Povel fattas mig

Så glad jag var bara härom dagen när Henrik Dorsin förärades årets Karamellodiktstipendium. Varje år när en ny pristagare utses påminns vi också om Povel själv.

Att skriva om hans gärningar såhär på dagen som beskedet om hans bortgång nått ut är vanskligt. Jag sparar på alla superlativer som tränger på och vill ut. Och konstaterar bara att Povel kommer att fattas oss länge.

Må du vill i frid, du ordvrängande världsglädjare.