Har ni dem också?
De där titlarna som ni av något skäl bestämt er för att ni bara ska ha läst. Inte läsa. Utan läst. Inte för upplevelsen eller njutningen under läsningens gång utan för att ni VILL HA LÄST BOKEN.
Jag har såna. Även om fåfängan avtagit lite grann med åren och därmed också ambitionen att läsa "svåra" eller hippa böcker, så drabbas jag alltjämt ibland. Av ambitionen att läsa böcker som jag inte vill läsa.
Ryssarna till exempel. De bråkar nästan hela högen. Tegelstenarna prydda med författarnamn längre än kinesiska muren. De vann alltid. Nu har jag slutat gå i närkamp med dem. D-o-s-t-o-j-e-v-s-k-i-j. S-o-l-s-j-e-n-i-t-s-y-n. M-a-j-a-k-o-v-s-k-i-j.
Det kan också vara ett förrädiskt bokomslag. Boken SER ju så bra ut. Sju sidor in i boken så skriker kroppen nej-Nej-NEJ. "Illusionernas bok" av Paul Auster till exempel. Jag har försökt att nedkämpa boken dussintals med gånger. Torsk varje gång.
Eller så kan de vara de där människorna man verkligen gillar, nära vänner eller mer avlägsna förebilder, som tipsar om en titel man bara måste uppleva. M, som jag uppskattar mycket, är det tydligaste exemplet. Många tips har renderat ännu fler ronder. Med förlustens småbittra eftersmak. Nu, efter många år, kan jag bara lakoniskt konstatera: vi har inte samma smak när det gäller böcker. Punkt.
Tur att merparten av böckerna inte är bråkstakar, utan fantastiska dansörer som tar en med i omväxlande upplevelser. Senast var det en foxtrot med Susanna Popova och hennes "Överklass". En trygg, välbekant dans som inte bjuder på några direkta överraskningar men som kan vara smårolig så länge den pågår.
Nu är jag på jakt efter en eldig Tango.
9 kommentarer:
Läsa, läsa skönliiteratur, när vi har partiprogrammet och snart något matnyttigt skrivet av Göran Persson. Vilket slöseri med tiden....
Jag hade en gågn en väldigt litterär vän, som alltid namedroppade titlar och författare tills jag blev svart av avund. Det visade sig sedemera att vännen i fråga bröt samman i all sin duktighet och erkände att alltsammans varit tävlan och prestationsångest. Sensmoral: strunta i alla andras smak, eller påstådda smak, och läs det du älskar. Tänk om ens barn skulle påprackas böcker; det får ju motsatt verkan! Detsamma gäller oss. Nej, läs sådant som gör att du längtar hem till din bok!
Johanna/som just nu läser "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson.
Klokt råd du ger Johanna som så väl stämmer in även på annat i livet!
Böcker är förvisso som skaldjur - de ser understundom skräckinjagande ut, men tenderar i regel att smaka bra.
Finge jag därför ge ett råd i denna delikata fråga, så vore det detta: börja med räkan och arbeta dig upp till kungskrabban.
Transponerat betyder detta: Dostojevskis "Idioten" är en kungskrabba, men hans "Anteckningar från ett källarhål" är en räka.
På så sätt blir det med dig som med den fagra ungmön i sagan - du hamnar i sängen ( en lisant) med den nyvunna insikten att storleken nte spelar någon roll.
Snipp, snapp snut, så var inlägget slut.
Ingarö: Menar du att partiprogrammet inte är skönlitteratur..? Nu förstår jag inte..
Johanna: Den är ju verkligen något att längta hem till. Själv har jag svårt att upprätthålla skönlitteratär läsning överhuvud när det högsäsong i politiken... Hade hoppats att det skulle bli skillnad efter sommarens läsrevival, men så tycks det inte bli.
Anna: True, true.. yrkesval, vänner, fritidsintressen, klädsmak..
Loredana: Precis. En bal på riddarhuset kan vara stel och småtråkig medan höstgrytan och högljudda diskussioner tillsammans med vänner i en trång, svettig förortsetta får det att kvillra i kroppen.
Jag tycker som Johanna. Minns fortfarande med förfäran när högstadiemajjen skulle ha oss att läsa "Dvärgen" av Pär Lagerkvist. Sövande tråkigt. Det lilla bokintresse som fanns dödande han effektivt.
Tolkar vi Graf rätt om vi i hennes yttrande ser en liberal? Samhället, den västerländska kulturtraditionen, har ju frammanat en kanon som reglerar vad barn och ungdomar bör läsa.
Böcker traderar kunskap och man har ansett det vara värdefullt att inte vara alltför liberal i detta avseende, även om man inte skadar någon annan om man avstår den bildade allmänhetens rekommendationer.
Gärna tandborstning - men bara när barnet själv vill?
Konstig tolkning.
Barnet stimuleras att borsta sina tänder för att det gjorts roligt med bamsemärken på borsten och Musse Pigg på tandkrämstuben. Det är inte förhandlingsbart att borsta eller inte, däremot med vilka tillbehör.
Så ock med läsandet. Vilken saga ska vi läsa ikväll?
....
= Barnet lär sig att läsning är roligt.
Annika! Jag har läst några av de du tipsat om. All cred till dig. De brottades inte alls. Verkligen bra, tack!!
Håkan
Då enas vi om att det finns kultur (i detta fall böcker) som barn och ungdomar kanske bör ta del av, men att vi hjälper dem att övervinna deras intiala motstånd, om det skulle behövas.
När det gäller vuxna så gäller andra regler; jag är personligen inte längre övertygad om den läsande klassens överlägsenhet i finess och esprit.
Läsning är kanske bara en förberedelse för sällskapslivet, där man får bekänna färg.
Skicka en kommentar