Nästan ett år

Sålänge sedan är det jag senast skrev ett inlägg här. En lång paus. På frågan jag fått om varför jag inte skrivit har det funnits många svar. Tiden, förutsägbarheten i det skrivna, trötthet efter en intensiv valrörelse och därpå förlusten av världens bästa farfar. Facebook. Lust. Och mycket annat.

Just lust är en viktig ingrediens om bloggande ska kännas meningsfullt. De senaste månaderna har jag allt oftare kommit på mig själv med att tänka, "det där borde någon skriva om", en insändare.. eller ett blogginlägg. Ämnen saknas alltså inte. Jag har hunnit samla på mig en lång lista över saker att diskutera!

Så den närmaste tiden kommer självklara teman som behovet av en satsning på skolan, bristen på lekplatser (nej, det har inte byggts någon på det år som gått, trots att beslutet togs för nu väldigt länge sedan i fullmäktige) och synen på vad som är rättvist fördelade resurser, att diskuteras här.

Revisorskritik, glimtar av vardagsnöjen och små tillvaropraliner som läsupplevelser, musik och teater växlas med stundtals indignerade beskrivningar av kommunala sammanträden och dito beslut.

Framåtsyftande idéer och visioner, båda konkreta för det lilla samhället där jag lever och verkar och mer högtflygande tankar hoppas jag ändå kommer att bära tonen och vara den röda tråden när Annikas Tyckeri nu går in på ett andra varv. Lusten att påverka, viljan att förändra det som dåligt och ytterligare förbättra det som är bra är en allestädes närvarande känsla i min kropp. Det ska bli ett lustfyllt äventyr att översätta tankarna och känslorna i konkreta knapptryckningar på det vita äpplets tangentbord - välkomna att följa med om ni har lust!

Jag tror det blir en rik höst.


(Foto: Lotta Jakobsson)