Förvåna(n)de moderater

Senaste dagarna har förvånande utspel från moderaterna gjorts.

1. Partisekreterare Schlingmann har låtit förstå att moderaterna nu måste göra något åt den väldiga gubbdominansen i partiet. Läget i Värmdö finns bl a beskrivet här. Alltså föreslås en kvotering. Men kvinnorna ska bara ha 40% av platserna enligt förslaget.
Nåväl. Det kommer på många håll att innebära en dubblering av det kvinnliga könet i beslutande församlingar så det kanske vore förmätet att klaga på att kvinnor, som utgör drygt halva befolkningen, inte får besätta halva andelen. Nu blir det ju iallafall bättre...

2. (M)an överger sin tidigare vurm för marknadshyror. Den frågan är nu avförd från dagordningen heter det. Det är intressant hur frågor som drivits med sådan glöd i opposition sedan plötsligt inte alls är aktuella att genomföra.

(Det finns motsvarande frågor i mitt eget parti. Synen på kungahuset är ett exempel. Under så många år som partiet officiellt har varit mot idén att kungatiteln ärvs utan att några initiativ tagits för att avskaffa kungahuset.)

Muf-ordförande Niclas Wykmans reaktioner och synpunkter är de förväntade. Han kritiserar Schlingmanns nya, väljarflörtande linje. Och Svenskans PJ Linder är sur.

Det jag är nyfiken på är vad som fått partisekreteraren att lägga fram sitt förslag.

Är det tron på att de politiska besluten blir kvalitativt bättre när de fattas i församlingar där både män och kvinnor finns företrädda helt enkelt för att det (tyvärr fortfarande) finns skillnader i synsätt och värderingar mellan könen, och att besluten därmed blir bättre avvägda om båda kategorier finns med i diskussionen?

Eller är det, mer populistiskt, misstanken att det finns ett samband mellan partiets låga väljarstöd bland kvinnor och det faktum att de kvinnliga kandidaterna är så underrepresenterade som fått partisekreteraren att överge kvoteringsmotståndet?

En eller annan moderat har nog förvånat höjt på sitt buskiga ögonbryn.