Mediernas huvudnyhet är kraven på att socialchefen i Vetlanda ska avgå. Något så ovanligt som en "kommunal demonstration" har ägt rum i Småland idag, där hundratals arga Vetlandabor uppmanar socialchefen att lämna sin befattning. Dokumentären som sändes tidigare i veckan har väckt enorm uppståndelse. Debatter, medieinslag, artiklar och bloggar har behandlat frågan i flera dagar nu. Och i kölvattnet på huvudfrågan; hur kunde det ske och vilka blir konsekvenserna nu? följer också diskussioner om "god journalistik", dolda kameror och sensationsmakeri.
För socialchefen gör nog fredagen den trettonde skäl för sitt namn. Jag kan tänka mig att hans telefon ringt oavbrutet och att han utsätts för en extrem ilska och aggressivitet. Samtidigt är det en västanfläkt i jämförelse med vad "Louise" fått utstå under många långa år. En tuff behandling av de tjänstemän som inte agerade i frågan kompenserar inte Louise lidanden men att den grava felhanteringen måste få konsekvenser utgår jag ifrån att alla är ense om. Det är nog ingen vågad gissning att han lämnar sin post inom en vecka (om han inte redan gjort det under tiden jag skrivit).
MEN. Det viktigaste arbetet återstår. Att faktiskt gå till botten med hur det kunde hända och, framför allt, att vidta åtgärder för att förhindra att det någonsin inträffar igen. Min kollega Peter föreslog i ett inlägg tidigare att detta borde leda till en översyn av lagstiftningen och att en Lex Louise utarbetas. Alla jag känner som arbetat med socialpolitik har vittnat om hur komplicerat det är att göra rätt bedömningar och fatta beslut om rätt åtgärder. Om en omarbetad lagstiftning kan underlätta arbetet aldrig så lite så hoppas jag att arbetet påbörjas på måndag.
Jag tillhör de som av och till kritiserat "dold-kamera-journalistiken". Å andra sidan tror jag tyvärr att den i vissa sammanhang är av nöden tvungen. Skjutjärnsjournalistik a la Josefsson är visst problematisk, när reportagen blir hårt vinklade och ensidiga och mer tycks producerade för att bevisa den enskildes egna tes än att sakligt spegla ett skeende eller en företeelse. Men det åvilar faktiskt också oss som mediakonsumenter ett ansvar att tolka och bedöma det vi får oss till livs. När det gäller dokumentären "Louise" är den omstridde upphovsmannen bara värd erkännande och respekt som jag kan se det. Hade det funnits förmildrande omständigheter eller förklaringar som han valt att mörka i sitt program torde det ha framkommit nu.
Kvarstår gör den påtagliga upplevelsen av samhällets svek mot Louise. Måtte det aldrig inträffa igen.
2 kommentarer:
Jag tycker det ligger en hel del i Aduktussons kritik mot Josefsson. Han är inte hederlig.
I fallet Louise var det ju egentligen ingen nyhet, den hade rapporterats av många andra medier tidigare.
Jag har också från tid till annan varit kritisk mot Josefssons arbetsmetoder och uppenbara vurm för att bekräfta den egna tesen.. I detta fall är jag enbart glad att reportaget gjorts. Röster i debatten har hörts kring det faktum att detta inte är någon "ny" nyhet, att den har redan rapporterats i olika medier..
Med tanke på de starka reaktioner dokumentären väckt så finns mycket kvar att diskutera.
Jag är dessutom övertygad om att det i en mängd kommuner i detta avlånga land just nu, i dagarna, pågår en översyn av rutinerna kring dessa frågor, som en konsekvens av debatten som kommit att bli. Det är BRA.
Om det faktum att Louises lidanden kommit till en bredare allmänhets kännedom leder till att man tätar eventuella luckor i de byråkratiska systemen, och det i sin tur leder till att bara någon hindras att hamna i hennes helvete, så är det skäl nog att hylla programmet.
A
Skicka en kommentar