Som idag

Höst. Klar luft. Vackra färger.

Bitterljuv tid.

Att någongång i oktober varje år få sparka i de fallande löven under en långsam promenad i ensamhet på Djurgården. En dag som idag med skarpt solsken.

När kindbenen svagt skiftar mot rosa efter timmar i frisk luft ta in på en halvt öde restaurang. Pyttipanna med allt som hör till. Skriva eller läsa en stund med kaffekoppen intill.

Påväg därifrån lyssna till B Cravens "Missing you", en långsam jazzbluesig sak. En lågstämd klarinett som manifesterar vemod över att sommaren är över.

"Three photographs, a letter and my memories"..


Skönja ryggtavlan på den sorgsna clownen som gjort sin sista dag för säsongen. Som haft tjänsten att glädja barnen och är ledsen att det dröjer till vår.

"Sometimes I laugh the way you used to laugh"..

Se ballongförsäljarna som packar ihop i seneftermiddagens sista höstsolstrålar bland drivorna av röda och gula löv på asfaltsplanen utanför Skansen.

"Now you're gone and I keep missing you"..

Enstaka barnvagnsekipage drar hemåt. Passera Nordiska museet i skymning. Glest med folk. Mytiskt.

Och till slut. Komma hem. Till Någon som saknat en.