Idiotiskt

Gick på morgonen förbi Gustavsgården, ett av kommunens servicehus påväg till arbetet.

-"Kom hit", skriker Alice, farmors gamla kompis. Ilsket.

Jag snabbar på stegen.

-"Vad är det nu för skit ni hittat på i kommunen, att inte Iréne ska få vara kvar?" Hon är arg och förebrående. Jag förstår snart varför.

Iréne förkroppsligar i Värmdö omsorg och värme för de gamla i kommunen (och långt utanför våra kommungränser också för den delen). Hon utsågs nyss till Årets Värmdöbo där hon kammade storslam i medborgaromröstningen trots hård konkurrens.

Hon driver projektet "Guldkanten". Från början ett kommunalt projekt men eftersom synergierna kunde bli större med pensionärsföreningarna involverade fick för ett par år sedan Värmdö föreningsråd ett kommunalt bidrag för att ha Irene som projektledare. Hon fick tjänstledigt från sitt gamla kommunala jobb som projektledare för att fortsätta med samma arbetsuppgifter men nu tillsammans med föreningslivet. Mervärdena var stora för alla parter.

Verksamheten är imponerande till sin omfattning och förgyller som namnet antyder tillvaron för våra gamla vardag som helg.

Otaliga artiklar har skrivits om framgången med verksamheten, både i lokalmedia liksom rikspress. Många har förfrågningarna och inbjudningarna varit från andra kommuner som velat höra Irene berätta om projektet.

Nu vill inte längre kommunledningen acceptera upplägget att Irene är tjänstledig. Hon måste säga upp sig. Alternativt har hon fått ett erbjudande att börja på en av kommunens skolor som elevassistent för ett barn i lågstadieålder. (Hon har arbetat inom äldreomsorgen i decennier).

Detta görs trots att pensionärerna på ett möte den 22 maj vid en fullsatt utfrågning fick löftet från ansvarig politiker, ordförande i Nämnden för äldre och funktionshindrade, att Irene skulle få vara tjänstledig på obestämd tid och att verksamheten definitivt skulle finnas kvar. Strax därefter upprepades löftet i en fullmäktigedebatt.

Nu hänvisas helt plötsligt till kommunens personalpolicy. Den medger inte längre tjänstledighet.

Då finns det, som jag ser det, två alternativ:
1. Gör ett undantag. Policy är inte detsamma som lag. Det finns tillfällen när man frångår sina riktlinjer för att förutsättningarna är så speciella. Detta är ett typiskt sådant fall. Risken för att det skulle bli prejudicerande för andra anställda är obefintlig. Detta är specialfall i så många avseenden. Hon är ju för katten tjänstledig från sitt eget jobb!

2. Om kommunledningen inte i något fall kan tänka sig undantag från sina riktlinjer utan vill betrakta den som en lag - skriv om policyn.

Irene står nu i begrepp att acceptera en tjänst hon egentligen inte vill ha, och kommunen står i begrepp att förlora en sina stoltaste verksamheter.


Gång efter annan verkar m-ledningen tro att de finns till för systemens skull, inte för medborgarnas. Det är stolligt, galet, knasigt, idiotiskt - vad du vill.