Att LIX-testa sig

Nej. Det handlar inte om någon ny sexuellt överförbar sjukdom som man nu kan testa sig emot. Inlägget handlar om språk och skrivarkonst.

Har ägnat några timmar av helgen åt att tillsammans med några partikompisar skriva interpellationer till kommunfullmäktige på torsdag. Ibland trasslar man till det för sig när det ska skrivas. Vissa texter blir långa, onödigt långa, medan andra inte tillräckligt fullödigt beskriver det man vill komma åt med sina frågor till politikerna i ansvarig ställning.

Men så presenterade partikompisen och oppositionsrådet Johanna i Solna ett fiffigt litet redskap för ett tag sedan. LIX-mätaren. Man tar helt enkelt sin lilla text och klistrar in den i en räknare, trycker på analysknappen, och snart har man besked om huruvida texten är lättillgänglig som en barnbok eller knepig som den omständigaste kanslisvenska upphöjd i sju. Skalan har fem nivåer.

Så jag körde alla interpellationer i mätaren och fick en fingervisning om det var någon som behövde justeras. Det var det. Mätaren indexerar utifrån texternas, ordens och meningarnas längd. Man kan få barnboksbetyg på en längre text och byråkratsvenskabetyg på en kortare. Lite eftertanke renderar kontrollen. Man kan fundera på om den femte inskjutna bisatsen verkligen fyller sin funktion eller om det går att skriva på ett lite mer lättillgängligt sätt. Jag skulle tippa på att den här texten, pga av relativt långa meningar hamnar någonstans i mitten på skalan.

Vill ni testa på era egna alster - håll tillgodo, här finns en länk.
http://stp.ling.uu.se/~gustav/lixcounter/index.php