söndag 30 september 2007

Så går en dag i vårt liv och kommer aldrig mer..


-"Kurt min bror, uppfinnaren".

Så brukar alltid farfar tala om den excentriske man som jämt haft något lustigt att säga när man varit på besök.

Pappa ringer nu på kvällen och berättar att han inte längre finns hos oss.

Och plötsligt spetsas livet en aning. Det blir viktigt att krama E extra när hon går till sängs. Att uppskatta tekoppen särskilt som J brygger. Att slå samtalet till vännen M som jag borde gjort för flera dagar sedan.

E konstaterar sakligt att "-Nu har vi en till att tända ljus för på Allhelgonaafton".

Snart är det tid för det. Det blir fint.

1 kommentar:

Glamourdronningen sa...

Sjyst bild. Det glittrar i kjolen..