Ibland är det skönt att fundera högt och tycka till om stort och smått. Somligt i hast och annat mer genomtänkt. Ofta kring politik och samhällsfrågor. Ibland mer personligt.
torsdag 28 juni 2007
Eller inte..
Men jag inser att det nog inte kommer gå att låta bli att skriva en rad då och då..
Frekvensen av nya inlägg blir nog mer rapsodisk de närmaste veckorna iallafall. Glad sommar!!
Undrar om det inte är samma Annika som skrev en kommentar i min gamla blogg; highwaylights.blogg.se, rörandes filmen "Så som i Himmelen"? Kan såfall låta dig veta att jag flyttat till patthulin.blogspot.com
Det var jag, erkännes. Tror dock aldrig jag fick svar.
Marcus, jag blir glad att höra av dig! Vore så skoj att ses om du kommer hem något. Tänkte på vår galna kväll tidigare i veckan när det var ett år sen. Mojitos, fotboll, trummor och dans i din studio. I O Y. Familjen hälsar tillbaka, både liten och stor.
Jag har längtat efter bloggen efter dagar utan tillgång. Det är som med riktigt goda vänner. Såna man kan dela även sina mindre smickrande sidor med, även om nu inte allt publiceras. Sinnesstämningen slår igenom, åtminstone ibland. Det tror jag.
Det roliga med bloggeriet är faktiskt att om man bjuder på sig själv, anstränger sig och investerar, så får man tillbaka. Som med vänskap.
7 kommentarer:
Undrar om det inte är samma Annika som skrev en kommentar i min gamla blogg; highwaylights.blogg.se, rörandes filmen "Så som i Himmelen"? Kan såfall låta dig veta att jag flyttat till patthulin.blogspot.com
Glad midsommar och en riktigt skööön semester önskas från Marcus i Bryssel - hälsa familjen ;)
Man kan inte bara starta en blogg och sedan lämna den vind för våg. Eller jo, man kan, men det blir trist.
Typiskt av en Lundellfan att luta sig mot mästarens ord, att även en inställd konsert är en konsert.
Det uteblivna bloggandet som en slags kommentar.
Vad tjänar det till att leva om man inte rör andras liv?
Det var jag, erkännes. Tror dock aldrig jag fick svar.
Marcus, jag blir glad att höra av dig! Vore så skoj att ses om du kommer hem något. Tänkte på vår galna kväll tidigare i veckan när det var ett år sen. Mojitos, fotboll, trummor och dans i din studio. I O Y. Familjen hälsar tillbaka, både liten och stor.
Jag har längtat efter bloggen efter dagar utan tillgång. Det är som med riktigt goda vänner. Såna man kan dela även sina mindre smickrande sidor med, även om nu inte allt publiceras. Sinnesstämningen slår igenom, åtminstone ibland. Det tror jag.
Det roliga med bloggeriet är faktiskt att om man bjuder på sig själv, anstränger sig och investerar, så får man tillbaka. Som med vänskap.
För vems skull skriver man.. Det brukar jag fundera på ibland.
Skicka en kommentar