DN skriver idag om det som jag påpekade i ett av gårdagens blogginlägg. Att utbildningen för nämndemän behöver ses över.
Det är ett fall framåt att det nu tycks finnas en liten introduktionsutbildning för nämndemän, en endagskurs med genomgång av jävsregler, sekretess och tystnadsplikt. Det fanns inte när jag utsågs för femton år sedan.
Alltjämt visar de senaste dagarnas händelser att den utbildning som finns inte räcker.
De båda nämndemän som redovisat sin syn i skuldfrågan innan dom föll i Arbogamålet riskerar nu att bli polisanmälda. Det är rättens lagman som överväger detta.
Johannes Åman formulerar mina tankar kring detta faktum:
"Ska man vara rättvis så är det inte bara Arbogamålets nämndemän som misslyckats. När lekmännen talar bredvid mun kan inte domaren i målet, Per Kjellsson, lägga hela skulden på dem. Han har själv som rättens erfarne jurist haft den ledande rollen. Nämndemän med "glappkäft" är i hög grad hans eget professionella misslyckande."
Nu kommer nämndemannasystemet återigen att diskuteras och ifrågasättas. Det är olyckligt om den modell vi har nu skulle skrotas efter en debatt som jag gissar kan bli skarp i juristkretsar och även på andra håll. Jag tillhör definitivt en av tillskyndarna till systemet med en medborgarförankrad domstol.
Det går dock inte att blunda för att systemet är behäftat med trovärdighetsproblem i olika avseenden. Det är ett problem att landets nämndemannakår har en genomsnittsålder som närmare motsvarar PRO-avdelningens än genomsnittsvenskens, och vars representativitet lämnar mycket i övrigt att önska. Sällan ser vi varken nysvenskar eller ungdomar på nämndemannasätena. Det är med dubbla känslor jag ändå landar i ståndpunkten att vi kanske måste skapa andra rekryteringsvägar än via de politiska partierna. Jag hoppas att debatten fokuserar denna typ av frågeställningar snarare än frågan om nämndemannasystemets existens över huvud taget.
UPPDATERAD KL. 12.50:
Nu agerar fler för att nämndemännen ska ges bättre utbildning.
