måndag 24 mars 2008

Protest!

Efter en dryg vecka i förkylt tillstånd, vissa dagar mer andra dagar mindre, fick jag idag nog. SPATT i hela kroppen, en degig, slapp och blek kropp som inte fått något riktigt motionspass på nästan två veckor krävde en insats.

Så jag gick till badhuset idag. Gymade. Ordentligt.

Nu protesterar hela kroppen, talar liksom fysiskt om för mig att tilltaget var jävligt dumt. För tidigt och för intensivt. Nu ska jag tydligen straffas. Frossa och kli i halsen. Lätt värk i hela kroppen. En märklig trötthet.

Vilken f-baskat envis infektion.

4 kommentarer:

long term capital management sa...

Kroppen försöker säga dig något, den säger:
- Var rädd om mig, så är jag rädd om dig.

Kroppen är i detta avseende reciprok, i det att den ger vad den får, och får vad den har gett.

Kroppen vänder inte den andra kinden till. Kroppen är som åsnan i den antika fabeln, vars rygg knäcktes av ett halmstå, men som också drog vad två oxar inte mäktade med, när den blev smekt över manen.

Kroppen har du alltid omkring, innerverad med vidsträckta, lustfyllda upplevelser och sluga bakhåll.

Kroppen, det är du.

Annika Andersson sa...

Den borde inte klaga, det borde den verkligen inte.
Bortskämd med mat, sömn, promenader, vila och lagomt ansträngande trevligheter.

Med din beskrivning borde det vara oxedags nu så mycket input som de 157 cm fått den senaste veckan.

Ser fram mot det, att den ska börja dra lite..

long term capital management sa...

157 är ett primtal. Universum försöker säga dig något.

Annika Andersson sa...

Det växer.. I förra inlägget var det kroppen som försökte få något sagt. Nu är det universum...

A