Makten talar

Ikväll firade demokratin nya segrar i Värmdös kommunfullmäktige. Inte.

Denna afton gällde det frågan huruvida ersättarna som sitter i fullmäktige ska ha rätt att yttra sig och delta i debatten. I Värmdö har vi 51 ledamöter och 30 ersättare. På försök infördes möjligheten för snart två år sedan. Ersättare fick samma rätt att uttala sig och debattera som ordinarie ledamöter.

Det har rent generellt inneburit att inläggen från talarstolen blivit fler men kortare, i olika debatter. Mer snärtiga diskussioner och diffrentierade argument har varit en kvalitetsförbättring. Därtill upplever ersättarna det mer meningsfyllt att komma, vara pålästa och engagerade. Det är ju inte så konstigt. Men igår kväll avskaffades den modellen.

Under det gångna halvåret sedan Alliansen tillträdde har mycket förändrats när det gäller förutsättningarna att verka politiskt i Värmdö. Till det sämre. I varje detalj har syftet varit att minska opposionens möjligheter att arbeta och göra sitt jobb. Nej, jag trodde inte heller att det var så cyniskt till en början. Men på punkt efter punkt genomförs försämringar. Argumenten är urkassa och till slut återstår faktiskt bara det som en rimlig förklaring, att man vill visa maktmuskler och göra det tristare och svårare för oss att verka politiskt.

Några exempel:
*Alla partier var före valet överens om att resurserna för det politiska arbetet skulle sänkas. Konsekvensen blev nu att oppositionen fick rejäla neddragningar medan majoriteten ökade sina resurser.

* Arbetsutskotten, som bereder alla ärenden (och som ibland kan lösa ärenden av "delikat" karaktär) avskaffades. Det innebär att oppositionen förlorar insyn i vilka ärenden som är gång, möjligheterna att efterfråga faktaunderlag som eventuellt saknas inför beslutet och att oppositionen inte på förhand vet vad det är som kommer att föreslås på mötet i de olika frågorna. Det finns som regel ett förvaltningsförslag men mer än en gång har det inte varit detsamma som den politiska ledningens förslag till beslut. Många förvirrade timmar på sammanträden går åt att reda ut elementära saker. Timmar som kunnat ägnas åt viktigare saker.

*Vice ordförandeposterna i Värmdö innehas avmajoriteten. Jo, det är sant. Jag har kikat runt och kan konstatera att det är en tämligen unik lösning att det inte finns någon vice-funktion på oppositionssidan.

*Nämnderna består av något så udda som ett jämnt antal ledamöter. 8 stycken. Varför? Jo, för att maximera majoritetens antal platser. Hade man följt praxis i nämndförsamlingar, ett udda antal, så hade utfallet blivit 6-5, 5-4 eller 4-3 (beroende av nämndens storlek) i styrkeförhållande. Genom att välja siffran åtta så blir det istället 5-3. Fiffigt va!

På senare tid har många alliansföreträdare sökt kontakt. Gemensamt för samtalen har varit att det skulle behövas ett annat tonläge i Värmdöpolitiken. Mindre konfrontationsorienterat och mer resonerande. Att ge och ta. Alla behövs. Tja, ungefär på det temat. Vissa har gått längre och menat att alla ovanstående försämringar känns skämmiga och pinsamma.

Och så nu, bort med möjligheterna för ersättarna att yttra sig. För vårt parti innebär det att tre nyckelpersoner (gruppledare för olika nämnder) nu tystas. Vi sökte en kompromiss. Och förslog att man skulle kunna kvitta ut ordinarie ledamöter och kvitta in ersättare under specifika punkter så att det inte blev fler än 51 som hade rätt att yttra sig i respektive ärende. Jag såg nickningar bland flera i majoritetsgruppen över förslaget när jag stod i talarstolen.

Alliansledaren begärde snabbt ordet och dödade alla sådana möjligheter. Tondövheten fick ett ansikte. En ny demonstration i maktfullkomlighet. Det blåser nya vindar i Värmdöpolitiken. Bortsvepta är begrepp som samverkan och samarbete.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur länge man som partikompis tycker det är okej. Och hur länge man står ut med "ledarskapet" som utövas.