Varningens finger

Jag kommenterar inte särskilt ofta opinionsundersökningar. Väljaropinionen är alltmer lättrörlig och knappt ens dagsfärska siffror är något att lita till.

Den senaste månaden har olika mätningar redovisat att övertaget för oppositionspartierna växer.

Det finns de som tar siffrorna till intäkt för segervissa kommentarer. Det är dumt. Det sämsta vi kan göra med dessa nyheter är att ta dem för något mer än vad de är; nämligen ett mätresultat som är giltigt i just denna stund, när mätningen gjorts.

Resultaten ger oss ökat självförtroende, råg i ryggen. Men ett gott självförtroende bor vägg i vägg med självgodhet och hybris. Fula karaktärer som inte lockar många sympatier. De ska vi passa oss för.

Lika dumt är det av partierna som ligger i underläge att gällt gnälla över mediernas rapportering och ytterligare stegra konfliktnivån i debatterna. Jag tror inte man vinner särskilt många nya sympatisörer med den retoriken, snarare blir reaktionen att ännu fler medborgare vänder politiken ryggen alldeles.

----

Det är en intressant paradox att förtroendesiffrorna för de politiska företrädarna ser ut på ett sätt samtidigt som partisympatierna pekar i motsatt riktning. I klartext; Reinfeldt har högt förtroende och Sahlin lågt, samtidigt som oppositionen drar ifrån alliansen i väljarsympatier.

Slutsatsen måste bli att vi ska fortsätta poängtera politikens innehåll. Peka på dubbelmoralen i att sänka skatterna mest för den tiodel som är rikast, samtidigt som våra medborgare som lever i det myntade "utanförskapet" tvingas till allt sämre levnadsvillkor. Peka på dubbelmoralen i kritiken mot våra förslag som ofinansierade när gynnandet av de rikaste tio procenten sker just ofinansierat, med lånade pengar, kostnader som vida överstiger våra föreslagna förändringar i sjukförsäkringen. Och peka på dubbelmoralen i att kräva besked av oppositionspartierna i frågor där regeringspartierna själva inte är överens och har en gemensam linje.

Vi ska framföra våra åsikter med självförtroende. Men inte med självgodhet.

Statistiken talar sitt tydliga språk, den fråga som regeringen själva utsåg till förra valets viktigaste fråga har misslyckats. Arbetslösheten och utanförskapet har ökat istället för minskat.

Igår var det åtta månader kvar till valet. Jag ser fram emot de sju månaderna och tjugonio dagarna tills vallokalerna stänger. Vi ska prata politik med våra väljare varje dag fram tills dess!