fredag 14 oktober 2011

Talet till Elisabeth


Jag är så ledsen.

Ikväll delade jag sammanträdesrum med dig Elisabeth, som så många gånger tidigare. Så många minuter, timmar, dagar och veckor det kommit att bli vid det här laget. Som jag har lyssnat på dig, lärt mig av dig och diskuterat med dig. Efter tio år med dig som ansvarig tjänsteman där jag haft mitt fokus som politiker, inom skolans värld, finns det så många spännande, viktiga, svåra och roliga stunder i minnets bibliotek.

Du är en starkt lysande stjärna Elisabeth.

Det finns två egenskaper hos dig som är i sin helt egen klass. Jag vill börja med din värdegrund och din osvikliga kompass som aldrig glömmer att se varje litet barn, varje yster gamling och varje strulig skolelev med samma respekt, empati och professionalitet. Att se varje individ och möta var och en där denne befinner sig. Att ringa tillbaka till varje orolig förälder innan dagen är slut oavsett hur sen timman hunnit bli, att bekymra sig för även de detaljer som många andra skakat på axlarna åt.

Jag har alltid varit fascinerad över hur du också i de svåraste diskussionerna kan nå både barn och vuxna runt bordet, få alla att känna sig sedda och hörda. Att kombinera ledarskap och ansvarstagande med delaktiggörande från den enskilde när en lösning ska väljas. Jag har aldrig nånsin hört dig tala illa om något av våra förskolebarn eller någon av våra elever eller sätta dig till doms över de förutsättningar de kommit med, tvärtom, du har alltid framhållit den värdegrund som du förkroppsligar. En osviklig lojalitet med alla barn, ALLA barns rätt till sin kunskap och utveckling.

Jag tror att din viljestyrka och obändiga energi ibland har skrämt människor i din omgivning Elisabeth. Men det är inte ditt fel att de inte förstått hur i grunden enkel din livsfilosofi är, förändra det som är dåligt och utveckla och framhålla det som är bra.

Din andra naturbegåvning är att stå som starkast när det behövs som bäst. I krissituationer är du varje omgivnings dröm. Det är starka ord, jag vet det. Men jag skriver dem med eftertryck, av egen erfarenhet. Flera kriser, tragedier och svåra episoder har du fått ta huvudansvaret för. Vid vart och ett av dessa tillfällen har din auktoritet överglänst allt motsvarande jag haft insyn i. Och berömmet har aldrig låtit vänta på sig. Oräkneliga är de tillfällen när kommundirektör, chefskollegor, medarbetare eller politiker uttryckt det som alla involverade tänkt; "Vilken tur att vi har Elisabeth".

Jag lärde känna dig för över tio år sen nu, som det strävsammaste man kan tänka sig. Den mörkblåa skrivbordslampans sken brann från tidig morgon till långt in på nattkröken de flesta av veckans dagar på Mariagatans kontor. Du visade ett stort mått av lojalitet också i de frågor du trodde mindre på, som vi politiskt ändå drev fram. Jag litade alltid på dig. Och Du visade hur väl det lönade sig.

I bagaget hade Du redan en lång erfarenhet när vårt samarbete startade. Under nittiotalet tog du kommunens förskolor på en utvecklingsresa av sällan skådat slag. Den kröntes med utnämningen "Årets förskolekommun" år 2001. Arbetet skedde under moderat politikerledning. Du och de då ansvariga politikerna i socialnämnden visade att med gott samarbete kan man nå nästan hur långt som helst.

(Bilden har jag oblygt lånat från bloggen 100kulturhusdagar, för att den är så Du! Jag hoppas ingen tar illa upp.)

Dina framgångar ledde till ett utökat uppdrag, också skolan och fritid lades till. Det var ingen promenad i parken. Jag mötte flera från skolans värld som tydligt redovisade sitt missnöje med att få en gammal förskolefröken som chef. Men du erövrade ledarskapet och vann respekt hos också dina nya medarbetare. Sträck på dig och var stolt, det var banne mig inte en enkel uppgift. Jag har många gånger funderat över hur du lyckades. Jag tror att viktiga framgångsfaktorer varit din förmåga att skapa en stolthet över verksamheten, stolthet och gemenskap.

Jag väljer att stanna min historieskrivning där. För jag tycker att du de senaste åren givits en närmast omöjlig uppgift när förutsättningarna förändrades och många av de resurser som i andra kommuner betraktas som självklarheter togs bort i Värmdö. Du gjordes till chef för all verksamhet i egen regi. En mastodontorganisation med uppdrag över ett så brett fält som bibliotek, gymnasieskola, fritidsgårdar, förskolor, äldreomsorg, kulturskola, handikappomsorg, grundskola mm. Kraven löd kvalitetsutveckling, resurser skars bort och så infördes en omöjlig politisk organisation som kortsluter sig själv med ständiga konflikter, dubbelkommando och otydlighet.

Det som varit viktiga ingredienser tidigare, och motorn i mycket av kvalitetsarbetet, avskaffades och lades ned. Dina muskler, dina verktyg som ansvarig chef plockades bort. Jag minns fortfarande hur den av kommunledningen inhyrda revisionskonsulten från "det stora bolaget i stan" (år 2009 tror jag att det var) chockad utbrast att kommunens organisation framstod som riggad för att den kommunala verksamheten skulle misslyckas, när hon fått förutsättningarna beskrivna för sig.

Med hart när omöjliga förutsättningar har du ändå stretat på. Kämpat. Det ska du ha en stor eloge för. Ditt fokus har aldrig lämnat grunduppdraget, att göra bästa möjliga verksamhet på alla håll och kanter.

Jag är ledsen för att ingen sa de här orden till dig ikväll Elisabeth. Jag tog så för givet att vi skulle ges ett särskilt tillfälle att få tacka för alla år du ägnat åt våra små och stora. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att tacket till Dig skulle inskränka sig till en ynka blomma och ett trettiosekunderssvammel efter närmare tre decenniers viktiga insatser. Jag tror inte det skulle hända någon annan stans. Du är värd ett riktigt tack.

Gå med stolthet Elisabeth. Stolthet!


(Klienter och medarbetare på Ekhaga har med sin egenhändigt byggda och färgstarkt målade stol visat sin uppskattning över en färgstark ledare, över Dig).

6 kommentarer:

Ingalill sa...

Tack Annika för de fina orden. Orden som jag också skulle kunnat skriva om "världens bästa chef". För det ÄR hon verkigen - värsta bästa Elisabeth! Som lärt mig allt bra jag kan om att vara chef.

Det är med stor sorg jag förstår att hon inte avtackats med värdighet

/ Ingalill Gustavsson

Anonym sa...

Du går inte av för hacker heller. Vilket skinn på näsan du har! Stort tack för att du skrev det du skrev!

Anonym sa...

Starkt tal av dig! Till en stark kvinna!
Anna Hellgren Westerlund

Barbro Levelius sa...

Kom hem från utomlands i kväll och blev bestört när jag läste ditt tal till min f d kollega Elisabeth. Fy skam för er kommuns allians och Elisabeths chef.Hon om någon är värd att gå med hög svansföring.Vid otaliga kriser under 20 års tid vid vilken tid som helst på dygnet har E varit behjälplig oberoende av biståndsbeslut om det gagnat en kommunmedborgare i behov av hjälp när Socialjouren är inkallad. Hälsar en god vän och mångårig kollega.Barbro Levelius under många år bl a ansvarig för Socialjouren i er kommun.

Henrik Paulsen sa...

Håller helt med Annika, Elisabeth Fredell måste vara en av de bästa chefer kommunen någonsin haft. När jag satt i produktionsstyrelsen var det alltid en trygghet att veta att Elisabeth styrde proV. Bland politikerna fick allt fokus läggas på att försöka förstå ansvarsfördelningen i den förvirrade dubbla organisationen. Hade inte Elisabeth funnits där så hade skutan kapsejsat för länge sedan. Att man inte ens klarar av att tacka av Elisabeth på ett bra sätt är inte något annat än en skandal. Men det visar samtidigt vilken låg kvalité det är på de politiker som i dag styr kommunen. Jag skäms.

Anonym sa...

Hej Annika! otroligt bra skrivet och du har träffat helt rätt i dina tankar. Jag har jobbat med Elisabeth i 30 år nu. Jag blev anställd av henne 1981 första gången. Hon var en frisk vind som skapade en säkerhet för oss inom förskola-skolan. Nu känns det lite som att vi ska simma själva. Elisabeth har varit som en fyr för oss alla och en stor trygghet att det finns en människa med både hjärta o hjärna i ledning. Efter många år av minnen av både medgång och motgång för Elisabeth som hon gått rak i ryggen . Hon är en förebild för oss alla, inte perfekt men f...n så bra. Vi i vår org. kommer tacka av henne imorgon och det känns jobbigt. Allt känns lite futtigt vad vi än gör. Hon är värd så mycket mer. Heja för dina ord! Lena Dahlin