Kl. 09.30

Spänningen stiger. Imorgon förmiddag tillkännages dagens Riksbanksbeslut när det gäller den sk. styrräntan.

Åtskilliga villa- och bostadsrättsägare fruktar besked om nya räntehöjningar. Hittills har inte regeringens ekonomiska politik varit någon kioskvältare. De pratar ju gärna om jobbavdraget som skulle ge mer pengar kvar i plånboken. Men sanningen är att för dig som har ett lån på 2 miljoner har räntehöjningarna mer än ätit upp det som jobbavdraget skulle ge. Sedan aug. -06 har räntan gått upp med 1,25% = 1500:-/mån. Jobbavdraget har för den som tjänar 28.000:-/mån inneburit en dryg tusenlapp...


Men bankerna blir glada.

A om F

Andrine skriver om m-styrets hantering av stödenheten i Värmdö - Läs!!

Den här gången då?

Frekvensen av nyhets- och debattartiklar som sågar FRA minskar inte. Snarare tvärtom. Senast idag har en försvarlig grupp akademiker med olika profil ett auktoritativt inlägg på DNdebatt.

Jag undrar i mitt stilla om det varit möjligt för någon annan fråga att överleva ett så massivt motstånd och ändå, som det verkar, ha parlamentariskt stöd i riksdagen. Småpartiernas bedyranden att vilja göra annorlunda än det som redan beslutades i juni, hyser jag inte särskilt stora förväntningar på. Jag har intecknat någon liten krusidull i ett tillägg men inget som förändrar det som i grunden kritiseras. Massövervakning av dig och mig, utan någon brottsmisstanke som grund.

Manifestationen den 16 september utanför riksdagen i samband med öppnandet är ett viktigt tillfälle. Jag tror den kan få så stor uppslutning att den väcker genklang vida omkring. Bara vi blir tillräckligt många. Make it happen, tänk inte bara "jag borde...". Tänk: Jag ska.


(Illustrationen kommer från suddkludd.blogspot.com.)

En lösning ingen vill ha

Ikväll har Värmdömoderaterna framfört sin lösning på att ungdomsgården Ettan i Gustavsberg, måste stänga för att ko(m)munledningen sålt marken.

Ett litet kyffe på Kvarnbergsskolan.

Ingen säger sig tycka att lösningen är fullgod. Men det är alltjämt vad som föreslås. Några alternativ finnes icke.

De återkommande försäkringarna under våren om att en fullgod lösning i centralt läge skulle till, har smulats sönder.

Och i sedvanlig ordning skyller de på tjänstemän som inte givit dem bättre alternativ. Det är så ynkligt.

Jösses kors

Är det någon mer än jag som tror att det skulle blivit ett j-la liv om Bosse Sahlin skulle sitta i styrelsen som utser chefredaktör för ett av landets största media?

"Johan Gernandt tycker dock inte att Filippas Reinfeldts roll i "stiftelsen svenska dagbladet" kan ses som kontroversiell.

- Vi talar om en modern kvinna - det vore befängt om man trodde att hon skulle gå i sin makes ledband bara för att han råkar vara statsminister."

Give me a break.

(Bilden är Svenskans egen.)

UPPDATERAD 3/9 KL. 23.50: Läser att det finns fler som reagerar. Det var då för väl.

Grattis Palin

Republikanernas konvent verkar inte vara någon smash-hit hittills.

Först var det orkanen Gustav. Nu är tydligen konventet satt i gungning av andra naturkrafter. Vice presidentkandidatens dotter sägs vara gravid i femte månaden. Det faktum att dottern är sjutton år och ogift har nu lett till kraftig kritik av McCains val av vice.

In the land of the free..

Jag håller som bekant på Obama. Men i det här fallet vill jag gratulera Palin till den kommande familjemedlemmen. Och beklaga moralisterna.

Rea på morötter till skolan

Det fortsätter att blåsa kring minister Björklund. Hans attityd och inställning till skolans problem och utmaningar har provocerat mig under en längre tid.

Ensidigt pekpinnigt fokus på regler, betyg och ordningsfrågor men aldrig en kvalitetsdiskussion som nagelfar de svåra, och viktiga, frågorna. Nämligen hur den svenska skolan kan professionaliseras och utvecklas bättre, hur skolan, lärarna, samhället samt barnen och dess familjer ska bete sig för att eleverna ska lära sig mer. Det torde vara ett okontroversiellt önskemål i den kunskapsutvecklande värld vi lever, där konkurrens om kunskapare blir alltmer knivskarp för varje år som går.

Men icke. Istället tycks den svenska utbildningspolitiken ha fastnat i ett träsk av "det-var-bättre-förr-då-var-det-iallafall-ordning"-retorik. Det är tröttsamt och fantasilöst. Betyg- och ordningsfrågans totala dominans i skoldebatten skymmer de viktiga frågorna, de verkliga utmaningarna. Är det för att Björklund har så lite att säga i dessa sammanhang som fokus kvarblir på frågan om betyg i trean? Eller femman? Eller sjuan?

Av de uttalanden som levereras och de förslag Björklund lanserar går det att skönja Björklunds egen 60-talsskola som förebild. Betygssystmet som föreslås är ett exempel. Är 1960-talets lösningar svaret på 2010-talets behov. Nej. Såklart inte.

Ibland har jag undrat om ministern själv har barn i skolåldern eftersom han gång efter annan uttalat beskrivningar om skolan som jag inte känner igen mig i, varken som mamma till en fjärdeklassare eller som engagerad i den lokala skolpolitiken.

Låt mig återigen fokusera betygsfrågan för att den är konkret och enkel. Ministern vill ha tidigare betyg så att föräldrar och elever vet hur barnet ligger till. Jag vet redan det. Genom det finmaskiga system som finns i min dotters skola har jag järnkoll på hur hon ligger till i olika ämnen. Vad hon är duktig på och i vilket ämne hon behöver träna mer. Vi skriver varje termin ett ämnesvist kontrakt mellan skolan och hemmet, mellan lärare - elev och förälder. Hon har en individuell utvecklingsplan (IUP) som fungerar utmärkt bra.

Jag tillhör inte kategorin som är prinicipiell motståndare mot betyg tidigare än i år 8 men jag förstår inte varför denna fråga tillåtits bli så dominerande i skoldebatten. Jag tror IUP-metodiken når väsentligt längre än en siffra på ett papper vid läsårets slut. Att tro att kunskapsnivåerna så drastigt skulle förbättras genom tidigare betyg är banalt.


Var det bättre förr? Ja, om man lyssnar till ministern får man onekligen det intrycket.

Jag var på kontaktsamtal i skolan igår med min dotter. Det ledde till att jag igårkväll frågade min pappa (som jag är uppväxt själv med) hur det fungerade när jag gick i skolan på 70-/80-talet. Hur involverad var han? När jag beskriver hur skolan arbetar idag och hur vi informeras och förväntas fungera som ett konkret stöd på olika sätt i vår dotters utveckling konstaterar han enkelt att, nej, så var det inte för tjugofem år sedan. Otaliga undersökningar och en mängd forskning visar på betydelsen för elever av förväntningar och stöd/engagemang hemma. Slutsatsen är enkel. På detta område har skolans sätt att arbeta utvecklats de senaste decennierna.

Motsvarande kvalitetsutveckling på olika områden är vad vi skulle behöva diskutera. Metodutveckling. Pedagogisk utveckling. Utöver att ständigt sträva mot nya landvinningar för att vässa utbildningen för våra barn och unga finns ett antal saker som är ofrånkomligt viktiga. Engagerade lärare, involverade föräldrar och tillräckligt med pengar så att klasserna inte svämmar över och så att det räcker till de som behöver extra stöd.


Några tips på vägen:
1. Leverera den satsning av resurser på skolan som du lovat. För Värmdös del är det 40 miljoner kronor som vi ännu inte sett skymten av.
2. Satsa på en fortbildning av lärarna som i praktiken kommunerna och de enskilda lärarna kan efterfråga. Modellen "Lärarlyftet" har inte fungerat, vilket enklast bevisas av hur lite av de avsatta pengarna som gått åt.
3. Släpp gnällretoriken och gå i spetsen för en positiv vision. Väsentligt fler kommer då att vilja kavla upp ärmarna och bidra, både elever, föräldrar, lärare och samhället i övrigt.
4. Se över lärarutbildningen och anpassa den för dagens och morgondagens uppgifter.
5. Formulera en vision som de 300 000 lärarna attraheras av och vill jobba för. Tröttheten är stor över det ständiga hackandet och ditt svartmålande av skolan.
6. Ställ piskorna i garderoben och börja rea morötterna i skolan.

Artiklar på temat:
Jan Björklunds bild av skolan ifrågasätts, SvD 28/8
Björklund blundar och tror, SvD 30/8
Björklunds trovärdighet ifrågasatt, SvD 31/8
Björklunds ansikten,DN 2/9
Fler steg i nytt betygsystem, DN 6/2
Förslaget påminner om 60-talets skola, DN 6/2

Det ska böjas i tid..

Min roliga syster lär sin bebis vad som är värt att lyssna på..

Nationalteatern!

Den folklige domaren

DN skriver idag om det som jag påpekade i ett av gårdagens blogginlägg. Att utbildningen för nämndemän behöver ses över.

Det är ett fall framåt att det nu tycks finnas en liten introduktionsutbildning för nämndemän, en endagskurs med genomgång av jävsregler, sekretess och tystnadsplikt. Det fanns inte när jag utsågs för femton år sedan.

Alltjämt visar de senaste dagarnas händelser att den utbildning som finns inte räcker.

De båda nämndemän som redovisat sin syn i skuldfrågan innan dom föll i Arbogamålet riskerar nu att bli polisanmälda. Det är rättens lagman som överväger detta.

Johannes Åman formulerar mina tankar kring detta faktum:

"Ska man vara rättvis så är det inte bara Arbogamålets nämndemän som misslyckats. När lekmännen talar bredvid mun kan inte domaren i målet, Per Kjellsson, lägga hela skulden på dem. Han har själv som rättens erfarne jurist haft den ledande rollen. Nämndemän med "glappkäft" är i hög grad hans eget professionella misslyckande."


Nu kommer nämndemannasystemet återigen att diskuteras och ifrågasättas. Det är olyckligt om den modell vi har nu skulle skrotas efter en debatt som jag gissar kan bli skarp i juristkretsar och även på andra håll. Jag tillhör definitivt en av tillskyndarna till systemet med en medborgarförankrad domstol.

Det går dock inte att blunda för att systemet är behäftat med trovärdighetsproblem i olika avseenden. Det är ett problem att landets nämndemannakår har en genomsnittsålder som närmare motsvarar PRO-avdelningens än genomsnittsvenskens, och vars representativitet lämnar mycket i övrigt att önska. Sällan ser vi varken nysvenskar eller ungdomar på nämndemannasätena. Det är med dubbla känslor jag ändå landar i ståndpunkten att vi kanske måste skapa andra rekryteringsvägar än via de politiska partierna. Jag hoppas att debatten fokuserar denna typ av frågeställningar snarare än frågan om nämndemannasystemets existens över huvud taget.

UPPDATERAD KL. 12.50:
Nu agerar fler för att nämndemännen ska ges bättre utbildning.

Inte Ceciliornas vecka

Cecilia 1.

Besked har just kommit att Arbogarättegången inte tas om. Det var för väl.

Samtidigt borde det inträffade rendera viss sjävrannsakan hos både den nämndeman, Cecilia Uggla (m), vars uttalanden var det som utlöste dagens prövning om ny rättegång, som hos Domstolsverket, myndigheten som ansvarar för dessa frågor.

Jag var nämndeman vid Svea hovrätt i mitten av nittiotalet. Jag minns ännu känslan i kroppen de dagar det inte var universitetsstudierna som stod på agendan utan uppdraget i hovrätten som skulle utföras. Ett stort och viktigt ansvar som jag hade enorm respekt inför. Desto mer förvånad blev jag över att själva utövandet av uppdraget inte föregicks av någon introduktion/utbildning/kurs. Vi fick förvisso svära en ed samt rekvirera nyckel och passerkort samt några A4-sidor formalia med "praktisk information". Men någon grundkurs för nämndemän fanns inte att tillgå. Exemplet i Arboga kanske kan aktualisera den frågan?

Successivt lär man sig förvisso tack vare professionella lagmän som guidar rätten fram, men kvaliteten skulle kunna utvecklas betydligt med någon form av introduktion för nya nämndemän. Något för Domstolsverket att ta tag i.

Var det dock något man fick lära sig, redan när eden svors så var det just att inte hålla sig med uppfattningar om huruvida en åtalad var skyldig eller ej, förrän rättegången avslutats. ÄN mindre prata med utomstående, dvs andra än kollegorna i rätten.

Med en så extremt mediabevakad rättegång som den i Arboga är det obegripligt att inte Cecilia Ugglas standardkommentar var -Inga kommentarer. Om hon så väcktes mitt i natten.


Cecilia 2.
Ett annat rabalder i veckan har utlösts av det beramade blogginlägget som paret Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar lät publicera. När jag först läste det var det min övertygelse att vi utsatts för ett försök till practical joke. Tyvärr verkar så inte vara fallet. När de nu kommenterar den störtflod av reaktioner som inlägget skapat blir jag ännu mer förundrad.

Har de kort om jobb och vill påminna om att de finns?
Är de uttråkade i största allmänhet och vill röra om i grytan lite grann?

Jag tvivlar på att det som de anger som syfte för sitt dravel, att mitt och andras sexliv skulle bli vildare av deras märkliga texter, kommer att bli verklighet. Att dessutom blanda in mäns våldsamhet mot kvinnor som något positivt är en provokation av det värsta slaget.

Jag misstänker att det var fler än jag som tyckte hyggligt om boken "En spricka i kristallen" och såg en författare i bakgrunden som framstod stark och klok. Och att det är på fler listor än min hon har rasat placeringsmässigt.

45,4

Det beskedet gör min fredag.

Även om det bara är en opinionsundersökning.

Kära hälsningar

har jag fått ett exemplar av idag. Det är en ljuvlig, liten bok med 112 vykort från Värmdötrakten. Gamla bilder och äldre ändå. Varje litet kort som en pralin.

Tack goa M.

Köp ett ex. (eller låna mitt!) och njut!

(Boken heter alltså "Kära hälsningar - 112 vykort från Värmdö med omnejd. Författare Lars Åke Bäckdahl)

Kärlek ..å lite politik

Blogg- och s-kollegan Johanna skriver:
"Mymlan säger det jag tänkt länge, men inte vågat uttrycka: Jag har inte heller glömt FRA. Jag läser dagligen men känner att jag inte har något att tillföra. Andra gör det mycket bättre. Och faktiskt. Det finns viktigare saker. Som att älska. Älskas. Vara tillsammans med människor man tycker om och lyssna på bra musik.

Därför utmanar Mymlan bloggosfären att lista den/de bästa finaste kärlekslåten/-arna man vet, gärna ihop med en liten historia ifall det finns en kring just den låten.
Skicka vidare! Nu ska vi fylla den svenska bloggosfären med kärlek, som omväxling till FRA."

En god idé. Om det inte vore omöjligt att ta fram DEN enda bästa låten.

Några obeskrivligt vackra rader finns i en av låtarna på Johannas lista. Ord som J ibland nynnar i mitt öra när det behövs.

"Likt en sländas spröda vinge ögat skälver
Solens smälta i ditt hår kring pannan välver
Du jag tror vi flyr rakt in i solen.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag"

Så får jag väl återkomma med fler vackert sammansatta strofer framöver. Det är poesi och skön avkoppling för hjärnans själ, om det nu finns någon sådan.


Ikväll var det barnomsorgs- och förskolenämnd. Där diskuterades en fråga som jag har svårt att få ut ur mitt huvud, vackra textrader eller ej. Den om en ny förskola i Charlottendal. Jag får återkomma kring detta när jag sovit på saken.

Vi har ännu inte fått något svar på det öppna brevet som kommunstyrelsens ordförande Jonas Nilsson fick för över två veckor sedan. Jag och många andra tycker det är märkligt att det inte möts med någon som helst kommentar. Idag skrev vår lokala ordförande Nils-Erik Särnbrink ett nytt öppet brev. Denna gång till moderaternas lokala ordförande eftersom Jonas Nilsson i en nyhetsartikel hänvisat till honom. Du finner brevet här. Jag hoppas att det besvaras. Svenska Dagbladet skriver också om situationen nu ikväll.

Lästips i all hast!

Försöker få till det här med motion och det är inte lätt med alla sena kvällar. Är inte morgontypen heller tyvärr, men ska nu ändå ge det ett försök.

Några länktips på läsvärdheter:
Värmdöbloggaren LG Nilsson skriver återigen ett inlägg som är angeläget, om man bryr sig om den lokala ((by)gg)politiken.

Folkpartisten Mark Klamberg ska du bekanta dig med om du är engagerad i FRA-frågan. Han skriver pedagogiskt om frågans juridiska implikationer. Nu senast om diskussionen kring kravet på brottsmisstanke måste finnas för att tillåta avlyssning.

Partikompisen Aurora har gjort en nystart med sin blogg. På den finner du mycket läsvärt, ex. det härom dagen..

Årets knasigaste inlägg i jämställdhetsdebatten finner du här. Det är Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar som antingen driver med oss eller på riktigt hör hemma på Historiska muséet. Smart drag av gamle Expressenskribenten PM Nilsson att publicera detta snömos. Det är uppror i bloggosfären och besöksmätaren på deras blogg slår säkert alla rekord..

Och slutligen, min syster skriver i ämnet vi talat om flera gånger i sommar, varför älskar alla Lisbeth Salander?

Politikerbloggen

..skriver också om turbulensen i Värmdö.