Förstasidan i DNs kulturdel pryds idag av Stig Lindbergs kaffeservis "Spisa Ribb". Tidningen innehåller ett uppslag som handlar om Gustavsbergsproduktionens omvandling. Om hur den gamla industrin ömsade skinn, överlevde mot alla odds och nu, återigen, sjuder och växer.
Jag får gåshud när jag läser och tårarna skjuter upp i ögonen. Ett fenomen jag inte riktigt själv begriper. Vi talar om det över frukostkoppen. Kanske är det den geniuna hemmahörighetskänslan. Identitet och tradition, fabriken där farfar var förman finns kvar. Att känna igen människorna på bilderna som arbetar med tillverkningen förstärker känslan av identitet och hemmahörighet. Jag kommer att tänka på det nästa gång jag ser dem i affären eller konditoriet eller vid bandyplanen.
Kanske är det också för att det som de facto tillverkas engagerar. Färg och form. Design. Vackra saker gör mig glad. Här lever sedan decennier tillbaka en tradition som bygger på detta. Skönhet och funktion.
Artikeln plussar för den stora Glas- och porslinsmässan som ska hållas kommande helg, fredag-söndag. En hel mässhall, Stockholms näst största, proppfull med vackra saker. Eufori!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar