriksstaden, Kvarnbergsterrassen och Ekvallen. Det politiska arbetet präglades under dessa första år av ambitionen att jobba konsensusinriktat. Viljan att söka lösningar som backades upp av alla var uttalad. Arbetet var för mig personligen ett av de intressantaste och mest stimulerande jag medverkat i. Alla sju personer från varsitt parti hade olika specialkompetenser och respekten för varandras synpunkter var stor.

Kanske var det också därför arbetet flöt smidigt och de problem som behövde lösas gick att bena ut utan större konflikter. Detta blev också en kvalitet i dialogen med medborgarna. Det har många olika personer vittnat om som jag talat med under hela denna "resa". Många, många har uttalat det lovvärda att kommunens politiker talat sig samman, att trovärdigheten för projektets långsiktighet blivit stark iom. detta och att det gjort det enklare för allmänheten när de velat kommunicera kritik och synpunkter på olika detaljer.

Efter valet 2010 organsierades arbetet om, ett utskott bildades som styrgrupp. Arbetet med detaljplanerna fortskred. En utställning i Runda Huset presenterade den tänkta utvecklingen. Den har varit öppen under en stor del av 2011 och är, vad jag känner till, den mest ambitiösa kommunen någonsin haft. Här finns en modell över Centrala Gustavsberg, beskrivningar av olika delområden i glättade broschyrer, redovisning av tidsplan och beslutsprocess. Hit har grupper, klasser, organisationer och enskilda kunnat komma för att ta del av, och lämna synpunkter på tankarna och förslagen.

Under denna period har nya fördjupade trafikanalyser gjorts. De visar att centrum riskerar stora trafikproblem när de olika delområdena byggts ut. Utredningarnas slutsats är att kommunen måste skaffa sig en beredskap för att hantera en ökad trafikmängd. Utredarna pekar på flera förslag och förordar ett (den sk. Norra Länken, en väg mellan Gamla Skärgårdsvägen och Skeviksvägen). I valrörelsen 2010 blev detta en het fråga. Vi politiker blev uppvaktade av många kring vägfrågan och alla partier markerade att den utpekade vägdragningen inte är önskvärd. Den uppfattningen delar jag. Av många olika skäl som jag kan utveckla i ett separat inlägg.

Problemet nu är att kommunen inte sätter fart med att titta på hur trafiklösningen kan lösas om inte en stor omställning till kollektivtrafikresande blir verklighet.

Samtidigt fortsätter arbetet med att ta fram detaljplaner som möjliggör för många hundra nya bostäder i respektive område trots att den grundläggande frågan, trafiken, inte är utlöst. I min värld måste det vara klokare att lösa den först, ha ett antal handlingsalternativ eftersom ingen vet hur trafik- och transportbeteendet kommer att se ut på tio-trettio års sikt.

Så till klon för detta inlägg. Bebyggelsen på Kvarnbergsterrassen. I visionsdokumentet som jag länkat till ovan skrev vi i dåvarande ledningsgruppen följande text som kommunfullmäktige enhälligt ställde sig bakom:

"Kvarnbergets norrsluttning bjuder en sällsynt möjlighet att skapa nya värden i Gustavsberg, centralt placerat mittemot samhällets "vardagsrum" - parken, och med den branta topografins utmaningar. Här ges spännande förutsättningar att skapa attraktiva bostäder och lokaler med utsikt över Farstaviken, kvällssol och kontakt med stadsparken.

Bebyggelsen ska göra att promenaden mellan centrum och fabriksområdet upplevs som intressant och att de båda områdena knyts ihop. Bostäderna kan blandas med lokaler för publika verksamheter i gatuplanet.

Ambitionen är tydlig, här ska något extraordinärt skapas gestaltningsmässigt, något som är busigt och kaxigt och som sticker ut. Planarbetet får svara på vilken typ av bebyggelse som blir den bästa liksom i vilken omfattning lokaler för service och verksamhet ska planeras."


En markanvisning genomfördes i höstas där intressenter fick inkomma med sina anbud, pris och utförande i ett paket. Jag hade farhågor kring valet av metod. Tänk om inga tillräckligt bra förslag kom in?

-Inga problem Annika, sa både tjänstemän och majoritetspolitker. Blir ingen bra kvalitet så kan kommunen ALLTID avbryta och byta spår.

Tre förslag inkom. Jag och mina partikamrater var besvikna över att det inte inkommit fler. När vi fick se förslagen var det inget av dem vi gjorde vågen över.

En bedömningsgrupp som tillsatts, bestående av några tjänstemän och tre externa personer med olika professionell kompetens hade granskat och betygsatt förslagen.

Bedömningsgruppen ansåg att ett av förslagen ändå motsvarade de centrala kriterierna. De motiverade sig i mina ögon såpass trovärdigt att jag kunde acceptera ett upplägg som gick ut på att kommunen skulle fortsätta diskutera kring förslaget och modifiera brister som fanns (exempelvis minska antalet lägenheter och hitta bättre lösningar för angöringar).

Vid efterföljande möte fick vi besked att exploatören hade snudd på halverat det ekonomiska budet för sitt förslag. Därmed var det inte längre aktuellt, enligt tjänstemännens sätt att se på saken. Kvar fanns då två alternativ som inte tillnärmelsevis motsvarar de ambitioner och förväntningar som den politiska gruppen i Gustavsbergsarbetet formulerat. Alla i utskottet var eniga om detta på sitt sammanträde den 8 december.

Vad som sen skedde över jul- och nyårshelgen vet jag inte. Men ett par nyckelpersoner i (m)ajoriteten bytte uppenbarligen uppfattning och utskottet i övrigt kördes över. Den 18 januari beslutade de i kommunstyrelsen att trots allt anvisa marken till PEAB. Jag har mycket, mycket att säga om själva hanteringen och beslutsprocessen i detta ärende men sparar det till en separat postning.

Många kompisar, grannar, släktingar och medborgare har frågat om det är sant, om "vi" verkligen menar allvar. Ska det byggas så som det stod i tidningen? Finns det något sätt att förhindra att så sker, det ser ju inte klokt ut och förstör det viktigaste området i hela Gustavsberg?

Det som nu planeras motsvarar inte på något sätt den ambitionsnivå som ledningsgruppen satt för projektet.

Hoppet är det sista som överger människan. Också i den här frågan. Nu ska ett detaljplanearbete starta. Du som medborgare har möjlighet att påverka den slutliga utformingen. I den kommande processen, gör din röst hörd om Du har synpunkter! Jag kommer att använda min.

Jag kommer att skriva fortlöpande om denna fråga här på min blogg så att du enkelt kan se när det finns möjligheter och tillfällen att komma till tals. Jag har också sett flera insändare i lokaltidningarna, gör som de som skrivit, meddela din uppfattning du också, det har betydelse!

Ett par av insändarna finns alltjämt på nätet, se länkar nedan:
Insändare 1
Insändare 2