tisdag 27 november 2007

Fars på demokrati

Och då menar jag inte far som i pappa.

Imorrn är det dags igen. Fullmäktige. Möte med kommunens högsta beslutande församling.

Det var en vecka sedan sist. Då behandlades budgeten för nästa år. Till klockan tre på natten. För att ordföranden gillar att höra sin egen röst. Han läste upp långa haranger ur handlingarna inför besluten. Något som aldrig tidigare behövts. Då har ordförandena nöjt sig med att fråga församlingen:
-Är fullmäktige redo att gå till beslut?
-JA.
-Förslaget till beslut finns i handlingarna, kan vi besluta enligt förslaget?
Och så vidare..


Imorgon vill de välja folk till nämnder och styrelser för nästa år. Trots att ett gruppledarmöte för ett par veckor sedan var överens om att det skulle göras på mötet den 19 december. Detta leder till att bara några partier vet vilka personer de vill utse eftersom de andra ännu inte haft sina medlemsmöten.

Hövdingens motiv för att helt plötsligt tidigarelägga valen var att mötet i december skulle vara så belastat med många punkter, sa han. Idag fick vi dagordningen till kommunstyrelsen om en vecka som förbereder fullmäktige i december. En handfull ärenden är på agendan..

Att jämföra med morgondagens 54 punkter..

Trovärdigt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Lycka till.
Good luck.

Anonym sa...

Demokrati är viktigt.

Vad som slår mig ibland när jag läser det du skriver är att ni gör demokratin till den största förloraren av alla även om du ofta har mina sympatier så tycker jag att ni borde tänka på det också.

Anonym sa...

Demokrati är en allvarlig fråga. Och ibland dessutom svår.

Jag tror du har rätt i att all min kritik som levererats här det gångna halvåret riskerar att "vanliga människors" avståndstagande till politiken ökar. Det är verkligen inte något jag önskar. Problemet är bara att om vi inte protesterar det maktmissbruk som pågår finns ingen möjlighet att få en ändring till stånd.

Samtidigt förstår jag att människor som står utanför det politiska arbetet uppfattar det som att vi bara käbblar. Det eländiga är att det jag skriver om bara är en liten, liten del av det som inte hanteras på ett sjyst sätt. Skulle allt tas upp blev det för erbarmligt tråkigt att läsa.

Det finns hopp, det tror jag. Det finns kloka, rättrådiga politiker också "på andra sidan". Min förhoppning är alltjämt att de ska markera mot de mest flagranta dumheterna. Då kan vi börja debattera sakpolitik istället, mycket roligare och viktigare!

Annika