lördag 23 juni 2007

En fantastisk, grå midsommardag


Vad gör man en midsommardag när de gråtunga skyarna inte synes ha något slut och det kletiga regnet kryper innanför skinnet på en?

1. Man sover länge.

2. Man äter en lång, lång frukost som snudd på övergår i lunch utan att man är medveten om det.

3. Lagom till klockan 13.05 när säsongens första "Sommar" på P1 ska dra igång (därtill med den intressantaste sommarprataren för säsongen) så är kaffekannen fylld och fatet med Ballerinakakor dukat. Därtill skurbaljan med gummihandskarna riggade så att årets sommartvätt av svärfars kök kan gå av stapeln parallellt med det efterlängtade radioprogrammet.

4. Man tar svängen om lägenheten för att vattna blommor och bada barnet.

5. Man åker vidare till svärmor på andra sidan stan, springer en halv mil och drygt det och duschar därefter i en evighet.

6. Slår sig ned vid dukat bord, en fantastisk middag med tända ljus och vin, hurra-hurra för svågern som fyller trettioett.

7. Gonar ned sig i soffan framför storbilds-tvn med en mastodontstor kanna te och rabarber- och jordgubbspaj samt den för kvällen hyrda filmen "The departed".

Kort sagt, man känner livet i sig.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Låter mysigt, rabarberpaj är gott. Glöm inte grädden!
Hur var Lundell?

Anonym sa...

8. Man undviker metodiskt att svara på desperata telefonsamtal från sin enda lillasyster i världen...

(Men om det innebär att du inte svarar på några alls samtal så är det okej. För då vilar du som du ska.)

Kram och glad midsommar i efterskott på er!

Nathalie Sundesten Landin sa...

Ha en trevlig sommar! Kram Nathalie

Annika Andersson Ribbing sa...

S: Lundell var ..sådär. Och ändå fantastisk. Det är väl så det är med "idoler". Man gillar blotta närvaron, nästan oavsett hur den ter sig.

Mycket i programmet var kändes igen. Mycket var förutsägbart. Musiken. Tröttheten över "det nya Sverige". 60-talsnostalgin.

Under delar av programmet tänkte jag att det kändes som att Jens Peterson regisserat hela radioprogrammet. Hans biografi över Lundell "Härifrån till evigheten" karaktäriserade mycket av det som förmedlades nu, återigen.

Men idoler är man snar att förlåta. Förutsägbarheten övertrumfas ändå av känslan att få några nya skärvor att lägga till de gamla. Några guldkorn fanns det allt.

Älskade syster: Förlåt mig att jag inte haft mobilen till hands. Du är fantastisk! Ta hand om dig i Vegas och sug märg och must ur upplevelsen som är dig väl förunnad!

Nathalie: Detsamma till dig och er!