Odenberg avgick som finansminister i förra veckan. Hans motiv var kritik mot processen kring budgetanslagen. Han sa att han visst kunde acceptera nedskärningar på försvarskostnaderna EFTER det man sakligt prövat hur behovet såg ut för att uppnå den försvarspolitiska linje regeringen önskade hålla. Efter en genomlysning kanske man skulle komma fram till att det gick att pruta si och så mycket på olika kostnadsposter.
Nu valde Borg och Reinfeldt att vända på tågordningen. Först kika på vilket budgetutrymme man ville skaffa sig för eventuella reformer eller skattesänkningar och sen, utifrån det perspektivet bestämma hur mycket försvaret skulle spara. Alldeles oavsett vad försvaret behövde. Och därför avgick Odenberg.
När vi nu manglat budget i ett antal nämndsmöten och beredningar slås jag av att perspektivet är precis detsamma i Värmdö. Vi får höra förslag om att skära i resurserna för barn i behov av särskilt stöd. Inte baserat på att behoven minskat (tvärtom, antalet stödberättigade har ökat rejält) eller att man kommit på någon ny modell att arbeta efter som kostar mindre. Utan helt enkelt för att det ska skäras ned kostnader.
Jag undrar om någon i gänget som styr någon gång under våra diskussioner slås av samma sak som jag. Att vi inte utgår från vilka behov som finns utan utifrån en fixerad summa som Någon har bestämt. Jag undrar om någon i det andra gänget tänker som Odenberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar