I många olika sammanhang har tesen att sömnen inte har något "minne" återkommit. Olika har predikanterna varit men bestämdheten med vilket de hävdat sin uppfattning har varit stor.
Nu är det bevisat att de har fel. Efter en månad med konstant sömnunderskott och ett samlat minus större än jag vågar tänka på, har nu stora inbetalningar gjorts på sömnbanken, tjugotre timmar av de senaste fyrtioåtta har tillbringats i just detta sköna tillstånd - sovandes.. Många fina drömmar har det hunnit bli.
Däremellan har tiden ägnats åt matexcesser med familjen där mina matlagande proffs, mor och storebror, tagit de kulinariska upplevelserna till nya nivåer. Samtal har vi haft, om den hur trist långfredagen var förr i världen. Svärmor och far har bidragit med målande beskrivningar om den dystra musiken på radion, alla stängda affärer och biografer och den totala känslan av blöt, tråkig filt över hela dagen.
Snack och skratt. Schackspel och äggmålning. Sånger och långpromenader. En härlig tid.
För den som är sugen på mustiga detaljer och elaka kommentarer kring hur det egentligen gick till när familjen samlades på långfredagen rekommenderas en titt på lillasysters anteckning. (Jag vet, den här helgen SKA jag lära mig länka I texten, tills vidare får jag lov att hänvisa till raden härintill - Carrie Bradshaw, fast på längre svenska).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar