torsdag 5 juli 2007

Port Salut och kvinnokamp

Var och storhandlade härom dagen. Stora skyltar skrek att Port Salut var billigt denna vecka. Då tänker jag på mormor. Min mormor hade alltid Port Salut hemma.

Hon var en sträv norrländska med många kvalitéer. Hon och morfar flyttade söderut till Norra Lagnö när de tre barnen var i tio-femtonårsåldern. De skulle driva Konsumbutiken där, på Lagnö. Så småningom etablerades stora Domus och lilla butiken på Lagnö slog igen. Morfar blev chef för fisk och djupfryst. Mormor arbetade också där. Jag undrar i mitt stilla sinne om det hade gått för sig idag.

När morfar skulle pensioneras var frågan vem som skulle ta över. Mormor fick frågan. Hon hade ännu ganska många år kvar till sin pension. Jag gissar att hon blev väldigt glad att få frågan.

Minns hennes plikttrogenhet. När man som barn kom förbi henne i affären sken hon upp, bjöd på en av de konstiga tabletterna hon hade i sin rockficka, Domino tror jag de hette. Sen ursäktade hon sig ganska snart igen med att det var mycket att göra och att arbetet kallade. Men vi fick lova att snart komma hem till henne och fika.

Det blev klart att mormor skulle ta över. Och bli chef. Hon föreslogs få en liten lönehöjning, marginell till sin karaktär och hästlängder från den lön min morfar hade haft för samma syssla. Jag minns min mors stora upprördhet. Och mormor som inte ville bråka.

Fortfarande kommer då och då lusten över mig att för liv om det hela, retroaktivt. Trots att affären inte finns kvar och både mormor och morfar är borta.

Jag har andra minnen av mormor också.

De fantastiska familjemiddagarna som borde ha filmats, mat i mängder, tjatter och bus och alltid något extra för barnen.

Den duvblå låga, breda koppen som man fick varm choklad i till frukost när man sovit över. Tillsammans med den hembakade tekakan som var ljuvligt god. Förstod först i tonåren att det kunde ha att göra med mängden Smör och de otaliga skivorna av just Port Salut. Kortspel, kräftfiske, bingo och vedhuggning.

Och så tänker jag på hennes födelsedagar, då drack de vuxna alltid ett annat sorts vin. I barnets ögon såg det ut som saft. Numera vet jag att det heter Rosé.

Häromdagen skulle ha varit en sådan dag, mormor skulle fyllt åttio i förrgår. Grattis mormor! Du fattas mig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Och mig!!
Jag har tillägg i skorporna som doppades i mjölk omvartannat och vattenmuggen som smakade fisk när jag fick dricka i bakom fiskdisken under fredagshandlingen och alla svordomar som hade fått kapten haddock att baxna.

Underbar var hon. Och ännu så levande...