Meningen med ledighet

Min man frustar vid frukostbordet.
-Vad är meningen med ledighet egentligen? Nu måste jag verkligen börja rätta.

Dottern och jag känner igen mönstret. Två dagar kvar av lovet, han börjar gå upp i varv igen. Det har alltid varit en lisa för familjelivet att J har lov som den lärare han är. Det har bidragit till att jag också gjort patron ur och E fått rå om båda sina föräldrar som ett välkommet avbrott till vardagens tidspusslande vi annars i hög utsträckning ägnar oss åt.

Tanken var att vi denna påsk skulle åka till lilla släktstugan i Jämtlandsfjällen. Där saknas ALLA bekvämligheter men det rör mig inte i ryggen, sällan känner jag mig så avslappnad som när vi är där, åker längdskidor, dricker kaffe, läser böcker och spelar spel. Ofta känns närheten till solen så påtaglig att det känns som man kan lukta på den, som en vacker blomma.

Tyvärr visade det sig att dotterns påsklov inte sammanföll med hennes fars. Lidingö och Värmdö hade detta år låtit olika veckor bli föremål för ledigheten. Följaktligen var pappan ledig vecka 14 medan dottern alltjämt vakar in sitt lov, vecka 15. Därtill spåddes sällsynt dåligt väder och beslutet fattades att vi istället skulle tillbringa påskhelgen i Stockholm och ägna oss åt lite kulturtema.

E har en farmor som gärna bidrar med kulturupplevelser för hennes räkning. Skärtorsdagen var de tillsammans på kvällen och såg balett för barn.

Kulturen för de stora fick bli med gourméförtecken. Tapas. Därpå den kritikerrosade filmen "Last king of Scotland". Det är lätt att instämma i kören av hyllningar, Forrest Whitaker karaktäriserar Idi Amin med den äran. Sällan har galenskapen skildrats skickligare. Dårskapen som lyser i hans ögon går igenom vita duken påtagligt. Därtill finns fler insatser som stannar kvar på näthinnan, både den unge läkaren och Amins förskjutna hustru gör minnesvärda porträtt.

Mer filmer har det blivit. "Farväl Falkenberg" - en film som lämnar en dyster eftersmak. "Frihetens pris" fräschar upp de irländska 20-talshistoriekunskaperna. En formidabel skådespelarinsats av Cillian Murphy (bilden) lämnade åtminstone inte mitt öga torrt.

Och så den danska filmen "Den tredje makten" som känns rykande aktuell i dessa dagar då diskussionens vågor går höga kring "dokumentärserien" "Ordförande Persson", SVTs ställning och maktförhållandena i samhället, politiker, journalister och företagsledare. Varje dag har riksmedierna haft något nytt inlägg i debatten, senast igår gick på DNs debattsida Lars Adaktusson till storms mot Hamilton&co och SVTs tilltag att liera sig med statsministern samtidigt som Henrik Berggren på ledarsidorna framhöll det positivt unika med materialet.

För egen del måste jag tillstå att de dragningskraften att stifta bekantskap med de hundra dokumenterade timmarna är kraftigt marginaliserade, för att inte säga stendöda, efter att ha sett några kvartar och halvtimmar. Jag har skämts. Adaktusson skjuter över målet med sin kritik. Hade statsministern inte haft "meddelarskyddet" och den ingångna överenskommelsen hade han garanterat inte sagt någonting alls kring många av de sensationaliserade uttalanden som det publicerats åtskilligt av. (Vilket kanske hade varit lika bra det..).

På påskafton var det premiärdag för den viktigaste vernissagen den här våren. Agneta Ericsson, Jukka Herne och Carina Schneiders vårsalong på galleri Hagström, Österlånggatan 5 slog upp portarna. Härlig konst som lockar fram både skratt och allvarliga funderingar. Ett besök under kommande veckan är obligatoriskt för den som har vägarna förbi stan och en kvars promenadtid att avvara - man blir rikligt belönad. Galleriet har öppet 11.00-18.00 må-tor och 11.00-15.00 på fredag. (Återkommer med ett separat, illustrerat inlägg!!).

En heldag på Nyckelviken med sol, barnskratt, ponnyridning och korvgrillning är kultur och friluft i skön förening. Jag kan fortfarande inte begripa var barnen får all sin energi ifrån dessa dagar. Benen slutar inte att springa och hyssen och idéerna sprutar ur dem i en aldrig sinande ström.

Janne på bloggen härintill har diskuterat boken "De skamlösa" - vilket föranledde ett besök på favoritaffären-alla-kategorier-på-Drottninggatan (i svår konkurrens med Centralbadet) - Bok&Bild. Väl på plats blev det också en fin liten bok av Tomas Tranströmer, formatet var helt oemotståndligt!


Summa summarum, påsk i Stockholm - FANTASTISK!


Och så har jag köpt mig ett par röda skor. Att dansa tango i.