Oro

Jag är orolig.

Idag har den lokala m-alliansens företrädare på ett möte informerat om att de ekonomiska förutsättningarna ser dystrare ut än vad de trodde förra veckan när de som majoritet klubbade igenom besparingar på 21 miljoner kronor.

I några punkter tornar problemen upp sig:
- skatteintäktsprognosen skruvas ned -10 miljoner
- ökningen av antalet äldre högre än förväntat -15 miljoner
- kostnaderna för sociala omsorgerna ökar -15-20 miljoner

40-45 miljoner kronor sämre mot vad man trodde för bara en vecka sedan.

Det är naturligtvis inte ett läge någon majoritet skulle önska sig. Ingen opposition heller kan jag tillägga. Åtminstone inte en seriös opposition. Eftersom alla inser att detta leder till ett tuffa insatser som, även om stora ansträngningar görs, riskerar drabba de barn, unga och gamla.

Nu är det viktigare än annars att sätta prestige åt sidan och egna parti-käpphästar i spiltan för vila. Här måste alla kavla upp ärmarna och bidra för att i så hög utsträckning som möjligt finna de effektiviseringar och besparingar som kan göras utan att det drabbar kommunens medborgare.

Efter den borgerliga koalitionens sammanbrott i Värmdö år 2001, vars orsaker i stor utsträckning handlade om en nedkörd ekonomi, tillsattes en Kriskommission till vilken alla partier inbjöds. Alla slöt också upp, utom moderaterna. En analys gjordes och stora insatser sattes in. Totalt skulle 98,9 miljoner kronor sparas under åren 2003, 2004 och 2005.

Trots detta kunde vissa satsningar göras. Bland annat ökades skolpengen i den del som kommer lekgolven och klassrummen till del liksom för barn i behov av särskilt stöd. HELT avgörande för att klara detta fanns som jag bedömer det fyra skäl;

1. Saneringsprogrammet var långsiktigt.
När sparplanen ritades upp spände insatserna över alla tre åren. Det gav kommunens tjänstemän tydliga besked om vilka ramar man skulle planera inom och man kunde vidta också långsiktiga insatser som gav resultat på också två och tre års sikt.

2. Breda överenskommelser politiskt
ALLA politiska partier i kommunfullmäktige ställde sig bakom beslutet att en sparplan i den nämnda storleksordningen (98,9 miljoner) behövde upprättas. Man kunde ha delvis olika idéer om HUR besparingarna skulle göras men att det var nödvändigt med insatser i detta format, det var alla överens om.

3. Nära samarbete med tjänstemännen
I processen med att vaska fram möjliga och lämpliga åtgärder för att skruva åt kostnaderna var insatsen från kommunens tjänstemän helt avgörande. Genom långsiktiga och tydliga besked från oss politiker, och löften om att det var denna nivå, inte mindre och INTE mer som skulle sparas, var ambitionen att bygga förtroende mellan politik och förvaltning.

Vi hade ett stort förtroende för tjänstemännen och kunde lita på att de tog fram så kloka förslag som var möjligt. Det var endast i undantagsfall vi hade andra uppfattningar än de när de föreslog förändringar. Detta ledde i sin tur till en stark position för dem som chefer när de politiska besluten var tagna och skulle verkställas. Det var beslut de själva trodde på och de kände ett tydligt politiskt stöd i ryggen i det praktiska genomförandet.

4. Insatserna var strukturella
Vi genomlyste många "systemfrågor" för att försöka hitta kostnadstjuvar som faktiskt inte skulle innebära försämrade förutsättningar för verksamheterna. Upphandlingsfrågor, lokalanvändning, samnyttjande av personal, frisknärvaro (minskad sjukfrånvaro) och ledarskapsfrågor var alla viktiga komponenter för att lyckas med svårigheten att minska kostnaderna men ändå kunna förbättra kvaliteten.


Alla insatser fungerade inte. Andra lyckades över förväntan. Totalt gjordes strukturella besparingar på en bit över hundra miljoner kronor. Den dåvarande opposition hade en liten del i detta genom att stå bakom behoven av kostnadsminskningar. Det hade varit svårare att lyckas om de varit emot.


NU DÅ?

Nu står vi delvis inför samma situation igen. Vi insåg detta redan i höstas. Det tror jag farbröderna i alliansen också gjorde. De var emellertid frestade att sätta tänderna i mycket annat när de nu vunnit valet. Det är förståeligt att det lockar. Därför drog man igång en jättekarusell till omorganisation (se tidigare inlägg). I dess kölvatten är det många tjänstemän, både i ledande befattningar och "på golvet i verksamheten" som inte känner stort förtroende för politiken. Inte i första hand pga. omorganisationen som sådan tror jag. Det ingår i uppdraget som tjänsteman att professionellt finna de lösningar som bäst gagnar den nya ledningens politiska ambitioner. Nej, misstroendet handlar om att de som proffs inom sina gebit inte tagits i anspråk när denna process drogs igång. De har inte tillåtits göra sitt jobb. Många är både förbannade och ledsna. Därmed är punkten tre delvis satt ur spel.

De ekonomiska frågorna lades åt sidan efter valvinsten, åtminstone som vi kan bedöma det. Vi har inte, i något avseende blivit involverade i diskussioner som rör ekonomin. Tvärtom har ett antal för oppositionen viktiga forum avskaffats så att möjligheten till insyn och delaktighet minimerats. Trots detta har vi uttalat en önskan om att medverka till konstruktiva diskussioner för att söka lösningar i besparingsarbetet som i mindre utsträckning skulle drabba klassrummen, vårdboendena och föreningsbidragen. Men vi har mötts av kalla handen. Hänvisningen har varit att det inte finns tid. Det innebär att punkten två inte heller gäller.

När vi på kommunstyrelsen för en vecka sedan behandlade frågan om 21 miljoner i besparing, föreslog vi att det skulle tillsättas en politisk beredningsgrupp med representanter från samtliga partier. Dels för att uppnå en bred politisk överenskommelse som år 2001, dels för att den skulle kunna se över besparingsmöjligheter som är förknippade med att samordna mellan nämnder/förvaltningar. Vi vet t ex att vi gjort stora besparingar genom att kunna samnyttja lokaler mellan förskola/skola och personal mellan olika omsorger osv. Det var alliansen inte intresserade av och förslaget avslogs. Alltså är inte heller punkten fyra i spel denna gång.

När det avslutningsvis gäller punkten ett, att ha ett långsiktigt perspektiv, över flera år, råder ett totalt mörker. Det kommer nya besked i princip varje vecka och antalet extrainsatta möten är snart oräkneliga. Vi har haft frågan om budget FÖR DETTA ÅR på agendan till ett flertal kommunstyrelsesammanträden som sen inte behandlat frågan för att alliansen inte pratat färdigt.

När vi för en vecka sedan frågade om hur förutsättningarna ser ut för budgetrevideringen (den brukar normalt behandlas i början av året) fanns ingen information.

På grundskolenämnden i tisdags frågade vi om det fanns risk för att överskott som vissa förskolor och skolor gjorde 2006, och som man enligt principerna vi har, får "bära med sig" skulle frysa inne, svarade alliansens företrädare nekande till det.

Dagen efter, igår, fördes ett resonemang på sammanträde med revisorerna kring just detta. Antingen säger man inte sanningen eller så vet inte det ena kommunalrådet vad det andra säger/tänker/tycker.

Därmed finns mycket lite kvar av det jag tror är viktiga faktorer om man ska arbeta med besparingar. Återstår att ta fram den STORA osthyveln, eller kanske snarare ostkniven, och gå loss, karva ordentligt, på förskolor, skolor och äldreomsorg och handikappade. Det leder till stora svårigheter för de verksamheter kommunen är ansvarig för. Större svårigheter än det skulle behöva vara om man släppte på prestigen och sökte samarbete. Om man lade sina experimentella lustar åt sidan och kavlade upp skjortmanchetterna för att göra läxan. Det går inte att vänta längre.

Jag är orolig.