söndag 4 maj 2008

Lurad? Va? Vem? Jag??


Antingen är jag urslug. Uthållig och med örnkoll bevakar jag priserna på det mesta som intresserar mig, såväl mat som kläder och prylar i största allmänhet. Ingen kan fynda som jag.

Eller så är jag superlurad. Som alltid kommer hem med en kasse innehållandes det som var snyggt för ett halvår sedan..

Nu under ledigheten hände det igen. Tillbringade en av dagarna i stan. Och fyndshopade.

En mörkgrå finribbad tunn kofta.
(-"Mörkgrått, hm.. är det snyggt i maj..?"
-"Jamen det är tidlöst, en bra färg. Användbar. Även i höst. Mycket praktisk Annika - köp den!").
Så visst köpte jag. För en styv hundring. Ett kap.

En mörkgrå finribbad klänning..
(För ny inre dialog, se ovan..).
Med den skillnaden att priset var en styv femtiolapp. Ett KAP.

En vit snobbskjorta bedårande småblommig i silver. ALLDELES FÖR DYR för två veckor sedan. Nu nedsatt trehundra spänn. -"Ett omen, IT'S A SIGN", väser den inre rösten. Så trots att den alltjämt är dyrare än vad jag tycker egentligen var tillrådligt för skjorta så kom den naturligtvis med hem. Och jag kommer självklart känna en särskild stolthet när den kommer på, "hehe.. jag kan fynda jag, hehe..!"

Men innerst inne vet jag att jag beter mig PRECIS så som de kalkylerar alla sälj-, kampanj- och marknadsansvariga därute..

Bodyshops oliv dusch&bad betalar jag dock fullpris för. Varje gång!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tips om ett äkta fynd finner du på min blogg idag.

Puss och kram/Syster

Annika Andersson Ribbing sa...

Super, verkligen super..
Jag är fast..!