söndag 30 mars 2008

Sorg och förtröstan


Hon kom som ett litet yrväder till oss för några månader sedan. Rätt var det var hade lilla nystanet blivit väldigt stor, 25 kg större.

Så började hon linka lite smått. Snart hade linkandet övergått i haltande och det blev nödvändigt att undersöka ordentligt. En kronisk ledsjukdom i den lilla stora battingen. Djupt sorgligt. Hon har sedan några veckor fått flytta hem till sin kennel, tillbaka till mamma och pappa och urhusse&urmatte igen.

E har varit ledsen såklart. Men samtidigt rationell och klok på sättet som utmärker barnet. -Jag tror hon vill vara med sin mamma och pappa och syster om hon har ont.

Likväl sorgsenhet.

E som lillmatte tillsammans med sina gudföräldrar bestämde sig för någon vecka sedan för att kika på nya kennlar. Inte oväntat blev de fullständigt knockade vid mötet med nya små krabater. Igår for de norröver för att hämta Alice. Det blir en bild på hjärtat så småningom, snarlik den på bilden ovan!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du verkar vara en klok person, måttfull och balanserad, och det ska nog mycket till innan du blir irriterad.

A propos din rad om att du brinner för ett samhälle som rymmer alla människor, kommer jag att tänka på Viktväktarnas gamla slogan:
"Vi verkar för en värld är alla får plats."

Anonym sa...

Kan man inte sätta ditt ett träben - då kan den ju leka apport med sig själv?

Anonym sa...

Så bra att det fanns en väg vidare - även om mitt hjärta blir tungt, allra mest för din E.
Min lilla trasselvalp har bott här i tre månader och är en sån självklar och efterlängtad del av vårt hushåll. Lycka till med nytillskottet!