Upprepade gånger de senaste veckan har i olika samtal något så oväntat som Top Hat korsat min väg. Otaliga har de trånande, nostalgiska blickarna varit.
Jag är helt oförstående.
DEN glassen var ju inte ens god när man var liten. En repristest i sena tonåren minns jag tydligt. Menlös vaniljglass, som inte smakar ett dugg vanilj, alldeles för söt jordgubbs"sylt", helknepig klutt av något konstigt som skulle föreställa choklad och så, avslutningsvis, en seg och supertråkig strut.
Några år senare försvann den från glasslistan. Föga förvånande och saknad av ingen. TRODDE JAG.
Nu, vid dess revival, är som sagt de saliga många.
Det är obegripligt.
Men jag ler lite skadeglatt när jag läser Johannas inlägg på temat i dagens inlägg..
Jag är en dååålig människa.
Och njuter av min 88:an precis som Bondfilmen vi hyrt kvällen till ära, ska börja.
3 kommentarer:
hej vännen
Hittade hit jag också. Lyllos dig som kan se Bond med partner...jag har inte samma..läge.:( Länkar till dig nu också :)
kram
p
Halloj!
Såg skymten av dig förra lördagen, det var länge sen sist.
Gillar mycket dina alster på bloggen.
Bond var bra, stiligaste varianten hittills om du frågar mig!
Vi får hitta på något framöver, kanske med en gitarr inblandad!?!
Annika
Skicka en kommentar