Hagalen

Det finns vissa tillfällen på året som på ett fundamentalt sätt väcker Hajävulen inom mig. Idag är en sådan dag. Porslinets dag i Gustavsberg.

Det innebär att alla begåvade konstnärer öppnar sina ateljer och visar upp sina alster till allmän beskådan. Därtill får vi möjlighet att köpa de olika klenoderna till förmånliga priser. Men det gäller att hänga på låset och vara målinriktad. De riktiga kapen försvinner snabbt.

-Kolla! tjoar jag vid utblicken genom fönstret mot grannhuset där ateljerna ligger. Utropet är så superentusiastiskt att J hukar i sin position i fåtöljen med tidningen i knät. Han känner väl igen tonfallet och vet att det riskerar ligga en förhoppning om att vara sin hagalna kärestas sällskap vid räderna i de små vitmålade rummen där artisterna verkar. Vid utsikten att behöva agera sherpa och trängas i varma lokaler med horder av tillresta blå- och vithåriga tanter tar han på sig sin mest ointresserade och avoga min. Han vet inte att sällskap redan är ordnat.

Timmen senare kommer jag tillbaka fullastad för en avlämning.
-Julklappar! jublar jag. Massor har jag köpt! Titta! Och så sliter jag upp skålar, krukor och fat. Då kikar J intresserat och fäller berömmande kommentarer. Han tycker nämligen också om vackra saker, bara han själv slipper skaffa dem. Jag blir särskilt glad över att vi har samma favorit. Kina Björklunds gallerskål. Den kommer att göra mig glad många dagar framåt.

Efter en snabb dusch kan jag ta mig tillbaka igen, denna gång för att sakta titta, känna, vrida och vända på sakerna. Nina Pärnerteg, Åsa Göransson, Eva Kai-Larsen, Monica Johansson, Carina Seth och alla andra..
Och dricka en kopp kaffe.