En ljuvlig morgon konstaterar vi påväg till bussen, jag och E.
Löven sprakar som bålverk av färg på andra sidan viken och himlen är onaturligt blå. Nu är den vackraste tiden på året. Nu.
Jag hör Björn Afzelius sjunga i mitt inre:
"Det börjar bli dags att njuta den tid
då alla färger är som vackrast
det börjar bli dags att njuta den tid
då man skall skörda allt man sått
Så låt det bli höst, vad rör det väl mej
så länge din varma kropp pulserar
Låt vinden ta i, du ligger ju här
Min älskling, jag önskar inget mera"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar