Hela Gustavsberg

I senaste numret av magasinet Neo är samhällsplanering temat. Bland annat får ny-urbanisten Peter Elmlund tillfälle att lägga ut texten kring god samhällsplanering enligt hans evangelium. Redan för ett par år sedan lyssnade jag till hans tankar vid ett seminarium och det var lätt att både ryckas med och uppleva nya möjligheter med de planer vi diskuterade i Värmdö, framför allt det stora projektet "Hela Gustavsberg".

I föreläsningen nämndes många av de projekt Elmlund uppfattar som lyckade, Järla Sjö - där han för övrigt promenerar på bilden, Hammarby sjöstad, Frösundavik i Solna och Jakriborg i Skåne. Jag har rest runt och kikat. Och blivit inspirerad! Mer av somliga områden än andra.

De bärande värdena är att skapa ett funktionsblandat samhälle där arbetsplatser, bostäder, butiker och kulturverksamhet trängs huller om buller. Jag tycker det är sunda värden. Fräckt och fräscht! En motvikt till det funktionsseparerade samhället där man arbetar på en plats, bor på en annan och lever sitt fritidsliv på en tredje. Trista samhällen, sovstäder, förorter utan liv, utan själ.

Det finns också ett tillväxtperspektiv på frågan. Nyurbanisterna argumenterar trovärdigt för att det genererar en bättre dynamik och bättre förutsättningar för företagande med ett funktionsblandat samhälle.

Ett av de konkreta råden som varit återkommande är att när ett område ska etableras krävs en planering för hela området samtidigt, ett "generalgrepp". Projektledaren för Järla Sjö har beskrivit de tuffa holmgångar som alla inblandade genomgick i knådandet av planeringen av hur området skulle fungera och gestaltas. Det var ingen enkel process, men enligt honom helt nödvändig för ett lyckat slutresultat. Alla exploatörer fick lägga bort sina specifika profiler och jämka in sig i en "Järla Sjö-profil".

När nu m-alliansen tar stafettpinnen för "Hela Gustavsbergsplanen" så gör man tvärtom. Börjar med att bryta loss en del, en av de mest centrala i Gustavsberg, för att "gå före med". Så, herr Nilsson&farbror Frej och alla ni andra, gör alla Värmdöbor en tjänst - läs Neo och tänk om! Fort!

Skulle unna alla lyckan..

..att tillbringa ett par dagar tillsammans med partikompisar hemifrån på kursgården Bommersvik. De kreativa diskussionerna, de många skratten, den goda maten, den vackra naturen. Varje cell i kroppen fylls på med nytt engagemang, driv och lust.

Jo, politik kan verkligen vara lustfyllt!

Dagens Temomätning gör det inte mindre stimulerande, enligt den går vi fram för sjätte mätningen i rad och är nu lika stora som alla de borgerliga partierna tillsammans.

Nilsson gör en Kinberg

Minns ni Anna Kinbergs beramade uttalande om att Stockholmare är smartare än lantisar? Det var i samband med hennes m-personvalskampanj i valet 1998 som hon skapade stora rubriker och många reaktioner. Uttalandet gjorde hon så småningom avbön ifrån.

I dagens Skärgårdsnytt gör moderatledaren i Värmdö, Jonas Nilsson, en Kinberg (fast tvärtom) när han säger att skärgårdsungdomar är mer socialt begåvade än stadsungdomar. Och så för han ett märkligt resonemang om amerikansk forskning som visar att barn upp till tretton år inte nödvändigtvis tar intryck av sin sociala träning under sin uppväxt just till trettonårsåldern.

Jag är lite förvånad men sen tänker jag att det kunde vara ett intressant projekt att koppla ihop Nackabon Kinberg med Värmdöbon Nilsson och se vad som kom ut av ett sådant möte.. Stadsbo? Eller lantis? Vem är bäst?


Själv tror jag rikets begåvningar och mindre begåvningar är tämligen normalfördelade mellan stad och land.

Inatt hände det igen

I vår familj är det lite omvända världen. Medan vänner och bekanta beskriver omaket med "sina vandrande barn" och hur trötta de är för att barnen kommer och ska "ligga med" och vara nära även nattetimmar så föredrar E tillvaron i sin egen säng.

Jag, däremot, får ibland svår närhetsabstinens och upplever inte så lite ångest när jag tänker på hur fort det går, snart har jag inte ett litet barn längre.. Och tycker därför det kunde vara lite mysigt om hon kom knallandes in till oss för att sova i mitten.

När tillvaron dessutom, som under den senaste månaden, varit intensivare än vanligt med oändligt antal kvälls- och helgmöten blir behovet akut. Det leder ibland till att jag helt sonika går in i hennes rum, lyfter upp henne sovandes och bär in henne till oss.

När hon vaknar tittar hon upp, lite småförgrymmad men med glimten i ögat och huvudet på sned och frågar: "- Vem har burit hit mig den här gången?"

Imorse fick jag erkänna. Det var jag.

Celebert i vagnen

Sambon, som för övrigt är (var?) borgerlig sympatisör, kom häromdagen hem och levererade en svavelosande salva.

Han hade slagit sig ned i en av Lidingöbanans vagnar på väg till sin gymnsieskola på ön för dagens insatser i klassrummet. Det doftade gott noterade han. Trevligt med nysvabbade golv. Tänkte han. Och blev strax därpå ombedd av en konduktör att byta vagn. Denna skulle bli "upptagen". Han såg upp och kikade runt. Ett sällskap på ett antal personer närmade sig.

Ingen mindre än den nytillträdde landshövdingen och ett följe kring honom var det som tänkte sig ut på en tågtur.

Men beblanda sig med stockholmarna och Lidingöborna ville man inte.


Vagnen framför hade inte nysvabbade golv.

En skön gubbe

Dottern och dotterns far är hopplösa Ringen-fanatiker. Vid middagsbordet frågar hon hur han ser ut, han som hittat på de fantastiska historierna som bitvis upptar stora delar av vår fritid. (Idag har hon till exempel sett hela tvåan, jaa - i extended version - och nästan hela trean. Efter att först ha gjort åtta sidor matte och sedan tvingats runt på en närmare två timmar lång promenad - helt ansvarslösa är vi inte, vi föräldrar..).

Så vi rusar fram till datorn, pappan och jag, i fight om vem av oss som ska hinna först, att googla fram svaret på hur Han ser ut. Motiven för våra ruscher skiljer sig väsentligt åt. Jag spurtar för att jag någonstans alltjämt betraktar det vita äpplet som mest min egendom och jag själv som den skickligaste googlaren. J springer som med eld i baken för att han rymmer samma entusiasm och nyfikenhet som barnet över att finna svaret på hennes fråga..

Vi enar oss om ovanstående bild. En skönt leende, snäll farbror som genom sin uppsyn lite kompenserar för de otäcka karaktärerna och grymheter som historien delvis innehåller. Bilden föreställer alltså JRR Tolkien.

Historien om brödraskapet som tar till sin uppgift att nedkämpa de mörka krafterna har berett vår familj många långa filmsittningar. Och ännu fler diskussioner.. Ibland har tillvaron i Fylke och Mordor känts lika verklig som som det verkliga livet. Hatten av för mannen som bjudit oss på allt detta.

Funderar över politikens motsvarigheter till hans karaktärer..
Försöker tänka mig Jan Björklund, Mats Odell, Åsa Torstensson och Gunilla Carlsson som någon av karaktärerna på den elaka sidan, men det går faktiskt inte särskilt bra. Ingen självklar association dyker upp. Göran Hägglund som Uru-khai? Eller Leijonborg som Denethor? Reinfeldt som Saruman.. Nähej.

Men Daniel, vår superkille, lågmäld och cool - tillika SSU Stockholms läns ordförande, får mig att tro på en blomstrande framtid för socialdemokratin. Han är intelligent, vältalig och ideologisk. Och borde få våra politiska motståndare att känna viss nervositet.. Han tjänar riktigt bra som någon sorts Frodo.

Läs gärna hans blogg som länkas till här brevid.

Skratt eller gråt

Efter en riktig fredagsmiddag skuttar den åttaåriga dottern åtskilliga varv runt köksmöblemanget.

-Jag är stenhård med min kropp, säger hon.

Vi vet inte om vi ska skratta eller gråta..

Mässterligt..

..roligt är det att delta i Värmdömässan. Förberedelserna har varit många och arbetstimmarna oräkneliga inför helgens happening i kommunen. Värmdömässan!

Idag drog den äntligen igång. Vi har tre teman i vår monter, ett per dag. Idag fredag - entrepenörskap! Vi passar på att, eftersom öppningsdagen, en vardag, brukar vara en aning profilerad mot företag, ägna den åt just entrepenörskap. Dagen rymde flera fina programpunkter, Alternativa aktiemarknaden presenterades liksom Kreditgarantiföreningen. Båda hjälper små företag att kunna växa. Viktigt!

Därtill behandlades besöksnäringens betydelse liksom Gustavsberg som ett framtida nationellt centrum för konst och design. Värmdö borde kunna lägga sig i framkant med vår fantastiska miljö och kultur och närhet till huvudstaden. Synd och skam att borgerliga alliansen beslutat skära ned kommunens budget med över trettio procent. De stora insatserna står trots allt det lokala näringslivet för, de resurser kommunen skjuter till är småpotatis i sammanhanget. Signalen att kommunen tycker detta är mindre viktigt är inte bra. Jag hoppas alla goda saker som är på gång inte tappar fart på grund av den nya kortsiktiga politiken i kommunen.

Ekoföretagande hade en egen punkt. Kommunens satsning på att skapa ett industriområde för miljöorienterat företagande verkar helt ha gått i stå efter maktskiftet. Det ska bli intressant att se var det tar vägen. Alla partier slåss ju som sagt om att profilera sig som miljömedvetet och nytänkande. Nåväl, nu är det upp till bevis! Det finns konkreta planer och idéer, som dessutom är förankrade i närområdet genom breda rådslag. Ett planförslag finns utarbetat. Jag hoppas det blir verklighet och skickas ut till kommunens medborgare för synpunkter!

Till sist fanns vi på plats för att beskriva vad det en gång var för drivkrafter som låg bakom projektet "Det modiga högstadiet", skolprojektet (ett samarbete mellan kommunen och två friskolor) som den moderatledda alliansen beslutat sig för att skrota innan den hunnit starta. Beslutet har inneburit att många barn och föräldrar som nu står utan skolplats till hösten med rätta är förbannade på hur kommunen hanterat denna fråga. Flera kom förbi montern och ville diskutera.

Småtrött i soffhörnet men uppspelt över känslan, att diskutera politik innebär nästan alltid en kick. Mässan har på sin första dag bjudit på många!

Imorrn är temat Trygghet och rättvisa, med deltagande från BRIS ordförande, representanter för det lokala föreningslivet och många fler. Och på söndag är dagen späckad av programpunkter på Miljötema. Kom förbi en sväng, vetja. Adressen är Mässhallen på Tyra Lundgrens väg i Gustavsbergs hamn!

PS. Nästa år hoppas jag att Allianspartierna ställer upp i en monter - det blir roligare då!

Kris i bokhyllan

Eftersom det är någon sorts bemärkelsedag för poesin idag dammar jag av ett inlägg som har rykande aktualitet. Dels är det trängre än någonsin i hyllorna, där de nyaste böckerna ligger inproppade, ovanpå andra inproppade böcker och staplar nu dessutom börjar trona på golvet och växer i kapp med dammråttorna. Dammråttorna i sin tur, trivs ypperligt med det faktum att det varit måånga helger i rad med mycket politiskt arbete.

Det börjar alltså bli trångt i bokhyllan. Dagens diskussion vid frukostbordet handlar om huruvida vi återigen ska utöka hyllmeterkapaciteten eller göra en utrensning. (Jag är nöjd med möblemanget och vill inte ha fler hyllor. J, i vilken det bor en bokhamster, är av motsatt uppfattning).

Nu på kvällen slår jag mig ned på golvet och börjar kika över pärmarna för att se om det inte dyker upp titlar som skulle kännas okej att fjärma. Finner bara älsklingar. Särskilt en riktigt gammal älskling. Poeten Harald Forss.

”jag är nyansernas älskare
det obestämdas vän
mysteriernas hängivne
jag har känt letargiens kyss
och hört dess viskning
morgonen och aftonen har sett mig le
jag är nyansernas älskare”...

Jag är också nyansernas älskare. Någon gång ska jag berätta hur den där boken har hamnat i min samling. En pinsam historia, så det blir en annan gång.

Vi får nog utöka med nya hyllor.

Nya hjärnsläpp i trängselskattefrågan

Från att ha varit emot, Emot, EMOT i frågan om trängselskatter, drivit fram folkomröstningar och piskat upp tonläget i den politiska debatten till sällan skådade nivåer, tvärvände moderaterna ett par veckor efter valet och var FÖR.

Kristina Axén Olin konstaterade nyligen, när den senaste opinionsmätningen kring stockholmarnas syn på trängselskatt publicerades (en majoritet var för), att NU var stockholmarna FÖR trängselskatt eftersom moderaterna i sin vishet ändrat profilen på projektet. Intäkterna ska nu endast gå till investeringar i vägar. Inte till kollektivtrafik.

Förslaget är rubbat. Samtidigt slåss samtliga partier om att framstå som det mest miljövänliga och gröna alternativet. Moderaterna har dragit sitt strå till stacken genom att härom helgen, när det var kommundagar i Örebro, komma ut som de Gröna Moderaterna. Men intäkter från trängselskatter ska inte gå till kollektivtrafik. Och det är därför en majoritet nu är för trängselskatt.. Ehh.. Är det någon som tror på den verklighetsbeskrivningen?

Idag fick vi också höra att den nya konstruktionen innebär att färdtjänstresenärer ska beläggas med trängselskatt. Jag undrar varför.

Det gläder mig iallafall att det finns några kloka moderater i Värmdö. En politiskt enig samhällsteknisk nämnd beslutade ikväll att i sitt remissvar till regeringens trängselskattefixare Carl Cederskiöld formulera kritik mot förslaget att trängselbeskatta färdtjänstresorna. Dessutom skrev man i sitt yttrande att kommunen ser positivt på att en permanent avgift införs för att få in medel till satsningar på vägnät OCH allmänna kommunikationer. Way to go!

Om att bli övervakad

Det är som om TV4s produktionschef gagnat sin humoristiska ådra när filmschemat för månaden lades fast. Nyss har vi fått se "Enemy of the state". Passar som handen i handsken i dessa tider. Odenberg måste gnissla tänder. Och rimligtvis även Reino som enligt Metrolöpet i fredags hotar avgå om han inte får som han vill. Det vill säga lite mer avlyssning och övervakning. Kabinettsfrågan är enligt Metro aktualiserad av att ett tiotal riksdagsledamöter aviserat annan uppfattning än ministern O. Då ryckte statsministern själv ut. Kanske fel fråga att ställa kabinettsfråga i..? Det lämnar ju liksom en särskilt besk eftersmak efter sig..

TV4s produktionschef kanske är i maskopi med någon? Det hade vi kunnat ha kläm på om lagförslaget vore verklighet. Åtminstone somliga kunde ha kläm på det.

Tro, hopp och lycka

Hur kan man sammanfatta en helg som den som just passerat? Det låter sig svårligen göras med citat och kommentarer. Det finns de som med framgång förmedlar känslan på ett långt bättre sätt än jag kan drömma om. Se Johanna Grafs referat av Monas installationstal, det får det att sjunga i själen. Se hela hennes bloggrapportering för all del. Eller ta del av talet alldeles själv, på partiets hemsida!

Mona har laddat mina batterier, mitt engagemang och min övertygelse. Tack för det!
NU BÖRJAR VI!

STOLT

Ödmjukhet

Min bästa väns arbetskamrat förlorade sin hustru för några dagar sedan. Det får en att fundera och känna tacksamhet för en stund. Det skänker perspektiv.

Det gör också boken vi köpte på bokrean nyligen och som jag nyss avslutat. Den berör just cancersjukdom i ett ungt pars relation. Anna, min älskade av Magnus Utvik är värd att läsas.

Omstart

Ny bloggadress och ny kostym, rätt och slätt - omstart.
Jag har svurit ve och förbannelse, surfat, sökt, ringt, skrivit, bönat och bett vänner som kanske kunde vetat bättre än jag... Men ändå har jag inte lyckats. Jag talar om min mac.adress som helt plötsligt försvann ut i cyberrymden, i sällskap av den tusenlapp jag erlagt för att få mitt abonnemang på hemsidor, blogg, mail osv uppgraderat för ett år framåt. Efter oändliga ansträngningar att återvinna det som rätteligen tillhör mig har jag gett upp.

Således har jag nu, efter en hel del ångest, bestämt mig för en omstart. Det känns lite bittert. Hade fått upp ångan med att skriva. Liksom med tekniken, lärt mig klippa in bilder, länka och kommunicera i ett system som kändes både logiskt och lättanvänt för en total datanovis som jag är. Nu får jag alltså lära om. Alla alster som det hunnit bli, 72 stycken, ligger i kyrkogården i min dator. En del har redan nått sitt bäst-före-datum, absolut. Andra känns fortfarande SÅ relevanta och angelägna. För de av er som läst min blogg under januari och februari kommer kanske vissa inlägg framöver av det skälet att kännas igen.

När jag nu bygger nytt, en bloggsida med lite snyggare layout (eftersom det standardiserade utbudet låser möjligheterna för amatörer som mig själv) känns det åter relevant att fundera på vilken funktion bloggen är tänkt att fylla. Liksom hur klokt det är att länka till andra och i så fall vilka. Min inställning från tidigare har inte förändrats. Jag lyfter gärna fram kloka, skarpa, roliga vänsterbloggare som borde läsas av var och en. Dagligen. (Se länkar).

Samtidigt blir det ju lite förutsägbart och enkelspårigt att bara konsumera en och samma åsiktsriktning. Det är ju dessutom så att ny energi och nytt driv uppstår i friktionen med oliksinnades tyckanden och tankar. Därför vill jag också länka till några sådana.

Tills vidare har jag lagt in länkar till de lokala förmågor som annonserar sig som bloggare på sina partiers hemsidor, Jonas Nilsson (m) och Peter Bondesson (fp), även om frekvensen på deras inlägg lämnar en del i övrigt att önska.

Och så Centerns ungdomsförbunds ordförande Fredrik Federley, tillika en av de mest lästa författarna på webben. En av mina mest omdömesgilla kompisar plussar för en kompis till honom, tillika riksdagsledamot för moderaterna, då känns det tryggt att göra likaledes utan att ha hunnit läsa allt hon skrivit, Sofia Arkelsten.

Därtill en folkpartist som var i blåsväder i våras och som därefter lämnat sitt parti om jag förstått det hela rätt. Han har iallafall återupptagit skrivandet igen. Oftast delar jag inte hans åsikter men ibland är de mitt i prick. Det är däremot så gott som alltid underhållande läsning om man gillar drypande sarkasmer och ett ...mustigt språk. (Han skulle sannolikt inte se det som en komplimang att vara länkad av en sossehoppa på vischan, utan snarast se det som en provokation - men det kan väl få vara mitt bidrag). Johan Ingerö, gott folk.

Sossebloggarna, och de andra från vänster, förtjänar en alldeles egen redovisning. Och det ska de få. Men inte ikväll!

Det ljusnar

I sin årliga rapport, Global economic prospects 2007, redovisar Världsbanken sin bedömning om den förväntade ekonomiska utvecklingen för världen i ett långsiktigt perspektiv. Tjugofem år närmare bestämt.

I rapporten skisseras att länder som Mexiko och Turkiet liksom Kina, sk. tillväxtländer, förväntas ha en levnadsnivå som dagens Spanien runt år 2030.

Ännu mer glädjande är att u-länderna, i det här fallet i någon sorts genomsnitt, förväntas uppnått en standard jämförbar med dagens Tjeckien. Tanken svindlar en aning.

Summa summarum rapporteras att människor som idag lever i extrem fattigdom kommer att vara hälften så många till antalet om drygt två decennier. Därtill redovisas att den globala medelklassen förväntas bli dubbelt så stor i förhållande till idag.

Att häva den djupaste fattigdomen i världen borde vara den mest prioriterade politiska frågan bland våra privilegerade länder. Vägen till ekonomiska förbättringar för den fattiga världen kommer vara knagglig och svår. Det är en befriande tanke att förbättringarna skulle kunna vara så genomgripande inom en såpass snar framtid.


Och så har dagarna blivit ljusare.