En längtan

Nu har det kommit igång, byggprojektet på Hålludden som om ett par år ska erbjuda en fantastisk upplevelse för sinnena. Louisiana utanför Köpenhamn har nämnts som förebild för Konsthallen som nu byggs. Det är ingen blygsam ambitionsnivå.

Det var några år sedan nu som kommunen fick ett telefonsamtal från en försynt man som ville få presentera en idé. När det så småningom stod klart att den här idén handlade just om att bygga en konsthall med egna pengar, i vacker skärgårdsmiljö, och med inspiration från just Köpenhamns Louisiana kändes det lite som en dröm.

Louisiana är som ett sinnenas tempel. Jag minns mitt första besök där för fyra år sedan, en solig dag i juni. I sällskap av man och barn äntrade vi den blygsamma entrén. Det var lite som att komma in i en annan värld, som att gå genom CS Lewis berömda klädskåp och komma ut i Narnia.

En påtaglig känsla av naturens närvaro, en spektakulär utsikt över Öresund och Ven, gräs och träd och vinden i håret. Och skulpturer och utställningar att långsamt betrakta.

Nu har alltså arbetet satts igång som innebär att vi i Värmdö får ett eget kultur- och naturMecka inpå knuten. En egen oas att vistas i. Och den ligger på promenadavstånd, det är fortfarande nästan så att man får nypa sig i armen.

Bygget kommer genomföras i flera etapper. Av bilden ovan framgår hur det ska se ut. Utgångspunkten har hela tiden varit att skapa en anläggning i samklang med miljön. Själva naturen är en central attraktion för konsthallens grundare. Hans vurm för tallar och lingonris är omskriven liksom varför han och hans fru har bestämt sig för att göra detta.

Jag följer utvecklingen med nyfikenhet och längtar tills konsthallen öppnar. Att kunna lägga sig i gräset med en kopp kaffe i handen med blicken ut i vattenglittret efter att ha tittat på någon utställning som fått hjärnan till lite gymnastiska övningar..