Ibland är det skönt att fundera högt och tycka till om stort och smått. Somligt i hast och annat mer genomtänkt. Ofta kring politik och samhällsfrågor. Ibland mer personligt.
torsdag 30 augusti 2007
Adlig gen slog ned
Vid middagsbordet:
Pappa J (med adligt påbrå): -Kan du skicka mig saltet, E?
Dottern E, 8 år: -Vaa..?! (släpigt)
Mamma A (jag): -Pappa undrade om du kunde skicka saltet?
J: -Vet du E, det skulle vara trevligare om du kunde säga "hursa?" istället, när du inte hörde vad personen som pratar sa. Vad säger du om det?
Jag stönar inombords. Hursa? Finns det någon människa under hundra som säger så?
Jag: -Eller så kan du säga, "vad sa du..?", med ett ett vänligt tonfall.
E funderar några sekunder, sen säger hon frågande; -Är det inte bättre med "ursäkta mig, jag uppfattade inte riktigt vad du sa"?
Ridå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men haha! Moster säger: Ehhhh what?
Haha... alla familjer har mer eller mindre sina kommunikationsproblem!
Mia
Vad blir egentligen resultatet av att korsa rött blod med blått..?
(Jag håller nog på din linje i det här fallet... Eller Js.)
:-)
Vafalls? Har barnet ingen hut? Säga emot sina föräldrar så där. Att hennes eget förslag var bättre hör absolut inte hit. Någon skick och fason får det vara!:-)
Skicka en kommentar