Snart är onsdagen den elfte juni till ända. Jag kommer att gå till sängs med leende.
Det var skolavslutning i Es skola idag. Den fjärde i ordningen. Den bästa (igen). Och den sorgligaste.
Barnen sjöng nämligen ännu finare än förra året, trots att vi inte trodde det möjligt. För ett par månader sedan kom E hem med en lapp från Carl på fritids. "Jag har en idé och skulle vilja starta en kör för fritidsbarnen - vill Du vara med?" var innebörden. Det ville E.
Idag fick de sjunga första numret på avslutningsceremonin. Ett jättestort lass med barn, killar och tjejer i 6-10-årsåldern kilade upp på scenen. Carl stod mittemot dem med gitarren på magen. De glittrade ikapp. Och sjöng "Tvärtomsången" så att taket lyfte.
Jag var säkert en superskämmig mamma, som log bredare än någonsin samtidigt som tårarna rann.
Efter ceremonin i matsalen för halva skolans elever var det dags för det laddade avskedet. Nu skulle E och hennes klasskompisar tacka sin fröken Astrid för de gångna tre åren. Fantastiska fröken Astrid som givit dem en så bra start i skolan. Som motiverat, peppat och uppmuntrat. Som tröstat, medlat och berömt.
Jag skulle önska att alla fick en sådan bra början! Och att det funnes ännu fler Carl och Astrid.
Fann denna bild av Carl på nätet, hoppas han inte har något emot att jag lånar den.
Till hösten kommer fröken Anna att ta emot. Det blir säkert också bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar