Miljöfrågan en snöig dag i december

Vaknade tidigt dagen före den fjärde advent. En konsekvens av att ha somnat som en sten innan kvällsfilmen ens hunnit börja. Stöp som en fura rakt in i sömnen strax efter trivseltimmen med Luuk&Lindström.

Jag och J bestämde oss för en långpromenad i snölandskapet, före frukost. Pylsade på oss och smög iväg för att låta dottern få sova ut.

Under promenaden pratar vi ofrånkomligt om det misslyckade klimattoppmötet och konsekvenserna av SAABs nedläggning. Om politiska prioriteringar och strategier. 

Jag tänker på klimatfrågorna och närmast övermannas av en frustrerande och gnagande oro som är omöjlig att skaka av sig. En känsla av att vi styr oss själva mot avgrunden. Jag blir förbannad när stats- och regeringschefer under förhandlingarnas gång sipprar ut kommentarer som syftar till att fördela skulden av ett misslyckande redan innan arbetet är slutfört. 

Heder dock åt miljöminister Andreas Carlgren. Hans engagemang känns genuint och äkta. Han försöker inte klä misslyckandet i omskrivningar för att framstå i bättre dager själv och skiljer sig därmed mycket från statsministern som i varje läge satt taktiken främst. "Hur tar jag åt mig äran om det går bra och vem ska jag skylla på om det inte blir något bra resultat"? Det har tyvärr präglat hans uppträdande också i denna fråga.

Det brådskar nu. Det räcker inte att konstatera att någon eller några inte vill vara med. Då måste vi ändå gå vidare. Summerar vi.

Kommer hem och läser dagens debattartikel i DN. Maria Wetterstrand formulerar konkret hur det kan göras. 

Det finns några saker som ändå gör mig ändå förhoppningsfull;

1. Fokuset på miljöfrågorna har lett till att allt fler omvärderar sina prioriteringar i stort och smått. 

2. Minns reportaget i DN Söndag för några veckor sedan där en av Sveriges förhandlare, en höggravid kvinna som jag inte minns namnet på, kommenterade förväntningarna på toppmötet med att det var bättre att det blev ett riktigt sammanbrott än någon urvattnad halvmesyr. Då måste nya tag tas omedelbart.

3. Regeringen med Reinfeldt i spetsen kan nu inte rimligen hemfalla till den gamla retoriken i miljöfrågan, "att vi redan gör så mycket, så nu gör vi inte mer förrän andra gör det vi begär..". Har vi en klimatkatastrof runt hörnet är det oseriöst att avstå från ytterligare insatser med hänvisning till att andra inte gör lika mycket som vi. 

4. Miljöfrågan kommer att bli en av de centrala valfrågorna.  

Dagens artiklar om klimattoppmötet:

SVD 1

SVD 2

SVD 3

SVD 4

DN 1

DN 2

DN 3

DN 4