Jag skrev härom dagen om m-styrets hantering av frågan om fritidsgården Ettan i Gustavsberg.
Marken där nuvarande fritidsgården ligger såldes med stor vinst, drygt 60 miljoner kronor. Kontrakt med köparen Riksbyggen skrevs så att kommunen skulle ha gott om tid att hinna flytta de verksamheter som hittills huserat i husen på tomten.
Lokaltidningen Nacka Värmdö Posten skrev redan i februari om den oro som fanns bland både ungdomar och gårdspersonal kring vad som skulle ske framöver.
Mina partikompisar tog upp frågan om vart ungdomsgården skulle flyttas flera gånger under våren. Vi fick försäkringar om att flera goda alternativ fanns.
I mars togs frågan upp om det sk. Baptistkapellet som ligger i anslutning till den befintliga fritidsgården och angränsar till idrottsplatsen Ekvallen. Den tyckte vi kommunen skulle lösa in när församlingen meddelat av man skulle sälja den. Det tyckte inte m-styret. De motiverade skälen till detta på följande sätt i tjänsteskrivelsen:
"Utbildnings-, kultur- och äldrekontoret anser att den tidigare Baptistkyrkan på Ösby 1:86 inte är tillräckligt ändamålsenlig för att bedriva en öppen ungdomsverksamhet med god kvalité. Detta främst med tanke på den förhållandevis begränsade yta som står till förfogande.
Det är därför önskvärt att andra mer ändamålsenliga lokallösningar prövas i Gustavsbergs centrum. Dessa skulle kunna vara ett utökat ungdoms- och kulturcentra som mötesplats med skapande inriktning i anslutning till nuvarande Gustavsbergs-
teatern och Musikens hus.
Behovet är också stort av större ytor för dans-, musik- och andra arrangemang för och med ungdomar. Därför behöver arbetet koncentreras på att hitta lösningar för öppen verksamhet i större lokaler i Gustavsberg. Dessa skulle också kunna användas som mötesplats för lite yngre tonåringar."
Det framgår av protokollet på sidan 10 att vi protesterade mot beslutet att avstå från Baptistkyrkan.
Sedan blev det tyst. Så tyst att vår partigrupp åter aktualiserade frågan vid sammanträdet i slutet av april som framgår av sista sidan i protokollet. Lugnande besked gavs, om än inte konkreta beskrivningar kring vart gården skulle flyttas eller hur verksamheten ska komma att bedrivas.
Döm om vår förvåning när vi under senare delen av våren får höra av personalen på gården att nämndens ordförande varit och hälsat på med beskedet att de skulle flytta sin verksamhet till den sk. "vaktmästarbostaden" på Kvarnberget, ett litet, litet hus på baksidan av skolan. Frågan hade inte diskuterats i nämnden och inte i något annat politiskt organ heller. När våra företrädare om detta på efterföljande möte förnekas det hela.
Nu fick vi i onsdags tillslut ett ärende på bordet, som går ut på just detta. En flytt till Kvarnbergsskolan. I tjänsteskrivelsen framgår att inte heller tjänstemännen tycker denna lösning är någon höjdare. Skälet till förslaget är att det saknas alternativ heter det.
Hela hanteringen av denna fråga gör mig djupt upprörd. Alternativ har inte saknats under resans gång, kommunen har haft möjlighet att lösa in Baptistkyrkan TILL SAMMA KOSTNAD SOM DAGENS HYRA. Frågan behandlades tom. i kommunfullmäktige, men där avslogs inlösen med samma argument som citatet ovan. Lokalen för liten. Nu väljs en väsentligt ÄNNU mindre lokal.
Vi hade ännu hellre sett att kommunen fullföljt det som man förhandlade med KF fastigheter om i våras, gamla Domusrestaurangen i centrum. Det hade kostat en miljon kronor mer per år. Men det ställningstagandet fick inte den ansvariga nämnden överväga. Förrän det var försent. Och nu hävdas att en dålig lösning är den enda möjliga.
Jag har ett tips - ett förslag. Återuppväck ärendet om inlösen av Baptistkapellet igen. Det är reglerat i den sk. detaljplanen att kommunen har inlösensrätt, det gäller alltjämt. En väsentligt bättre lösning för ungdomarna.
Ta iallafall och fråga dem, ungdomarna, vad de vill, innan ni fullföljer ett dåligt förslag till beslut.
Ibland är det skönt att fundera högt och tycka till om stort och smått. Somligt i hast och annat mer genomtänkt. Ofta kring politik och samhällsfrågor. Ibland mer personligt.
lördag 6 september 2008
Fp:s deepthroat

..är i farten igen. Denna gång låter DN berätta att Värmdöbon Mauricio Rojas är påväg att lämna riksdagen.
Gissar att det kommer att vålla viss turbulens. Kanske inte just att Rojas lämnar riksdagen. Men att DN två gånger samma dag har information som partiet gissningsvis skulle vilja äga hanteringen av själv lär irritera. Det går väl att anta att man kommer se över informationskanalerna och vilka som känt till dessa detaljer..
Dags igen för Lars
Jag tycker synd om Lars Leijonborg. Ett år efter turbulensen kring honom som partiledare är det tydligen dags igen. Förra gången kämpade han ett par veckor (en lång stund i den politiska världen när trycket är så högt) för att hålla emot de krafter som ville något annat än att ha honom kvar. Med känt resultat. Han fick lämna partiledarskapet och degraderades i folkpartiets utbildningsdepartement.
Det är nog som DN skriver ett faktum att hans dagar varit räknade redan när konstruktionen valdes. Ändå tycker jag lite synd om honom. Samma händelseutveckling som senast, det skrivs om hans förestående avgång och han tvingas dementera att han ska sluta. Spekulationer om vad som ska hända och när tapetseras i tidningarna på ett förnedrande sätt. Ingen läsare i världen kan tro att han alltjämt är minister när nyåret 2009 kickar in. Det måste finnas bättre sätt att hantera sina företrädare på. Bakläxa Björklund för att du inte riggar en sjystare process.
Det är nog som DN skriver ett faktum att hans dagar varit räknade redan när konstruktionen valdes. Ändå tycker jag lite synd om honom. Samma händelseutveckling som senast, det skrivs om hans förestående avgång och han tvingas dementera att han ska sluta. Spekulationer om vad som ska hända och när tapetseras i tidningarna på ett förnedrande sätt. Ingen läsare i världen kan tro att han alltjämt är minister när nyåret 2009 kickar in. Det måste finnas bättre sätt att hantera sina företrädare på. Bakläxa Björklund för att du inte riggar en sjystare process.
torsdag 4 september 2008
Moderat krishantering i Värmdö

Det är svårt att förstå hur man kan ta så lätt på skatteskulder.
Och på enskilda medlemmars kritik.
Och på medborgares vittnesmål.
Rädda Gustavsbergs tillverkning kvar
I likhet med bloggarna LG Nilsson och Stefan Mårtensson har vi också hört talas om det missnöje som yttrats över kommunens tystnad visavi företagsledningen i för sanitetsporslinstillverkningen i Gustavsberg. De har gång efter annan sökt kontakt och dialog med kommunen, men inget har hänt.
Det vore en tragedi av stora mått om moderatstyret slarvade bort den möjlighet som nu finns att rädda kvar tillverkningen på orten och till på köpet i en modern och miljöinnovativ anläggning där produktiviteten har sagts kunna öka avsevärt. Porslin och Gustavsberg hör ihop som midsommar med sill och jag blir vansinnigt arg vid blotta tanken på att "vår" ledande politiker inte ens tillmäter frågan någon som helst intresse så att iallafall brev och telefonsamtal besvaras.
Under eftermiddagen har iallafall oppositionsrådet Bryntesson talat med kommundirektören och påtalat krisläget. Han har nu lovat att ta kontakt med företagsledningen.
-300 kronor till
..med Riksbankens besked enligt räkneekvationen igår kväll.
Räntekostnadsökning sedan aug-06 1800:-/mån
"Jobbavdraget" 1100:-/mån
= -700:-/mån
Exemplet utgår från ett 2 miljoner kronors lån och en inkomst på 28000:-/mån.
Räntekostnadsökning sedan aug-06 1800:-/mån
"Jobbavdraget" 1100:-/mån
= -700:-/mån
Exemplet utgår från ett 2 miljoner kronors lån och en inkomst på 28000:-/mån.
Flyktingfrågan

Klimatet i samhället har hårdnat betydligt de senaste åren. Det avspeglas tydligt inom alla möjliga politikområden och i alla möjliga sammanhang. Sjukförsäkringsfrågan har gjort det hela brutalt uppenbart de senaste månaderna liksom synen på handikappade som Aurora ofta skriver om.
Att flyktingpolitiken skulle få utgöra ett undantag hade varit en nåd att stilla bedja om. Men självfallet icke. Både folkpartiet och moderaterna har velat kittla de grupper som är kritiska i sammanhanget. Ett visst partis närvaro i utkanten av den politiska scenen har såklart ökat intresset att göra dessa utspel. M-minister Billström har varit flitig på att kräva och förutsätta både det ena och det andra av flyktingarna som söker sig en fristad och kommer till Sverige. Men kraven är som regel alltid riktade mot de enskilda individerna. Flyktingarna.
Kommunerna, och särskilt de som helt bangar det gemensamma ansvaret att öppna sig och ta emot människor på flykt, har på ett märkligt sätt gått fria från kritik och krav från statens sida.
Om landets samtliga kommuner hade visat mognad och hjälpts åt med åtdraget att ta emot de som flyr så hade migrations- och integrationspolitiken haft väsentligt mindre problem. Och grogrunden för missnöje bland landets medborgare hade kringskurits avsevärt. Det är väl känt att de värsta smitarkommunerna är styrda av m-ministerns partikompisar. Ofta med hänvisning till att bostäder saknas. Som om det var en konsekvens man inte insett när allmännyttiga bostadsbolag sålts av fortare än kvickt i dessa kommuner.
I dagens DN möts vi av rubriken "Låt inte flyktingarna bestämma var de ska bo". Jag förfäras över att mitt eget parti ska sälla sig till de som går ut och fiskar i grumliga vatten i flyktingfrågan.
Mycket av det som förs fram är viktigt. Framför allt det som handlar om att samtliga kommuner har ansvar för dessa frågor och att det är orimligt att några få burit och alltjämt drar ett så tungt lass.
Gärna snabbare asylhantering, bättre introduktion och möjlighet att kunna kombinera jobb och svenskastudier på ett sätt som inte är möjligt idag. Men det är bestickande att vi ska bestämma över flyktingarna var de ska bo. Det måste bygga på deras möjlighet att välja mellan goda alternativ.
onsdag 3 september 2008
Kl. 09.30
Spänningen stiger. Imorgon förmiddag tillkännages dagens Riksbanksbeslut när det gäller den sk. styrräntan.
Åtskilliga villa- och bostadsrättsägare fruktar besked om nya räntehöjningar. Hittills har inte regeringens ekonomiska politik varit någon kioskvältare. De pratar ju gärna om jobbavdraget som skulle ge mer pengar kvar i plånboken. Men sanningen är att för dig som har ett lån på 2 miljoner har räntehöjningarna mer än ätit upp det som jobbavdraget skulle ge. Sedan aug. -06 har räntan gått upp med 1,25% = 1500:-/mån. Jobbavdraget har för den som tjänar 28.000:-/mån inneburit en dryg tusenlapp...
Men bankerna blir glada.
Åtskilliga villa- och bostadsrättsägare fruktar besked om nya räntehöjningar. Hittills har inte regeringens ekonomiska politik varit någon kioskvältare. De pratar ju gärna om jobbavdraget som skulle ge mer pengar kvar i plånboken. Men sanningen är att för dig som har ett lån på 2 miljoner har räntehöjningarna mer än ätit upp det som jobbavdraget skulle ge. Sedan aug. -06 har räntan gått upp med 1,25% = 1500:-/mån. Jobbavdraget har för den som tjänar 28.000:-/mån inneburit en dryg tusenlapp...
Men bankerna blir glada.
Den här gången då?
Frekvensen av nyhets- och debattartiklar som sågar FRA minskar inte. Snarare tvärtom. Senast idag har en försvarlig grupp akademiker med olika profil ett auktoritativt inlägg på DNdebatt.
Jag undrar i mitt stilla om det varit möjligt för någon annan fråga att överleva ett så massivt motstånd och ändå, som det verkar, ha parlamentariskt stöd i riksdagen. Småpartiernas bedyranden att vilja göra annorlunda än det som redan beslutades i juni, hyser jag inte särskilt stora förväntningar på. Jag har intecknat någon liten krusidull i ett tillägg men inget som förändrar det som i grunden kritiseras. Massövervakning av dig och mig, utan någon brottsmisstanke som grund.
Manifestationen den 16 september utanför riksdagen i samband med öppnandet är ett viktigt tillfälle. Jag tror den kan få så stor uppslutning att den väcker genklang vida omkring. Bara vi blir tillräckligt många. Make it happen, tänk inte bara "jag borde...". Tänk: Jag ska.

(Illustrationen kommer från suddkludd.blogspot.com.)
Jag undrar i mitt stilla om det varit möjligt för någon annan fråga att överleva ett så massivt motstånd och ändå, som det verkar, ha parlamentariskt stöd i riksdagen. Småpartiernas bedyranden att vilja göra annorlunda än det som redan beslutades i juni, hyser jag inte särskilt stora förväntningar på. Jag har intecknat någon liten krusidull i ett tillägg men inget som förändrar det som i grunden kritiseras. Massövervakning av dig och mig, utan någon brottsmisstanke som grund.
Manifestationen den 16 september utanför riksdagen i samband med öppnandet är ett viktigt tillfälle. Jag tror den kan få så stor uppslutning att den väcker genklang vida omkring. Bara vi blir tillräckligt många. Make it happen, tänk inte bara "jag borde...". Tänk: Jag ska.

(Illustrationen kommer från suddkludd.blogspot.com.)
tisdag 2 september 2008
En lösning ingen vill ha

Ikväll har Värmdömoderaterna framfört sin lösning på att ungdomsgården Ettan i Gustavsberg, måste stänga för att ko(m)munledningen sålt marken.
Ett litet kyffe på Kvarnbergsskolan.
Ingen säger sig tycka att lösningen är fullgod. Men det är alltjämt vad som föreslås. Några alternativ finnes icke.
De återkommande försäkringarna under våren om att en fullgod lösning i centralt läge skulle till, har smulats sönder.
Och i sedvanlig ordning skyller de på tjänstemän som inte givit dem bättre alternativ. Det är så ynkligt.
Jösses kors

Är det någon mer än jag som tror att det skulle blivit ett j-la liv om Bosse Sahlin skulle sitta i styrelsen som utser chefredaktör för ett av landets största media?
"Johan Gernandt tycker dock inte att Filippas Reinfeldts roll i "stiftelsen svenska dagbladet" kan ses som kontroversiell.
- Vi talar om en modern kvinna - det vore befängt om man trodde att hon skulle gå i sin makes ledband bara för att han råkar vara statsminister."
Give me a break.
(Bilden är Svenskans egen.)
UPPDATERAD 3/9 KL. 23.50: Läser att det finns fler som reagerar. Det var då för väl.
Grattis Palin

Republikanernas konvent verkar inte vara någon smash-hit hittills.
Först var det orkanen Gustav. Nu är tydligen konventet satt i gungning av andra naturkrafter. Vice presidentkandidatens dotter sägs vara gravid i femte månaden. Det faktum att dottern är sjutton år och ogift har nu lett till kraftig kritik av McCains val av vice.
In the land of the free..
Jag håller som bekant på Obama. Men i det här fallet vill jag gratulera Palin till den kommande familjemedlemmen. Och beklaga moralisterna.
Rea på morötter till skolan

Det fortsätter att blåsa kring minister Björklund. Hans attityd och inställning till skolans problem och utmaningar har provocerat mig under en längre tid.
Ensidigt pekpinnigt fokus på regler, betyg och ordningsfrågor men aldrig en kvalitetsdiskussion som nagelfar de svåra, och viktiga, frågorna. Nämligen hur den svenska skolan kan professionaliseras och utvecklas bättre, hur skolan, lärarna, samhället samt barnen och dess familjer ska bete sig för att eleverna ska lära sig mer. Det torde vara ett okontroversiellt önskemål i den kunskapsutvecklande värld vi lever, där konkurrens om kunskapare blir alltmer knivskarp för varje år som går.
Men icke. Istället tycks den svenska utbildningspolitiken ha fastnat i ett träsk av "det-var-bättre-förr-då-var-det-iallafall-ordning"-retorik. Det är tröttsamt och fantasilöst. Betyg- och ordningsfrågans totala dominans i skoldebatten skymmer de viktiga frågorna, de verkliga utmaningarna. Är det för att Björklund har så lite att säga i dessa sammanhang som fokus kvarblir på frågan om betyg i trean? Eller femman? Eller sjuan?
Av de uttalanden som levereras och de förslag Björklund lanserar går det att skönja Björklunds egen 60-talsskola som förebild. Betygssystmet som föreslås är ett exempel. Är 1960-talets lösningar svaret på 2010-talets behov. Nej. Såklart inte.
Ibland har jag undrat om ministern själv har barn i skolåldern eftersom han gång efter annan uttalat beskrivningar om skolan som jag inte känner igen mig i, varken som mamma till en fjärdeklassare eller som engagerad i den lokala skolpolitiken.
Låt mig återigen fokusera betygsfrågan för att den är konkret och enkel. Ministern vill ha tidigare betyg så att föräldrar och elever vet hur barnet ligger till. Jag vet redan det. Genom det finmaskiga system som finns i min dotters skola har jag järnkoll på hur hon ligger till i olika ämnen. Vad hon är duktig på och i vilket ämne hon behöver träna mer. Vi skriver varje termin ett ämnesvist kontrakt mellan skolan och hemmet, mellan lärare - elev och förälder. Hon har en individuell utvecklingsplan (IUP) som fungerar utmärkt bra.
Jag tillhör inte kategorin som är prinicipiell motståndare mot betyg tidigare än i år 8 men jag förstår inte varför denna fråga tillåtits bli så dominerande i skoldebatten. Jag tror IUP-metodiken når väsentligt längre än en siffra på ett papper vid läsårets slut. Att tro att kunskapsnivåerna så drastigt skulle förbättras genom tidigare betyg är banalt.
Var det bättre förr? Ja, om man lyssnar till ministern får man onekligen det intrycket.
Jag var på kontaktsamtal i skolan igår med min dotter. Det ledde till att jag igårkväll frågade min pappa (som jag är uppväxt själv med) hur det fungerade när jag gick i skolan på 70-/80-talet. Hur involverad var han? När jag beskriver hur skolan arbetar idag och hur vi informeras och förväntas fungera som ett konkret stöd på olika sätt i vår dotters utveckling konstaterar han enkelt att, nej, så var det inte för tjugofem år sedan. Otaliga undersökningar och en mängd forskning visar på betydelsen för elever av förväntningar och stöd/engagemang hemma. Slutsatsen är enkel. På detta område har skolans sätt att arbeta utvecklats de senaste decennierna.
Motsvarande kvalitetsutveckling på olika områden är vad vi skulle behöva diskutera. Metodutveckling. Pedagogisk utveckling. Utöver att ständigt sträva mot nya landvinningar för att vässa utbildningen för våra barn och unga finns ett antal saker som är ofrånkomligt viktiga. Engagerade lärare, involverade föräldrar och tillräckligt med pengar så att klasserna inte svämmar över och så att det räcker till de som behöver extra stöd.
Några tips på vägen:
1. Leverera den satsning av resurser på skolan som du lovat. För Värmdös del är det 40 miljoner kronor som vi ännu inte sett skymten av.
2. Satsa på en fortbildning av lärarna som i praktiken kommunerna och de enskilda lärarna kan efterfråga. Modellen "Lärarlyftet" har inte fungerat, vilket enklast bevisas av hur lite av de avsatta pengarna som gått åt.
3. Släpp gnällretoriken och gå i spetsen för en positiv vision. Väsentligt fler kommer då att vilja kavla upp ärmarna och bidra, både elever, föräldrar, lärare och samhället i övrigt.
4. Se över lärarutbildningen och anpassa den för dagens och morgondagens uppgifter.
5. Formulera en vision som de 300 000 lärarna attraheras av och vill jobba för. Tröttheten är stor över det ständiga hackandet och ditt svartmålande av skolan.
6. Ställ piskorna i garderoben och börja rea morötterna i skolan.
Artiklar på temat:
Jan Björklunds bild av skolan ifrågasätts, SvD 28/8
Björklund blundar och tror, SvD 30/8
Björklunds trovärdighet ifrågasatt, SvD 31/8
Björklunds ansikten,DN 2/9
Fler steg i nytt betygsystem, DN 6/2
Förslaget påminner om 60-talets skola, DN 6/2
måndag 1 september 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
