lördag 4 oktober 2008

Självrannsakan


Utbyggnaden av Stockholms stadsbibliotek läggs på is. Förklaringen är att "kostnaderna skenar". Nu är byggprojektet uppe i en uppskattad kostnad över miljarden, medan kostnadsramen är satt till 795 miljoner kronor.

Det är beklagligt att projektet gör halt. Men viktigare ändå är att självrannsakan idkas kring hur stora byggprojekt hanteras. Jag känner igen problematiken. Även i vår kommun läggs stora pengar och mycket tankekraft på olika projekt. Det lovas och beslutas.

Sen kommer verkligheten ikapp. Budgetkalkyler som inte håller, olämpliga markförhållanden, konjunkturer som förändras, ja, listan kan göras lång över olika "skäl" till varför utbasunerade projekt sedan inte fullföljs och blir verklighet.

Två problem kan urskiljas:
1. Många blir besvikna över att förespeglade projekt inte fullföljs. I förlängningen späs misstron mot politiker på. De som i artiklar och på mötet stolt och glatt meddelat om satsningar som sedan inte fullföljs tappar i trovärdighet.

2. Stora pengar läggs ned på projekteringar. Arkitekttävlingar, upphandlingar osv. är inte billiga. Många gånger blir dessa utgifter sk. "förgäveskostnader". Pengar i sjön, mao.

Kanske kan vi lära oss. Det måste gå att strama upp processerna kring stora byggen så att "visionerna" som tas fram är realistiskt prissatta. Besluten som fattas måste vara bättre underbyggda. Det är ett sent skede att dra i bromsen som m-styret i stadshuset nu gör. Att nu börja granska kostnaderna långt efter man valt vilket av förslagen man önskar genomföra efter år av "visionsarbete" innebär förtroendetapp för hela systemet.

Folkpartisten Madeleine Sjöstedts kommentar
"- Vi ska titta på om vi har tänkt rätt när det gäller till exempel ytan och verksamheten. Vi kan inte bygga ett så dyrt bibliotek att vi inte kan bedriva en bra verksamhet när det står färdigt." gör inte saken bättre. En naturlig reflektion och förhoppning är att den bedömningen redan hade gjorts. Före beslutet.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja det är inte bra att man drar öronen åt sig budgetmässigt nu. Man skulle ha sett över finansieringsproblematiken tidigare.

Asplundhuset är i stort behov av en totalrenovering. Det är nedslitet och är idag underdimensionerat för de verksamheter som bedrivs.

Vi som arbetar i huset, ser med förväntan fram mot Delphinium. Vi ser fram emot nya fräscha lokaler utan asbest i väggarna och puts som faller i drivor. Lokaler som matchar vår moderna verksamhet. Genom Delphinium kan vi avlasta Asplundhuset, både verksamhetsmässigt och renoveringsmässigt. Vi ser inte fram emot att projektet skjuts i en framtida långbänk, på grund av en budgetmiss.